onsdag 29 september 2010

Om det främmande

Vi har haft val i Sverige och den politiska kartan ser ut på ett sätt som den aldrig har gjort förut. Främlingsfientliga krafter har fått plats i det politiska finrummet, detta till trots att toleransen sägs ha ökat på senare år. Det är ju i sig en paradox.

Att de främlingsfientliga krafterna har fått fotfäste sägs bero på rädsla och en känsla eller ett faktiskt utanförskap. Det tror jag är sant och ett reslutat av det hårdare Sverige som är på väg att byggas.

Om vi börjar syna det som är främmande blir det snart klart att det är så mycket mer än människor som rör sig i en globaliserad värld. Om vi synar vårt eget land så kan man knappast tala om en samlad kulturell identitet. Vad vi bor och hur vi lever våra liv visar om man bara så lite skrapar på ytan att vår syn på livet och världen skiljer sig väsenskilt. Jag tror att en glesbygdsbo i Norrlands inland många gånger kan ha mycket mera gemensamt med bergsfolk i främre Asien än en stockholmare från Östermalm.

Så länge det främmande ses som ett hot förblir det ett hot. Jag tror inte att det finns något ursvenskt. Våra traditioner är ett resultat av influenser från andra folk. Så har det varit och så kommer det att förbli.

Det finns en rikedom med förändring och det berikande andra kulturer för med sig. Det är i denna värld vi lever varken vi vill det eller inte.

Jag vill tro att vi till stora delar lever i ett öppet och tolerant land. Jag vill även tro att sverigedemokraterna kommer att demaskeras och bli en politisk parantes. Jag har definitivt mer gemensamt med en tolerant muslim än en sverigedemokrat som vill vrida klockan tillbaka....

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 25 september 2010

Livets hjul



Jag är i min stuga Grova i lappmarken. Som vanligt en god balsam för en orolig själ – tystnad, stillhet och vackra höstfärger som håller på att nå sitt klimax.

Lyssnar på ett reportage om årstidsdepressioner. Speciellt om hösten ska de vara särskilt vanliga när vi är på väg mot mörker och kyla.

De flesta av oss verkar få leva med någon form av oro. Jag oroas inte för årstider, utan kan snarare trivas med denna ständigt pågående rörelse mellan ljus och mörker, mellan liv och död, som årstiderna mycket handlar om.

Min oro däremot handlar om att tappa kontrollen, även om det är en illusion att den någonsin finns fullt ut. När min illusion spricker och upplevelsen att vara på osäker mark ökar då tappar jag lätt min inre kompass.

Jag oroas inte alltför starkt av min oro. När jag har kommit över den starkaste känslan av kontrollförlust försöker jag se händelser och förändringar bortom min kontroll som en möjlighet att se livet på ett nytt och kanske mer fruktbart sätt. Istället för att se mig som ett offer ger nya insikter mig möjligheter att växa som människa.

Naturen och samtal med dem som betyder mest hjälper mig att se och skapa distans till det som skett. Jag kan gå vidare, beröras och bli berörd och åter kommunicera med såväl de gamla furorna som med hackspetten i holken…..

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 21 september 2010

Nu



Dagen ger ingen tydlig kompass
Naturen, alltets rymd är tyst
En flock talltitor fyller plötsligt det tysta rummet
Med tjatter, med sång, innan de drar vidare
Plötsligt närvarande
Båtsabäckens brus i fjärran
Några regndroppar mot taket
Tårar på min kind
Ett leende, trots allt
Eller, just därför, trots allt



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 17 september 2010

Sorsele



…är ytterligare en i raden av dessa inlandskommuner med en liten sviktande befolkning och stora avstånd. Samhället ligger vackert beläget intill Vindelälven och jag kan känna historiens vindslag när jag vandrar förbi upprustade gamla fäbodar.

Sorsele är framförallt kommunen som håller på att ömsa skinn. Varje småkommun söker sin väg för en överlevnad. I Sorsele är det inflyttning och mottagande av flyktingar som gäller. Kommunen har tre större boenden för ensamkommande flyktingbarn och en mottagning av kvotflyktingar. Utöver detta är man på ”raggarstråt” i Ryssland för att locka hit ryska kvinnor för att arbete inom vården. Kommunen har en stor åldrande befolkning som har ett växande behov av vård och omsorg. Att just Ryssarna är aktuella är att kommunen tror att de bäst klarar den kalla vintern.



Vandrar man igenom samhället en kväll i september är sannolikheten mycket stor att man möter en person med utländsk bakgrund om man över huvudtaget möter någon.

Vi lever i en snabbt föränderlig värld och det gör tydliga avtryck i detta lilla samhälle. Sorsele – ett multikulturellt samhälle mitt i lappmarken. Vem kunde tro det bara för några år sedan…..

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 12 september 2010

Arjeplog...


Arjeplog invid stranden mot Hornavan


….är den ytmässigt stora kommunen med sina 3200 invånare. Arjeplog ligger vackert, fjällnära mellan de stora sjöarna Uddjaur och Hornavan. Men en kommun lever inte blott på vacker natur. Arjeplog är kommunen som normalt inte hade överlevt. Det personintensiva skogbruket har försvunnit, Laisvallgruvan är ett minne blott och sågverket är sedan länge nerlagt. Visst finns turismen, men turisterna invaderar inte bygden i november och december. De som däremot invaderar bygden under vinterhalvåret är biltesterna, som har blivit något av Arjeplogs räddning. Denna verksamhet har växt år efter år och bidragit till att Arjeplog är Sveriges hotelltätaste kommun och att flera nya restauranger har öppnat på senare år.

Det är en tidig kväll i september och en vacker dag går mot sitt slut. Det finns inte en människa på samhället sedan konsum har stängt. Jag sitter helt ensam under restaurang Harrys kristallkronor och äter renskavspizza. Den närvarande personalen säger att så här ser det ut efter att sommarens turister har försvunnit. Nu är det heldött fram till biltesterna kommer. Kanske det dyker upp en och annan gubbe efter älgjakten.

Det är Arjeplog, Lapplandskommunen som överlever trots de fåtaliga människorna….

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 8 september 2010

Arvidsjaur



Denna ort är mellersta Lapplands centrum och detta är samhället som alltid passeras när jag ska upp till vår stuga.

Att Arvidsjaur är ett av inlandets nav märks inte minst p.g.a. av alla bilar som ständigt kretsar runt samhället. Det finns något mycket paradoxalt över detta. Jag känner inte till någon plats där alla är så laglydiga när det gäller att hålla hastigheten. Under alla dessa år jag har passerat samhället har ingen kört över 50 km/h, utan snarare mycket långsammare än så. Samtidigt finns det ingen plats jag har sett så mycket s k motorburen ungdom som här, dag som kväll. Utåt sett är det stilla och städat, men i bilarna dundrar musiken, tutorna och adrenalinet. Samlingspunkten är parkeringsplatsen och Sibyllakiosken.

Så är det även denna vardagkväll, även om ungdomarna fortfarande får samsas med gubbarna på ljugarbänken. Kanske väntar man på en signal från skogen om hopp att någon har fällt en 16- taggare. Kvällen är sommarljum och andas förväntan. De bilburna ökar i intensitet, mörkret faller och jag vandrar långsamt mot en helt annan värld, hotellet.

Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 1 september 2010

Sorkfällan - 2 år senare



På bilden ser du ovansidan av den sorkfälla som min fru köpte på Noliamässaan av "Fälldoktorn" för två år sedan. Denna anordning kom snart i bruk vid vår stuga Grova och jag skrev förväntansfullt om den på min blogg.

Första säsongen uteblev det utlovade resultatet. Hinken gapade tom sånär på allt vatten som hittat dit. Vi flyttade då fällan till uthuset. I år har inte resultatet låtit vänta på sig. Totalt har hittills 18 möss av olika storlek slutat sina dagar i hinken. Musdöden är inte vacker. Det stämmer att mössen är kannibaler. I sin desperation att få föda äter nyanlända möss av de som redan hur dukat under i hinken.

Detta är naturligtvis ingen rolig hantering, men möss är ju inte heller roliga med all skada de kan göra. 18 fångade möss mindre på Grova skulle säkert vara mångdubbelt fler med tanke på fortplantningförmågan.

När jag stänger stugan för säsongen tar jag trots allt med mig hjorthornsaltet som är en annan beprövad metod att hålla de små liven på avstånd.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,