söndag 31 januari 2016

Johans guide till Luleås restauranger 1 - Cooks Krog



 Det är en blåsig och råfuktig fredag när vi kliver in på Cooks Krog. Cooks Krog - detta ankare bland Luleås restauranger som har funnits här så länge jag kan minnas. Jag har inte varit här på 26 år. Alltså hög tid för ett återbesök. Det borde ju inte vara för inte att restaurangen håller sig kvar bland en allt hårdnande konkurrens om matgästerna.

Vi blir välkomnade av en avstressad personal. Det känns direkt att här arbetar personal som har jobbat länge och som kan sin sak. De svarar kunnigt på mina frågor om mat och dryck, men visar annars en stor diskretion.

Som aptitretare bjuds vi på en fin liten bit av röks anka med tillbehör. Därtill bjuds vi på ett välsmakande bröd som verkar vara hembakt. Inledningen lovar med andra ord gott så att våra förväntningar på fortsättningen ökar.
.
Till förrätt tar vi en lättrökt Älgcarpaccio tillsammans med en emulsion  av Karl-Johansvamp, parmesamchips och syltade betor. Förrätten är habil, men lyfter inte riktigt. Chipsen är goda, men tar nästan över hela smakutrymmet. Svampen känner jag inte mycket av. För ett pris av 175 kr väntar jag mig något mer.

Desto gladare blir vi då istället av huvudrätten. Vi äter Flankstek tillsammans med baconströssel, lingonkokta sellerikulor, selleripuré och grillade endiver. Allt tillsammans med en cognacsås.
Huvudrätten är mycket välsmakande. Här matchar de olika ingredienserna verkligen bra utan att någon tar över. För det relativt moderata priset av 209 kronor får du mycket mat för pengarna.

Till maten dricker vi det rekommenderade rödvinet Raymond Collection Zinfandel. Ett lättare vin med bäriga toner som gifter sig väl med såväl för som huvudrätt. Ett utmärkt val av personalen.

Jag har varit på många restauranger där maten antingen har varit för osalt eller för salt. Det sista är naturligtvis en katastrof för matupplevelsen. Cooks Krog verkar kunna det där med kryddor och salt. Sältan till samtliga rätter är väl avvägd.

Som avrundning efter måltiden nöjer vi oss med en dubbel espresso. Stark, fyllig och generöst tilltagen.

Miljön på Cooks Krog tycks vara helt opåverkad av tidens trender. Det är nog snarare så att att man är helt obrydd av att vara i tiden när det inredningsdesign. Man litar till att kokkonsten ska vara skälet nog att förära restaurangen ett besök. Vi trivs i miljön. Den erbjuder både lugn och avskildhet.

Sammantaget blir omdömet väl godkänt för Cooks Krog. Jag ger Cooks Krog betyget 4, trots att förrätten lovar mer än den ger .



torsdag 28 januari 2016

På gång - Johans guide till Luleås restauranger



 På senare år har utbudet av restauranger i Luleå ökat i en snabb takt. Inte sällan i det övre prissegmentet. Onekligen verkar det finns plats för alla, både nya och gamla på restaurangscenen. Jag kan förundras över alla dessa uteätande lulebor, då restaurangerna är välbesökta även en oansenlig tisdagskväll. Den enda rimliga slutsatsen som kan dras är att många lulebor har välfyllda börsar som man gärna spenderar på restaurang.

Som vän av den goda smaken med den kritiska blicken, tyckte mina vänner att jag skulle ge mig i kast med att recensera den där delen av Luleås restaurangutbud som ska ge det där lilla extra. En lite kostsam, men annars lockande uppgift. Med tanke på det förstnämnda, d v s den kostsamma aspekten kommer det bli ett besök på restaurang per månad. Lämpligen i samband med löningen, då även min börs känns lite fullare än annars. Besökarna på bloggen kommer därefter få ta del av mina skarpsinniga upplevelser. Tanken är att ni om året ungefär har tillgång till Johans restaurangguide för finare ätande i staden.

Mina iakttagelser kommer att fokusera på följande:

1. Mat och dryck. Av naturliga skäl naturligtvis den viktigaste aspekten.
2. Serveringspersonalens kompetens och bemötande. Hur matchar man exempelvis mat och vin?
3. Den fysiska miljön. Futurism eller mysfaktor. Hur påverkar det trivseln?

Traditionella sifferbetyg (1-5) kommer att ges efter en sammanfattande bedömning.
1= underkänt
2= godkänt
3= bra
4= mycket bra
5= rekommendation till stjärnkocken för ett besök

Det blir med andra ord många olika smakupplevelser framöver. Spännande att se om de nya restaurangerna verkligen lever upp till sitt rykte och inte bara litar till sin höga svansföring. Varning till restaurangerna är härmed utfärdad. En kritisk gom och skarp blick kommer under året förära er med ett besök.

söndag 24 januari 2016

Stark vernissage



 När Shwan Dler Quardaki ställer på Kulturens hus sker det efter en långvarig flyktingkris som det är svårt att se något slut på. När denna till synes outsinliga ström av rädda och lidande människor flyr från ett vedervärdigt krig finns risken av vi välmående människor till slut blir blasé.Vi blir istället fångade av frågor kring integration och mottagande och om vår välfärd förmår att räka till.

Frågorna äger sin giltighet, men faller brutalt till marken när jag försöker ta in Shwans mycket starka utställning. Shwan är kurd och numera bosatt i Oslo. I utställningen skildrar han sitt liv i hemlandet och hans långa väg på flykt. Det är en lång räcka av fasor och rädslor vad som ska hända honom, vänner och familj.

Jag har inte tidigare sett något tidigare skildrat i konstens form. Det är hudnära och starkt. Speciellt rekommenderar jag en film där Shwan skildrar tiden på flykt tillsammans med sina mycket skarpa akvareller.

Shwans måleri är inget du får missa. Man blir inte riktigt densamma efteråt...


söndag 17 januari 2016

En egen väg



 Ibland faller pusselbitarna mer på plats än annars. Jag och den svenska akademiledamoten Horace Engdahl är mycket olika människor och vi lever säkerligen helt olika liv. Men när Horace för en tid sedan blev intervjuad SVT:s "Min sanning" uppstod mycket av den där värdegemenskapen i TV-fåtöljen.

Horace sa många klokheter under en timme, men just det där om att känna utanförskapet och gå den egna vägen kändes med ens mycket bekant. Horace var inte den där fotbollskillen man helst skulle vara för att han en status i gruppen. Han kände sig inte som en del av gruppen, snarare lite utanför och ibland trakasserad. Resultatet av denna barndom är att Horace sällan känner sig bekväm med gruppen och de attribut som omger den. Horace blev istället mannen som går sin  egen väg. Den intellektuelle och skarpsynte skrivaren.

Jag delar naturligtvis inte fullt ut Horace Engdahls brillianta skarpsinne, men igenkänningsfaktorn är annars hög. Inte heller jag var fotbollskillen som någon ville ha med i laget...tvärtom, var det lagspel blev jag i regel alltid med lite av skammens rodnad vald sist. Jag blev sällan mobbad, men kände tidigt att gruppen inte var något för mig. Där hade jag lite att hämta.Vänner fanns, kanske var de lika lite gruppmänniskor som jag, men många gånger var jag ensam.

När jag hör Horace och hur hans barndom har format honom blir det också tydligt hur jag tänker och var jag är idag. Jag blev den där reflektören och betraktaren, inte sällan ensam.  En ensamhet som många gånger har varit självvald. Jag har märkt det påverkar mig såväl privat som i arbetslivet. Det är inte i gruppen jag har hämtat styrkan. Styrkan har jag fått av älskade platser i naturen, musiken och litteraturen. Men även även av de få nära vännerna och av den jag älskar.

Jag är hela tiden skaparen av mitt liv. Ett liv som jag har fullt ansvar för. När jag lyssnat på Horace Engdahl har jag ännu lättare att förstå varför jag gör de val jag gör. Den djupare insikten bidrar med försoningen och också friheten av mina val är rätta just för mig.


tisdag 12 januari 2016

Polarisering i migrationens tid



 Tänker jag positivt kring vår tid så går det inte annat att säga att den är spännande. Det är som ett drama i många akter där ingen vet hur det ska sluta. Den av många allvarliga frågor totalt dominerar diskussionen är naturligtvis flyktingkrisen och migrationen i dess spår.

Att täcka av sanningen och vad som är rätt väg att gå blir inte lättare av den allt mer polariserade debatten. Den ena sidan vill bygga höga murar medan den andra vill se totalt öppna gränser. Jag tror att många med mig inte känner igen sig. Medan den ena sidan står för en inskränkt nationalism så står den andra närmast från ett naivt utopia.

I flyktingkrisens spår vädrar mörkerkrafterna allt mer morgonluft. Det som sker runt om Europa, men även i vårt land är otäckt och kan på sikt för dramatiska följder om de polariteten i debatten får fortgå tillsammans med ett svagt politiskt ledarskap.

På senare tid finns det olika illustrativa exempel på hur det kan bli om man inte tar debatten på allvar. Vi är alla människor av kött och blod. Att flyktingströmmarna kan skapa bekymmer av olika slag får vi inte förneka.

Händelserna i Köln vid nyårsfirandet kan väl inte ha inte undgått någon. Hundratal unga kvinnor antastades sexuellt av unga män som det kom att visa sig i många fall kan vara asylsökande. Polisen fick massiv kritik av att inte ha agerat. Efter  några dagar får vi veta att liknade händelser hände på andra platser samma natt. Senare har vi kunnat läsa att varianter på temat, d v s att utländska unga asylsökande män har antastat unga kvinnor på andra platser. Liknande händelser har även skett i Sverige vid tidigare tillfällen. Även dessa gånger beskrivs polisinsatserna som flata.

Det är lätt att få en känsla ordningsmakten förblivit för passiva för att kanske uppfattas som rasistiska. Det här är farligt. Givetvis är det aldrig acceptabelt att någon antastas sexuellt, men var som är minst lika allvarligt är att just händelser som dessa där samhällets reaktioner uppfattas som vaga ger massor av bränsle åt de rasistiska krafterna.

Jag noterar att de som annars med stor vurm uttalar sig för att generöst flyktingmottagande är tysta i den här aktuella frågan. Det kan tyvärr ge bränsle åt bristen på att vara trovärdig.

Ett annat exempel som inte har med flyktingarna att göra utan hur staten agerar är ilskan hur Danmark behandlar flyktingar när de beslagtar deras ägodelar. Det låter ju inte sympatiskt och är inte alla delar sympatiskt. Men...lyfter vi blicken lite bör vi tänka på hur samhället Sverige behandlar sina medborgare som söker försörjningsstöd (socialbidrag). För att du ska vara bidragsberättigad ska du vara medellös. Så länge du har pengar eller egendomar som kan säljas är du i normalfallet inte berättigad till försörjningsstöd.

Frågar du en person som länge har gått på försörjningsstöd kanske hen har lite svårt att känna igen sig i debatten. Risken är naturligtvis dessutom stor att hen är Sverigedemokrat.

Att ta ansvar i ett samhälle i en svår tid är att vara tydlig och inte förtiga obekväma sanningar. Vi kommer att stå inför många svåra beslut. Det kommer att kräva det svåraste av allt...en fullständig öppenhet i debatten och inte värja sig för dess komplexitet.

lördag 9 januari 2016

Östeuropa marscherar igen...



 Det fanns en tid för inte så länge sedan då halva Europas folk satt instängda bakom den ryska järnridån. Det var resultatet av de uppgörelser som gjordes efter det förödande andra världskriget iscensatt av Hitlers nazister. Stalin vill som en av segrarna ha sitt. Denna historiska kompromiss ledde till årtionden av isolation, förtryck och repressionen av många av Europas folk.

I slutet av förra seklet nådde till slut ljuset och friheten även till Europas östra del. Det blev till en frihetens vind som blev till storm där ett försvagat Ryssland bara kunde sitta på första parkett och åskådarplats och åse den nya tiden.

Östeuropa öppnades upp för dess folk. Länderna moderniserades snabbt och blev efter ett antal år en del av den europeiska gemenskapen (EU).

Demokrati och frihet är inget givet tillstånd. Optimalt fungerar den inte någonstans och  i stora delar härskar tyranniet alltjämt även i vår upplysta tid. Att vara fri bär på möjligheten, men också på det stora ansvaret att förvalta möjligheten och göra något bra av den gåva du har fått. Ibland undrar jag om den som aldrig varit fri kan förvalta frihetens pund...?

Det finns allt för många exempel i vår värld med avsaknad av demokratiska traditioner att just demokratin har så svårt att få bärighet och fäste. Ofta kommer mörkerkrafterna tillbaka efter en tid...inte sällan påskyndade av samma folk som tidigare önskade demokrati och frihet.

I Östeuropa vinner mörka krafter, inte sällan med nazistiska rötter, allt större terräng. Nazister och nationalister marscherar igen. I Ungern har det pågått länge. I Polen har det nyligen skett att nationalistiskt maktskifte och retoriken från andra ledare från den östra regionen ger en aning om vad som kan vara på gång. Det som verkar vara den röda tråden när mörkret drar in att man kastar sig av rättsväsendet och medierna...staternas pluralistiska och demokratiska grundfundament.

Vi som gillar frihet och bygga en hållbar framtid måste höja vår kritiska blick. Ofrihetens apostlar växer i antal även i vårt land. Ingen demokrati är immun mot barbariet. Speciellt i en tid då Europas gemensamma kitt är skörare än någonsin.

måndag 4 januari 2016

En arg morgon...



 Det hände på den gamla goda tiden, som inte längre var så god...d v s det år vi just har lämnat bakom oss. Det var en av dessa mörka och blöta decembermornar jag slog upp tidningen. Att läsa Dagens nyheter under hösten var sällan någon uppmuntrande läsning. Just denna decembermorgon var läsningen osedvanligt dyster då jag kunde läsa att Sveriges bruna populistiska parti hade 20% av väljarna bakom sig. Av sådana som jag, d v s vi som definierar oss som män var SD numera det största partiet.

Jag är normalt en vänligt sinnad person...men just denna morgon var jag allt annat en vänlig efter den bedrövliga läsningen. Jag var förbannad och tänkte just då hur många dumbommar av mitt kön finns det egentligen. Skamligt är just vad det är, tänkte jag över min filtallrik. Dessa män måste ju finnas lite överallt, även om jag inte känner någon, tack och lov.

Nu om någonsin stod det fullkomligt klart att att SD inte längre bara var att parti för begåvningsreserven och de marginaliserade männen som inte längre känner sig hemma i det utraderade folkhemmet. Nej, det populistiska enfrågepartiet har etablerat sig i alla samhällsskikt...och har gjort det förbluffande framgångsrikt.

För mig blir det lika förbluffande märkligt att så många människor och då framförallt män kan gå på och sympatisera med ett parti med en sådan enkel populistiskt agenda. Eller finns där horder av välbegåvade, ja, då i synnerhet män som tror att detta parti med fascistiska rötter skulle kunna regera Sverige? Ja, dessa människor tycks tydligen finnas lite överallt.

Även nu om många av dessa människor...och då i synnerhet män inte tror på SD som ett regeringsparti...utan bara vill uttrycka sitt missnöje i det välmående Sverige...ja, då är det nästan lika dumt. Det ser vi ser ute i Europa där de bruna får er vitt spelrum...läs Ungern och Polen, är att demokratin snabbt kan sättas ur spel. Att Sverigedemokraterna och i synnerhet deras ungdomsförbund består av många antidemokratiska element...borde varje normalbegåvad person ha klart för sig.

Det är mycket vi behöver värna i vår tid. Demokrati och öppenhet är centralt för att ett samhälle ska utvecklas och blomstra.

Detta var en arg morgon. På väg till jobbet denna morgon tänkte jag på alla Sverigedemokrater som måste ha kantat min väg. Jag såg Suvarna med männen, tomgångskörande väntande invid trottoarerna. Där fanns säkert några SD:are, tänkte jag. De som bidrar att förstöra vår värld mer än på ett sätt. Klimatskeptiker är de säkert också.

Tack och lov ficka jag denna och alla mornar komma till min arbetsplats och möta trevliga kvinnliga kollegor. Vi kunde prata om eländet tillsammans och surgubben som var jag kunde tina upp...





fredag 1 januari 2016

Ett väderår...



 Som inbiten vädernörd är det på sin plats att göra en liten summering av det väderår som varit utifrån min subjektiva horisont. Bilden från min favorittopp och den gamla brandvaktarstugan i midvinterskrud är en en fin illustration hur väder och klimat kan förstärka en skönhetsupplevelse.

Mycket tyder på att det år som varit är det varmaste året hittills vår värld upplevt sedan mätningarna började. För Sveriges del kommer det bli det tredje varmaste. Hur högt på listan min hemkommun Luleå ligger vet jag inte, men statistiken talar ett tydligt språk...3 grader varmare än ett normalår och årsnederbörden har varit mer än 150% av normal årsnederbörd.

Med tanke på att klimatmötet i Paris har satt upp som mål att den globala uppvärmningen inte får inte får överstiga 1,5 grader ger Luleås värden en inte så liten tankeställare var vi kan vara på väg. Som vi minns var var sommaren ganska kylig och regnig. Trots detta fick vi dessa temperaturöverskott. Egentligen är det en bra illustration var som håller på att ske....framförallt ett vinterhalvår som blir mycket varmare och en sommar som kommer att bli allt nederbördsrikare.

Väderåret var som sagt inte någon större höjdare. Två månader lyfte sig ordentligt - september och oktober. All den sol som var frånvarande under sommaren kom igen med råge under dessa höstmånader. Det blev vädermässigt årets vackraste tid.

Trots alla dystopier vill jag se lite ljust alla de väderår som ska komma. Klimatmötet i Paris gav inga löften om en förändring...men det kändes för första gången att de allra flesta är överens om att läget är allvarligt och att en omställning är nödvändig. Det är trots allt ett hopp om något...