måndag 28 december 2015

Årets toppar och en flopp



 Så här i årets elfte timme är det dags att summera det som varit. Alltmedan vi lever i en allt oroligare värld med extraordinära utmaningar så pågår ju även det där privata livet. Det där livet som är mitt har bjudit på flera fina höjdpunkter.
















Walesvandringen med Ewa i våras var en riktig topp med många fina minnen för livet. Men vandringen började med en riktig flopp. Syndaren var den guidebok som skulle ledsaga oss under vandringen med restauranger, pubar och boenden. Redan ganska tidigt första vandringsdagen började vi ana att guiden inte höll måttet. När dagen närmade sig kväll  vara vi klara över att nästan inget stämde, speciellt vad gällde god öl och en skön sovplats. Som den kontroll och planeringsmänniska jag är  tappades för en stund fattningen totalt innan en betydligt lugnare Ewa hjälpte mig att hitta orienteringen igen.

Det blev en helt annan vandring än vi hade tänkt oss. Men var gjorde det...det går ju faktiskt att improvisera. Dessutom fick jag en nyttig insikt att en vandring aldrig kan rymmas i en guidebok annat än i teorin.




















Sommaren som var minns vi ju inte som någon höjdare vädermässigt. Som vanligt blev det ganska mycket stugliv i min stuga Grova utanför Arjeplog. Vi försökte ta vara på de fina dagarna och det blev en del både kända och helt nya toppbestigningar. Turen till Arjeplogs nordliga hörn och vandringen upp på lättillgängliga Gibno var en liten höjdare. Arjeplog är en av Sveriges största och mest glesbefolkade kommuner. I just denna nordliga del blir det extra tydligt. Bortsett från några stugor vid sjön Tjeggelvas är det folktomma och väglösa vidder så långt ögat kan uppfatta. Här pratar vi om den verkliga vildmarken.




















När sommaren borde ha övergått i höst kom till slut sommaren.  Under några av dessa sommarens soligaste och varmaste dagar gjorde jag och Anton en kortare fjällvandring längs med Padjelanta- och Nordkalottleden. Det var en mäktig, varm och myggrik upplevelse. Bland alla sköna naturscenerier prövades vi en del. Med min positiva och lösningsinriktade vandringskamrat tog vi det mesta med ett leende.

Nu står ett nytt år inför dörren. Många nya steg tänkte jag ta i både okända som välkända marker. Det ska bli spännande...

måndag 21 december 2015

Snart jul igen



 Årets mörkaste tid är här och med den julen. Julen är ju inte synonymt med mörker....utan kanske just ett ljus i mörkret. Det är en tid då vi människor samlas runt levande ljus och allehanda elektriska installationer som ska mota mörkret.

Jag har sedan länge en ganska kluven inställning till denna högtid. Jag undrar hur många framförallt i de yngre generationerna som tänker på julens egentliga budskap...Kristi födelse? Allt färre naturligtvis. Istället har julen istället blivit den tid då den onödiga masskonsumtionen skördar nya triumfer. De flesta i Sverige har det väldigt bra. Nya konsumtionsrekord slås nästan inför varje jul.

I tider då vi ständigt påminns om de som inte har och att denna konsumtion till stora delar är kontraproduktiv för klimat och livsmiljö.blir julens konsumtionstema inte så lite besvärande.

Trots denna välmenande moralpredikan vill jag önska er en riktigt god jul. Jag hoppas att det för åtminstone en del av er kan bli ett dämpat frosseri i såväl julklappar och mat. I den bästa av julvärldar står ju stillheten och gemenskapen i centrum.

Som tips på skön musik så här inför julen tipsar jag på Lows senaste platta "One and Sixes". Low spelar skön lågmäld avskalad popmusik som passar fint i en mörk tid och den kyla som kanske kommer.

tisdag 15 december 2015

Bildkonst med skärpa



Jag skriver då och då lite kort om konst här i bloggen. Det är inte utan anledning. Konst och då tänker jag närmast på bildkonsten är en utmärkt kulturyttring för en betraktare som jag. Här kan jag stanna upp och låta mig uppslukas av motivet. Jag kan ibland känna lite av samma vilsamhet på en bra konstutställning som när jag befinner mig på en älskad plats i naturen. Betraktaren i mig är då i sitt esse.

Karin Broos med i det närmaste fotolika målningar på Prins Eugens Waldemarsudde, var just en sådan utställning sam gav den där värmen och vilsamheten.

Karin Broos målar kvinnor och barn i olika miljöer. Inte sällan finns det lite av utsatthet och längtan bort i måleriet. Människor som liksom oss söker och är på väg någonstans.

Ibland är målningarna närmast klassiska som kvinnan i fönstret. Hon skulle finnas i vilken tidsepok som helst. Annat är det med barnet med sitt mjukisdjur bakom datorn. Här kan det kännas lite hotfullt. Ve oss den dag den digitala intelligensen är större än vår. Det sker ju visst 2029, enligt Googles utvecklingschef.

Bra konst väcker många tankar och känslor hos mig. Vad vore vi utan konsten och annan kultur....en ynka spillra.


lördag 12 december 2015

Det politiska landskapet



 Att det är en kraftig politisk turbulens på många platser i vår värld kan väl knappast ha undgått någon. Det finns en stora och ibland sunda missnöjesreaktioner med det klassiska politiska etablissemanget. Baksidan är de mörka och i förlängningen antidemokratiska krafter som lurar i vassen. Nationella fronten i Frankrike och en viss löjeväckande republikansk presidentkandidat är två talande och allt mer otäcka exempel var som kan vara på väg att ske.

Även i Sverige är vi inne i en tid med stor politisk oro. Sverigedemokraterna växer så det knakar och vid sidan av sin mörka väljarkärna lyckas man locka till sig de rädda, oroliga och en  grupp som hyser ett allmänt politikerförakt. Stora delar av detta partis väljarbas verkar vara fullständigt immuna inför alla tokigheter som sker på såväl nationell som lokal nivå inom partiet.

Vi har på en historiskt sett väldigt kort tid fått en ny politisk skala. Den klassiska höger/vänsterskalan är död och har under hösten i samband med flykting krisen ersatts följande politiska alternativ:

1. Idealisterna företrädda av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.

2. Pragmatikerna företrädda av Socialdemokraterna, Liberalerna och vänsterflygeln av Moderaterna och Kristdemokraterna.

3. Nationalisterna företrädda av Sverigedemokraterna och högerflygeln av Moderaterna och Kristdemokraterna.

Ganska nya och delvis oheliga allianser som nog kommer att skapa ett nytt politiskt landskap framöver. Det är långt till nästa val och med tanke av allt som sker i en allt mer rasande fart kommer mycket att hända fram till dess. Men, glöm vänster och höger. Nu är det andra tider. Sedan återstår det att se vad nytt som kan skapas ur allt detta. Kanske blir det något bra till slut...trots allt.

måndag 7 december 2015

Anrop till Paris



 Norrbottens kustland i december någon vecka före vintersolståndet...inga stormar eller översvämningar, bara ett ovanligt högt vattenstånd. Blicken som möter en bedräglig skönhet. Något så fel om ej med katastrofens utropstecken.

Natur och klimat talar med sitt språk. Vi är många som förstår. Kan penningen, makten, girigheten och prestigen vända andra kinden till?

Här finns det inte tid för reprissändningar...


lördag 5 december 2015

Rytande decemberhav



 Decemberhavet talar med upprörd stämma. Ser det du inte ser..men kanske känner. Decemberljuset är lågt...lågt såsom lågtrycken som dansar in från Atlanten i en till synes outsinlig ström.

Det är på sitt sätt magiskt vackert. Första regndroppen studsar mot min kind...snart tid att uppsöka stugans veduppvärmda värme.

Havet - allt detta livets moder, en förutsättning för alltets levnad...för dig och mig.

Klimatmöte i Paris och Norrbottens kustlandskap i december. Så långt borta från varandra, men så nödvändigt sammanlänkande.

Regnet piskar mot stugans fönster...meddelanden som inte ska misstolkas. Havet ryter och kommer fortsätta att ryta. Frågan när lyssnandet blir större än många till intet förpliktande ord....?

tisdag 1 december 2015

Stillhet och goda samtal



I helgen var det första advent och tillika skyltsöndag. En klassisk söndag i första hand ägnad åt konsumismen som jag alltid brukar undvika. Jag och Sven valde istället att resa ut från staden för att möta Dan och Roger vid den lilla skogsvägen som leder till kojan Stallet.

Naturen så här års står för allt det som inte staden har - en i det närmaste total tystnad. Vinden fäster vår uppmärksamhet på skogen och en ensam korp ger en vink om allt liv som trots allt finns i det tysta.

En fin koja vid sidan av allfartsvägen ger en skön inbäddad känsla av trygghet. För en stund blir vi verkligen fullt ut en del av den naturliga värld som fortfarande finns. När Dan efter vissa besvär får upp elden i kaminen sprider sig snart en värme som jagar bort det sista av oro och kyla.

Fyra män inne i kojans tilltagande mörker. Några värmeljus, mullret från kaminen och ett värmande kaffe öppnar upp för många goda samtal.

När vi alla har beskrivit våra livs nuläge virvlar samtalen i olika riktningar. Konst och det kreativa får mycket plats...det är ju trots allt kreativiteten som är människans goda motor. Sven berättar att man i Italien försöker mota terror med kultur. Dan för sin del pratar om den hög han bygger hemma som en sorts markör för den tid som flytt. Vi pratar om kalhyggen och dess eventuella skönhet och naturligtvis om den allt mer urbaniserade människan i sina artificiella miljöer.

En god stund i goda vänners sällskap. Sådant som helar och värmer i en mörk tid...