söndag 30 november 2008

Naturens hämnd



Människan har gjort och gör fortfarande mängder av dumheter med vår natur. En av de dummare svenska inslagen var när vinsthungriga skogskoncerner under framförallt under 1970-1980 talen försökte besätta sina kalhyggen med den ”fula ankungen” contortatallen. Detta måste vara en av de största dumheter svenskt skogsbruk har gjort. Jag har genom åren sett ett antal exempel på dessa contortaplantager och kan konstatera att på dessa marker kommer aldrig någon skog värd namnet.

För en tid sedan blev jag tvungen att ta mig igenom ett contortabestånd. Det var i princip en ogenomtränglig snårskog av contorta, smågran och björk. Naturen verkar ha slagit tillbaka. Här växer en skog utan värde som det är ett smärre helvete att ta sig igenom. Naturen skapar en närmast ogenomtränglig vägg med snår. Den ger på så sätt långnäsa åt den mäskliga dumheten och skapar samtidigt ett bra skydd för fåglar och småvilt. Naturen läker sina sår genom att stänga ute angriparna. Frågan om människan någonsin lär sig av sina dumheter?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 27 november 2008

Entreprenad

Så har då en person från den medicinska kåren uttalat sig om skiten på våra offentliga sjukhus. Mannen är en cancersjuk läkare inneliggande på en vårdavdelning som har skakat om vårdsverige, eller åtminstone berörda landstingsledningar. Det behövdes alltså en läkare för att det skulle hända, men det må väl vara. Tyvärr har ännu väldigt lite sagts om de privata entreprenörer som utför denna hälsovådliga städning, d v s de företag som lagt de lägsta anbuden och naturligtvis konkurrerat ut alla offentliga alternativ.

För mig är detta långt ifrån förvånande. I min hemstad Luleå lades exempelvis snöröjningen ut till en skånsk (!) firma för ett par år sedan. Resultatet blev bl a att en vintercyklist som jag numera finner det utsiktslöst att cykla till jobbet när det har snöat. Ett annat exempel är den skolenhet jag tydigare jobbade där städningen lades ut på entreprenad. Denna skola är numera den skitigaste bland gymnasieskolorna i Luleå.

Jag hoppas att den starka hyllningskör att om lägga ut kommunal verksamhet på entreprenad, alternativt att sälja ut den kommer att tystna. Det var inte bara bättre förr, men grundläggande kommunal service utförd av lågavlönad kommunal arbetskraft är definitivt bättre än inhyrd personal med ofta ännu sämre villkor. Självklart är det så att personal som finns i den egna verksamheten och som har relationer med såväl brukare som andra arbetstagare gör ett bättre arbete. Är man en del av ett kollektiv har man en känsla för den helhet man delar med andra. Är man däremot inhyrd gör det man måste om det finns tid. Just att inte hinna och slarva blir ju resultatet om inte tid nog finns att utföra arbetsuppgiften, vilket är risken med billiga entreprenörer som med sina glädjekalkyler lovar runt men håller tunt.

Lika lite som det går att leva på luft så måste bra kommunal kvalitativ verksamhet få kosta. Skam vore annat i en välfärdsstat som Sverige!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 25 november 2008

Livssamtal



Vi pratar om de döda, vi pratar om de levande, om vad de döda och de levande gör med våra liv. Vi pratar om ödmjukheten inför det som varit, om det som är och hur det har påverkat och påverkar oss. Vi pratar om hur andras rädslor och tankar om oss är och förblir levande i våra liv. Vi förstår att det som var och som har väglett oss oftast har haft sitt ursprung i kärlek, även om resultatet ibland har verkat begränsande. Det är ur samma brist vi kan utvecklas. Det öppna ögat vidgar blicken för de seende och ger en förståelse för det som var, sådant vi inte kan ändra på. I takt med växandet mognar blicken och ödmjukheten. I takt med kontakten med bristen, bristens ursprung växer tacksamheten inför livet och livets möjligheter….

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 23 november 2008

Ord och handling



Jag läser att allt fler människor i Sverige är beredda att ändra sin livsstil för vår planets långsiktiga överlevnad. Det är skönt att veta att de hjärnbefriades skara minskar, d v s de som struntar i att bry sig och som inte tror att deras livshållning har betydelse.

Tyvärr kan det i denna som i så många andra frågor vara långt från ord till handling. Det är en sak vad vi säger, en annan vad vi faktiskt gör. De flesta gör mer eller mindre dagligen utan att reflektera olika miljöbrott. Det finns många exempel på detta, men det mest typiska nu när vi går in i den kalla årstiden är nog all okynnestomgångskörning som jag ser över allt. Senast i förrgår var det ett par som liksom jag skulle beställa sushi. Väntetiden var ganska lång, men det hindrade inte att parets bil under tiden fick sprida ett moln av avgaser utanför restaurangen. Vid ett annat tillfälle var det en av mina naturälskande vänner jag fick säga till som i all välmening varmkörde sin bil alltför länge. Som sagt, jag tror sällan uppsåtet är illa menat, men resultatet är desto allvarligare eftersom dessa vanemässiga oreflekterade miljöbrott är så vanliga. Tomgångkörningen bidrar mångdubbelt mer till våra utsläpp av avgaser än den bil som körs.

Jag tror att vi står inför ett stort pedagogiskt problem här, då vårt oreflekterade vanehandlande är sådant som det är svårast att ändra på. Finns det någon som har en bra idé på hur vi löser detta vore mycket vunnet.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 20 november 2008

Novembers ljus

Ljuset har en annan botten, en annan botten i oss när vi går in i mörkertiden. Många känner vemod och sorg inför novembers halvmörker och allt mer dämpade färgskala. Vi är långt borta från sommarens lustfyllda upptåg och vårystra blickar. November öppnar andra möjligheter. November kan vara motstånd, prövning, men också vara vila, stillhet och skönhetsupplevelser av annat slag. November lämnar utrymme för det stilla, kvarlämnade och finstilta, utrymme att betrakta det som varit i ett annat ljus, i novembers ljus.



Död och liv



Kvarlämnat



Frostblommor

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 17 november 2008

Spekulanternas återkomst

Vi lever i finanskrisens tidvarv. Börskollaps, bankkrasch och finansiell härdsmälta har blivit ord som ljuder högt i media och annan nyhetsbevakning. Hela vår ekonomi löper visst risk att gå omkull efter prognosmakarnas profetior om att vi kommande år kommer att konsumera 0.3 % mindre än i år. Det låter ju i mina öron inte så värst skakande, då vi fortfarande kommer att konsumera mer än vi gjorde år 2007.

Jag är ju en liten man på jorden och ska inte orda allt för högt att de verkar lite galet för då får jag väl alla ekonomiska ”förståsigpåare” på halsen.

Däremot kan jag med en återhållen glädje konstatera att ett fornminne som jag som inte låtit mig ryckas med av snabba klipp och lättförtjänta pengar har blivit en vinnare. En vinnare med dagens ekonomiska mått är en där konservativ typ som har besparingarna på ett räntebärande bankkonto.

Fornminnet tycker också att dagens förlorare, de som lever på luft, d v s att spekulera nu får en chans att komma ner på jorden och lära sig något. Tyvärr så är det nog bara en from förhoppning då dessa ekonomins luftmakare är att likna vid spelmissbrukare. De glömmer snabbt och börjar snart spekulera i nya kap och vinster. Tragiskt är bara att under så tiden finns mångdubbelt fler förlorare som får sitta emellan, tappa sina jobb och kanske se sin tillvaro raseras.

Sådan är kapitalismen…så lät början på refrängen på en annan fossil sång som det kanske är dags att damma av…

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 14 november 2008

Mörkerseende



Dödens tilltal kan vara hösten. Natten, tystnaden och en tilltagande rörelse från ett nyväckt hav, ett öga inte längre ser, men ett öra som lyssnar. Mörkret kan vara vila, liksom dagen kan vara rörelse.

Mörkret, vilan och döden är stillhet. Stillhet kan också vara livets förutsättning. Vågar du dansa i mörker och vara i stillhet känner du också dagens liv och rörelse sprudla i dig.

Liksom mörkret är villkoret för ljuset, är kontakten med alla sidor av dig själv förutsättningen för ett fullständigt levande, mognad och utveckling.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 11 november 2008

Den kala björken



Trots sin kärvhet är lappmarken grön året runt. Tall och gran släpper aldrig sin gröna färg. Jag kan tycka lite synd om dem söderöver med sina kala träd och snöfria mark.
Men, så vi har björken. Den släpper i god tid sina blad för att förbereda sig för vintern.
Lika mycket som en grön björk står för sommar får man lätt upplevelsen av att en kal björk står för kyla, vinter och hårdhet, åtminstone om man riktar blicken upp mot trädets krona. Den risiga trädkronan blir likt en grovmaskig svart spindelväv mot himlen. Det är som all energi i trädet är borta när det går på sparlåga. Vårvinterns kala björk är däremot av ett annat slag. Det starka solljuset ger den ett rött skimmer i kronan, som om man anar den stundade knoppningen.

En kal höstbjörk är en lite sorglig skapelse. Den påminner lite om de människor som fruktar det mörker och kyla som snart knackar på…..

Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 9 november 2008

Novemberhav



Novembers andra ansikte, högtrycket förpassat till minnenas arkiv. Lågtryck på vandring längs med Norska havet och den sydliga vinden som sätter havet i rörelse.

Stillhet är inte bara tystnad, ljudet av mitt blodomlopp och färgstarka motiv. Stillhet är också vindens spel i träden, vågornas lek mot stenar och sångsvanarnas trotsiga överflygning mot norr.

Novembers lågmälda färgspel och aspekter av stillheten kräver mindre. November kan vara lugnt och förstelnat eller satt i kraftfull rörelse. November är av många en föraktad månad, en glömskans månad. Novembers skönhet är finlemmad eller grovkornig för den som ger sig tid att se och vila i de intryck den halvmörka dagen förmedlar.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 5 november 2008

Barack Obama

Jag vaknade till en ljus morgon. Denna ljusa och vackra novembermorgon hade en mörkhyad man blivit USA:s näste president.

Novembermorgonen blev vackrare och ljusare än någonsin. Trots att jag ofta kan känna motsatsen är inte undrens tid förbi. En mörkhyad man som förmedlar hopp i en många avseenden orolig tid har blivit president. Ett folk som vänder gamla krigshjältar från smutsiga krig ryggen. Jag hoppas att krigshjältarnas tid är förbi och att detta kloka val kan skapa en annan samtalston i världen.

Ljusets motsats och förutsättning är mörkret. Mitt i denna glädje finns oron nära. Amerikanska presidenter och andra stora personligheter har mördats förr. Jag tror inte att islamistiska fundamentalister är hotet, utan hotet finns i det egna samhällsbygget. Arvet från en rasistisk tid ligger djupt rotat. En ensam galnings verk kan tyvärr förändra världen lika mycket som Obamas glädjefyllda budskap.

Men, idag ska vi vara glada. Den råkalla vinden känns ljummare och denna novembermånad blir den ljusaste på mycket länge.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 3 november 2008

Novembers tilltal



Morgonens lätta snöfall passerat.
Dagen flödar av blek novembersol.
Vandring i den vinterförberedda skogen
Två orrar och duvhök registrerar min närvaro
Blir för en stund stilla vid kaffet och smörgåsen
Mellan lätta vindstötar hörs hackspetten och trumpetande svan från Bälingeträsket
Fängslas av de livfulla ljuden och novembers vackra penseldrag
Novemberljuset, inte olikt det Norrbottniska kvällsljuset
November har talat och talet var gott
Vandraren festar i dagens ljus
Med lättare steg går novembervandringen mot mörker



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 1 november 2008

En galen värld

Vid en fikarast på arbetsplatsen berättar en av medarbetarna att han vid sidan av sitt arbete har fungerat som valobservatör för FN:s räkning.
Senast begav det sig i ett land långt söderöver. I detta land har hållits val under tumultartade former ett flertal gånger. Medarbetaren berättade att han bodde på ett för utlänningar reserverat hotell. Väl bevakat och skyddad från befolkningen i övrigt. Bevakningen av vallokalerna skedde med eskort av polis i skottsäkra bilar. På några platser fanns det öppna vallokaler med människor som röstade, men på det flesta platserna var vallokalerna igenbommande. Trots detta faktum redovisades resultaten även från dessa vallokaler. Naturligtvis var det den sittande regimen som fick de flesta rösterna från de igenbommade vallokalerna.

Vid detta val dödades ”bara” 200 människor i våld relaterat till valet. Trots rapporteringen från valobservatörerna beskrev FN i sin officiella rapport valet som ett demokratiskt framsteg för detta land.

Vilket var då landet? Landet heter Nigeria och ligger i Afrika. Om detta land hör vi inte så mycket. Noterbart är att detta land är en av världens största oljeproducenter. Troligen hade tonläget från FN och den rika världen varit annorlunda om det hade varit ett land utan strategiska naturtillgångar. Rättvisan i vår värld är ju som bekant varken lokal eller global. Girigheten, rovdriften och galenskapen däremot, den får härja fritt så länge det går att göra vinster på den.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,