söndag 27 april 2014

En företrädare för nattväktarstaten - infrastrukturministern

I en nattväktarstat ska politiker och stat lägga sig så lite som möjligt. Här finns idén om att utbud och efterfrågan ska styra våra val och göranden till allas bästa. Ytterst ska det bara finnas lagar och polis som ska se till att vi håller oss inom lagarnas riktmärken.

När infrastrukturminstern Catharina Elmsäter-Svärd för en tid sedan uttalade sig om nattågstrafiken till övre Norrland blir hon nattväktarstatens främste förkämpe. Hon menar på fullt allvar att utbud och efterfrågan ska styra tågtrafiken - det är inget som politikerna ska lägga sig i.

Jag undrar hur infrastrukturministern ser på sin egen uppgift. Att vara en vald politiker är väl just att lägga sig i och sörja för medborgarnas bästa. Genom att uttala sig som infrastrukturminstern gör så tycker jag att hon har skrivit under sin egen avskedsansökan.

Det fanns en tid då det hette att hela Sverige ska leva. Det gäller visst inte längre för den alliansledda regeringen med moderaterna som främsta förtrupp. Hela Sverige behöver en fungerande infrastruktur för att leva och utvecklas. Ska marknad och efterfrågan styra fullt ut då undermineras förutsättningarna för många människor på sikt.

Med sitt uttalande blottar infrastrukturminsten sin byk och jag skulle även vilja säga sin okunskap eller åtminstone sin aningslöshet.

Hela Sverige behöver leva infrastrukturminstern och det är din plikt att agera. Både människor, miljö och klimatomställning kräver det...

onsdag 23 april 2014

Säkerhetsrisken Carl Bildt

När vi läser om det ständigt pågående nyhetsflödet är det lätt att se vår värld som ett minerat fält med fullt av till synes olösliga konflikter. En sådan konflikthärd har Ukraina blivit. Inte för att det är den värsta i sitt slag, utan för att den befinner sig i ett relativt närområde och väcker gamla spänningar mellan öst och väst till liv igen.

Jag är definitivt ingen anhängare av Putin och de aggressivt nationalistiska stämningar med hårda nedslag mot oliktänkande som dagens Ryssland visar upp. Men, inga konflikter löses med att vi andra intar en aggressiv hållning som om bara vi sitter inne med sanningen och det enda rätta.

God konflikthantering når bara framgång genom god diplomati. En bra utrikesminister ska också vara en bra diplomat för att bli lyssnad på och bli en röst i i Världen. Sveriges utrikesminister Carl Bildt har inget av dessa kvalitéer. Han måste vara den sämsta utrikesminister vi har haft. När Carl Bildt deklarerar att han alltid har varit öppet antisovjetisk stänger han samtidigt den dörr som är viktigast att hålla öppen - den österut.

Jag undrar i vem egentligen Carl Bildt representerar när ha ständigt tycks valsa omkring i Ukraina och uttala sig minst av allt diplomatiskt. Visst är Ukraina utsatt för en stark rysk press, men lösningen av problemen i ett många stycken underutvecklat och korrupt land är inte enkel. Den är framförallt inte så enkel och svartvit som ofta media och Carl Bildt förmedlar.

Tidigare var Sverige en röst i Världen. Det är vi inte längre. Sverige behöver en ny regering och framförallt en ny utrikesminister.

söndag 20 april 2014

Jaget och bekräftelsen





















Det är påsk och jag är i min stuga Grova, mitt i lappmarken nedan Arjeplog. Det är årspremiär i stugan. Jag skottar upp mina gångar, vattendunkarna är medtagna och jag lever enkelt. Det är påsk och jag är här ensam. Visst är det så, men det är den självvalda och goda ensamheten i nära samklang med den natur som omger mig. Sedan kommer telefonsamtalen, SMS:en som påminner mig om Världen utanför, om människorna som är en del av mig och en viktig del av mitt liv.

Livet är förgängligt. Möten med människor likaså. Intima relationer kan ha sin utsatta tid och kanske plötsligt tar slut. Likaså är det med vänskap. Den är ofta förenad med platsen och livsrummet. Flyttar jag är det svårt att att hålla en nära vänskap vid liv. Vi blir till och skapar i våra möten med andra. Det kan i den bästa av Världar ge utveckling och den behövliga bekräftelsen.

I vetskapen att allt det jag har kan ryckas ifrån mig är naturen och den bekräftelse den ger mig guld värd. Det är säkert just därför jag blir så jublande glad då jag blickar ut över Välmbas vatten och och mitt favorit lågfjäll. I detta återseende upplever jag naturens egen bekräftelse riktad till mig. Jag ser och blir berörd. Dialogen är ord- och kravlös. Den är vila och näringskälla. Jag känner tacksamhet inför denna storhet. En naturens egen kyrka bortom tro och sökande...

söndag 13 april 2014

Nyhetsflödet och verkligheten

Min långa söndagsfrukost brukar ofta ske tillsammans med radions "God morgon Världen". Vid sidan av intressanta reportage är ofta personligt färgade krönikor höjdpunkten. Göran Rosenberg är en av dessa krönikörer. När Göran tar till ordet brukar jag lystra lite extra. I dagens sändning reflekterar han över den 24-timmars nyhetsrapportering som i nutidssamhället ses som en av många nya självklarheter.

Nyhetsförmedlingen öppnar upp nya dörrar till vår Värld, men vad är det för verklighet som visas upp. Är det egentligen bara mycket små färgade fragment av verkligheten alltmedan det mesta av mänskligt liv sker långt utanför nyhetsförmedlingen? Och...kan dessutom vara så att själva nyhetsförmedlingen påverkar skeendet på den plats som är nyhetens centrum. Med stor sannolikhet är det så och det medför att nyhetsjournalistiken får ett stort ansvar i det som förmedlas.

Vi lever i många avseenden i en tid där snabbheten och ytligheten kan ha företräde framför analysen och reflektionen. Det är alltid farligt, men kanske än farligare när det gäller nyhetsförmedling.

Vi får i dag fler bilder av den Värld som omger oss, men den fråga vi behöver ställa om vi egentligen vet mer om den?

En sak kan vi i alla fall vara säkra på....det mänskliga livet fortsätter även sedan strålkastarna har släckts och journalisterna har dragit vidare...

torsdag 10 april 2014

I en kommunicerande tid

Allt liv är kommunikation. Utan att kommunicera dör allt och alla. Vi människor kommunicerar kanske mer än våra andra kompisar i naturen...åtminstone kommunicerar vi på fler sätt. Vi har språket och medvetandet som har utvecklat oss till dem vi är idag.

I den digitala tidsålder där vi befinner oss har de kommunikativa möjligheterna formligen exploderat. De har öppnat upp vår värld och bidragit till att kommunikationen med det direkta tilltalet mellan fyra ögon bara är en möjlighet bland många andra.

Det mesta av detta är positivt. På makronivån bidrar det till att nyheter snabbt når oss, att oberoende källor ofta kan flöda som kan demaskera orättvisor och maktmissbruk. Lika positivt är att det snabbt går att knyta nya kontakter och bidrar till att hjälpa dem som har svårt för det vanliga sociala samspelet att hitta nya vägar. Det kan dessutom vara trevligt att ha vänner bara på nätet...eller som en kompis sa...det är kul att ha många facebookvänner bara man slipper möta dem i verkligheten.

Allting har ju också sin baksida. Vi vet ju alla att en bra kommunikation människor emellan är en svår konst och trots den bästa vilja världen kan det uppstå missförstånd. Då det talade och skrivna språket bara är en del av vårt sätt att kommunicera ökar naturligtvis riskerna för missförstånd rejält när kommunikationen sker via nätet. Många av oss har nog varit utsatt för "mejlbombning", d v s en tät trafik av mejl mellan två personer där den ena eller båda parterna gör allt för att inte förstå varandra.

Kommunikation är idag något helt annat än bara för några årtionden sedan. Det är en av de goda sidorna att vara människa...att få vara med denna aspekt av förändringens vind...ibland kall, men mest varm...


onsdag 2 april 2014

Klimat i gungning

Kvällen som är har varit lugn och vacker. Jag har joggat på en nära nog vindstilla stadsfjärd, skådat staden på avstånd och skymningsljuset. Allt hade varit helt normalt om det inte vore för att fjärden är snöfri. Våren kom till Luleå redan för ett par veckor sedan, över en månad för tidigt. Lite kyla just nu ger åtminstone en illusion av normalitet.

FN:s klimatpanel kom igår med den senaste raden av rapporter. Deras slutsatser sett över tid blir allt dystrare, men jag frågar mig hur många som egentligen bryr sig...förutom experterna, forskarna och den inte alltför stora minoritet som liksom jag är oroliga.

Det vi inte direkt ser och påverkas av har vi så svårt att ta till oss...det kan bli vår...nej, kommande generationers förbannelse. Ett uttryck för denna mänskliga aningslöshet flödade vid fikabordet på arbetsplatsen för någon dag sedan. Någon i arbetsgruppen pratade närmast upphetsat om sin fartfyllda skoterkörning och hur mycket bensin som hade gått åt. Kollegorna uttryckte ett kollektivt gillande...ja, förutom en...författaren till denna text. Jag satt tyst, men kollegorna vet min hållning i frågan.

Vi lever i en del av Världen där de flesta av oss har tillgång till sådana möjligheter och chansen att leva ett gott liv. I det lilla försöker jag vara optimist, göra gott i mitt eget liv och även för andra.

Men, hur motar vi den smygande klimatskymningen, när ska politikerna börja tänka längre än innevarande mandatperiod och hur ska det giriga kapitalet bli mindre girigt??

Den som har svaret på dessa frågor borde få många Nobelpris...