måndag 30 mars 2009

Lunchrummet

Lunchrummet på min arbetsplats är ingen större höjdare, men jag äter där 2-3 gånger i veckan för att spara pengar. Lunchrummet är ofta ganska välfyllt när jag anländer, men det har slagit mig att jag är ofta den enda mannen i lokalen. Visserligen är en majoritet av de anställda kvinnor, men här finns också många män. Inte heller kan det ha med ekonomi att göra, då flertalet av cheferna är kvinnor på de olika enheterna.

Av detta har jag drgit två slutsatser - kvinnor är mer ekonomiska än de flesta män (många av männen återfinns i den dyra lunchrestaurangen en trappa ner), men framför att gillar de att prata. Medan jag som ekonomisk man snabbt äter min medhavda korv stroganoff sitter kvinnorna länge och pratar om olika saker som inte intresserar så många män.

Lunchrummet lär nog förbli kvinnornas bastion. Det är tur att det finns en lunchrestaurang för de slösaktiga männen och sköna promenadstråk för en snål man som jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Samma förhållande råder på min arbetsplats. Men det kanske också beror på att vi män är bara tre till antalet, så vi kan aldrig någonsin dominera. Att jag dessutom alltid går ut och äter lunch bidrar ju inte, förstås. Men jag tycker det är så oändligt skönt att gå ifrån arbetsplatsen. På mitt stamställe träffar jag så gott som alltid andra vänner att ventilera dagens spörsmål med.

Johan sa...

Med risk för att göra oss till schabloner påstår jag följande:
Män söker sitt friutrymme när tillfälle ges medan kvinnor söker en gruppgemenskap för att få ett bekräftande samtal.