Tankar och livsfragment 28 december 2023 - moralisten

 

Jag skrev för en tid sedan om många människors osunda klimathandlingar när vi är inne i en eskalerande klimatkris. Jag nämnde att det var svårt att prata om det i olika sociala sammanhang då jag uppfattas som obekväm och jobbig. Mitt förhållningssätt har istället att vara tyst med hoppet att jag i någon mån påverkar och gör gott.

Jag har fått kritik för min hållning, att mitt beteende bidrar till att moralisera och att jag försöker vara bättre än andra.

Jag är nog en moralist, men jag tror att vi alla i någon mån är moralistiska och värderande. Troligen är den störste moralisten den som som är blind för sitt eget moralistiska beteende.

I SAOL definieras en moralist som "en person som försöker påverka andra till handlande som är moraliskt riktigt enligt vederbörandes mening" SAOL säger också i sin definition att ordet i någon mening uppfattas som nedsättande, alltså, något som är dåligt.

Inte så kul att vara moralist med andra ord, men å andra sidan kan det vara fegt (eller rent av omoraliskt) att inte reagera på handlingar som kan skada andra.

Om din frihet och dina livsval skadar mig och min frihet, måste det ge mig rätten att säga ifrån. Det här kanske är enkelt att hålla med om någon röker inomhus och sprider skadliga ämnen. Men hur ser vi på ordet frihet och skada när det gäller osunda  klimathandlingar? Att du t ex väljer att flyga väldigt mycket och kör en onödigt stor bensinslukande SUV skadar inte mig här och nu - men dina och många andras val bidrar till att kommande generationer kommer att  påverkas av oöverblickbara skador på klimat och ekosystem.

När det gäller klimatförändringarna menar jag att det är så vi måste se på skada och frihet. Om det sker till priset av att uppfattas som moralist så får jag leva med det, alternativet är helt enkelt värre...

Tankar och livsfragment 20 december 2023 - min lägesbestämning

 Vi är mitt i årets mörkaste tid och det är några dagar kvar till jul. Tillvaron krymper lite och aktivitetsnivån går ner. Det är nog precis så det ska vara och det är bara att hänga med.

Jag har nu varit arbetsfri och tillika pensionär i nära nog 10 månader. Det är den här tiden på året som jag har varit mest orolig inför. Just nu är jag mitt i denna tid och det går över förväntan bra. Upplever att jag just lever långsammare och låter mig allt mindre att stressas av tidens gång.

Jag hör om alla dessa pensionärer som jobbar. Det får de gärna göra, men det kommer inte bli aktuellt för mig. Allt har sin tid och nu är det fri tid för mig under den tid som jag har kvar.

Naturligtvis behöver jag få mina utmaningar. Under mörkertiden blir det mycket läsande, men jag ska även gå en högskolekurs och en digital skrivarkurs framöver.

En sak som jag har blivit än mer varse om är mitt stora behov av tystnad, lugn och däremellan  avskildhet. Min stuga är platsen jag kan få allt detta, men den är inget alternativ den här tiden på året.

Jag flyttade för snart två år sedan till en mindre och billigare lägenhet. Den är trevlig, men som det har visat sig allt för lyhörd. Jag blir emellanåt helt enkelt störd av röster och den musik som spelas.

Livet är en resa. Troligen är inte min boenderesa slut. Vi får se var det bär hän. Hoppas att finna den där lilla boplatsen där jag kan få ro.

Nu väntar först julen bland människor jag tycker om. Känner mig priviligierad att ha det så.

Tankar och livsfragment 13 december 2023 - det sociala och klimatkrisen

 

Det har sina sidor att vara människa, att vara social, bekräftad och omtyckt. Just detta att bli sedd och gillad av andra i verkliga livet är viktigt för nästan alla av oss. Vi är ju i grunden sociala och beroende av det sociala.

Det blir ännu svårare att ställa de där kritiska frågorna i sociala sammanhang när det gäller klimatet. Inte första hand hur vi ser på klimatfrågan utan våra faktiska handlingar.

Jag antar att de flesta av oss känner igen oss när någon berättar om sin senaste resa i fjärran land med flyg. Det kanske är samma person som gör flera långresor med flyget per år och dessutom kostar på sig någon långweekend till Stockholm då och då. Naturligtvis med flyg.

Jag gissar att de flesta följsamt bekräftar person i fråga utan kritiska frågor, även om man i grunden tycker att det är fel. Som oftast är det lättare att säga "ja" än att säga "nej". Som de sociala varelser vi är är det obekvämt att säga emot. Det är inte roligt att känna sig jobbig med risken att bli utstött. Det är troligen det dyrköpta priset vi får betala om vi fullt ut talar om klimatkrisen, d v s talar om vad våra handlingar gör med vår Jord.

För egen del blir jag oftast tyst när människor pratar om sina  fossilstinna resor eller annan ohållbar överkonsumtion. Det är inget fullt ut ärligt förhållningssätt gentemot det existentiella klimathotet, men det är det närmaste jag kan komma i min hållning. Jag är ju också beroende av det sociala och att känna mig inkluderad.

En god vän sade för länge sedan att mitt omedvetna satt utanpå, d v s att det jag tänkte och kände sades av mig även om jag förblev tyst. Jag hade helt enkelt ett dåligt "pokerface".

Jag hoppas att en del av det där dåliga "pokerfacet" fortfarande sitter i . Kanske då min tystnad blir en motståndshandling, om än alldeles för liten...

Tankar och livsfragment 7 december 2023 - Ingvar Carlsson

 

Vi lever i en kall och mörk tid. Därute har vi den där naturliga kylan och mörkret som hör årstiden till. Sedan har vi den där stora existentiella kylan och mörkret som härrör från människan och som är så allvarlig.

För en kort tid sedan läste jag Ingvar Carlssons bok " I sällskap med döden". Jag har aldrig röstat på Ingvar Carlssons parti men just en sådan ledare och statsman skulle verkligen Sverige och svensk politik behöva idag. Ingvar Carlsson får väl sägas vara en av de sista politiska ledarna som kan förknippas med det socialdemokratiska folkhemsbygget.

Med det samhälle vi håller på att få idag så känns det för väldigt länge sedan....

Carlssons bok är en varm, ödmjuk och mycket tänkvärd skildring från en person som var med och formade vårt land. Döden har flera gånger funnits med och starkt påverkat Ingvars  unga liv och sedan i hans politiska gärning.

Jag har under läsningen fått lära mig en del nytt om Sverige och påmints om sådant jag glömt.

Ingvar Carlsson drar tre viktiga slutsatser var som är centralt för att försvara mänskliga rättigheter och stärka demokratin:

"För det första krävs politisk stabilitet och handlingskraft. För det andra måste demokratin visa att den står för frihet, framsteg och samhörighet. Alla krafter ska sättas in för att förhindra arbetslöshet och att människor hamnar i utanförskap och otrygghet. För det tredje ska det demokratiska systemet med dess regler och institutioner, rättsstaten och fria medier kompromisslöst försvaras. De demokratiska partierna måste tillsammans se detta som ett övergripande ansvar"

Dessa tre slutsatser borde varje dag läsas av våra ledande politiker annars kan demokratin snart vara på ett raskt sluttande plan.

Ingvar Carlssons bok är mycket läsvärd - läs den.