lördag 24 juni 2017

Min väg



 Under vårt liv följer vi vår inre väg, mer eller mindre självvald. Vi gör också en hel del vägval i livet, även dessa, mer eller mindre självvalda.

Sedan finns alla dessa verkliga vägar, alltifrån motorvägen till den lilla stugvägen. De är där mindre vägarna, som vi ofta återkommer till, fyller vi ofta med mening, minnen och händelser av olika slag.

Den väg jag har färdats till fots flest gånger genom alla år är den gemensamma samfällighetsvägen i närheten av min stuga. Den är dryga två kilometer lång, passerar ett par stugor och skogshemman. Vägen erbjuder en mosaik av det västra skogslandets natur, men andra ord mycket skog, myr och små tjärnar. Här finns även kvar rester av jordbrukssamhällets myrslåtter.

Detta är vägen som leder bort och som leder mig hem. För mig är vägen en del av den stora vilan och återkomsten. Vägen utgör ofta startpunkter för mina mina vandringar över skog och berg. Här går jag in i den natur som känns som en del av mig och som jag aldrig skulle kunna klara mig utan.

Vägen är anspråkslös och kräver inget av mig. Jag är lika anspråkslös när jag vandrar efter den. Jag jagar inte efter upptäckter men har många gånger belönats med spännande möten av fågel och vilt.

Denna dag är det ganska tyst längs efter vägen i strilregnet. Det doftar försommar av pors och den rikliga hjortronblomningen ger förhoppningar om många gyllene bär. Det är gott nog. Det blir nog många vandringar längs efter vägen framöver, om inte imorgon, så blir det en annan dag...

söndag 18 juni 2017

18 juni 2017, utdrag ur dagboken - att släppa in ljuset i dumhetens tid



 Under veckan som gått har Alliansen hotat med misstroendevotum och därmed regeringskris om inte regeringen tar tillbaka några förslagna skattehöjningar, bl a 40 kronor på inrikes flygresor. Därmed har åtminstone tillfälligtvis inrikespolitiken återgått till det trångsynta futtiga tillståndet. Detta i en tid med enorma globala utmaningar.

T o m borgerliga Expressen skriver på sin ledarsida att det hela är klantigt skött av Alliansen och att de närmast uppfattas som gnällspikar utan en egen gemensam politik. Inte bättre blir det när jag lyssnar på ledarskribenterna i " God morgon världen". De uttrycker närmast en förståelse över vad Alliansen företar sig...så många många nya skattepålagor regeringen har beslutat om på senare tid. Ja, stackars oss... Jag önskar att Göran Greider hade suttit med och kommit med en välbehövlig storslägga.

Ja, dumheten och futtigheterna kan vara både nationella och globala. Inför det val som kommer önskar jag verkligen att fler goda visionärer vågar träda fram och tala klarspråk i det politiska träsklandskapet. Hur ska en verklig klimatomställning gå till och vilka skatter behöver vi för att klara en rimlig välfärd åt alla? Då önskar jag ett helt annat tonläge än bråket om 40 kronor mer för flygresan.

Det finns mycket att förargas över, men det är inte hälsosamt att vara arg över alla dumheter. Jag vet att det finns många kloka och generösa människor därute. Människor som ser bortom sig själva och en girig trångsynthet. Det är dessa jag vill tänka på när jag snart kliver ut i ett ljust sommargrönt landskap.

torsdag 15 juni 2017

Johans guide över Luleås restauranger in memorium



 Halveringstiden för mina restaurangrekommendationer blev ganska kort. När både vinnaren Bergströmska och trean Fabriken har gått i konkurs har listan tappat lite av sin udd och jag tar bort den.

Det är tydligt att Luleåborna ännu inte är redo för det goda italienska köket och de danska smörrebröden. Inte lite tråkigt tycker jag. Att restauranger som går lite utanför boxen inte får den uppskattning de förtjänar.

Kanske Luleå som trots sina stora ambitioner är för litet för en mångsidig restaurangkultur. Jag misstänker att en sylta som skulle servera korv i alla dess former tillsammans med billig Norrlands på fat skulle klara sig betydligt bättre, även om inte jag gick dit...

tisdag 13 juni 2017

Mot varmare tider



 Vi ser en ljusning i politikens Europa. I Storbritannien röstar de unga vänster och i Frankrike för den Nationella fronten plötsligt en undanskymd tillvaro. Brunskjortor och populister tappar åtminstone lite av sin mark och det känns lite varmare.




 Det är som om naturen också har hållit andan. I mina marker nedan Arjeplog låg isen ganska stadigt för ett par veckor sedan och i början av månaden föll snö.

Men nu har värme nått såväl politik som natur. Vi är inne i den skira grönskans tid. Sommarens budbärare här i norr är kabbelekan och hjortronblomman. Båda står de nu i sin prakt och sprider glädje
Fågelsången är efter kylperioden lite nedtonad, men så småningom stämmer  de typiska arterna som rödstjärt, trädpiplärka, lövsångare och många fler in.

Det finns trots allt lite hopp om vår värld. Av denna dos hopp sprider den helande naturen i mängd. Det är bara att ta för sig!


onsdag 7 juni 2017

7 juni 2017, utdrag ur dagboken - normal vår och en allt mer isolerad clown



 Bilden ovan är tagen från en ganska  kall 1 juni. Vi kunde då summera maj som var kylig. Ja, faktiskt den kyligaste på 49 år. Våren som helhet har av många upplevts som kall, men för en gångs skull har den sammantaget varit fullkomligt normal. När vi vänjer oss vid ett allt varmare klimat upplevs det normala som ovanligt kallt. Här i Norrbotten har alltså klimatförändringarna fått en liten paus. Något vi alla borde vara tacksamma för.

Clownen på andra sidan Atlanten som inte tror på något annat än sig själv gör däremot allt vad han kan för att göra den mänskliga civilisationens framtid så kort som möjligt. Som den klimatförnekare han är blir han med tiden allt mer bisarr, löjlig och isolerad.

Att clownen skulle säga nej till Parisavtalet var ju därför bara väntat. Faktum är att jag tror att det är bättre att han sa nej än ett motvalsigt ja. Alla goda krafter på andra sidan Atlanten säger ju redan ja och kommer att jobba aktivt för detta ja.

En redan mycket försvagad president tror jag inte kan göra så mycket åt det tåg som redan är i rullning mot en allt mer fossilfri värld. Nya goda initiativ tas hela tiden, inte sällan av multinationella företag som ser den fossilfria vägen som den ena framkomliga.

Så nu när försommarsolen börjar värma på allvar kan inga dumma clowner i i världen ta bort ett leende och en känsla av hopp...

söndag 4 juni 2017

Kommunal sumpskog



 För det mesta planerar och utför kommunen sina uppgifter på ett oklanderligt sätt. Som kommunalanställd vill jag tro att det är så, även om jag vet att det ibland går lite långsamt i en stor organisation och kan bli tokigt någon gång.

Men, det är inte bara den politikerstyrda verksamheten som kan ställa till det. Ibland är det lite si och så med samverkan över förvaltningsgränserna.

För några år sedan gjorde kommunen klar en fin vandringsled som börjar på Ormberget för att sedan ta dig ut på Hertsölandets naturreservat. Det är en fin led med en mosaik av den kustnära landskapets olika naturtyper.

Men som sagt, ibland blir det bara fel. Ganska kort efter att leden och dess skyltning färdigställdes gjordes hygget som bilden visar precis vid skylten "sumpskog". Troligtvis av en en annan verksamhet inom kommunen, då kommunen äger marken. Den rätta benämningen borde ju därefter vara "hygge".

Jag skrattade lite åt malören som gjordes för flera år sedan. Jag tänkte i mitt stilla sinne att kommunen flyttar skylten hundra meter längre fram där sumpskogen står kvar, men icke, den står där den står.

Den pedagog som ska ska gå ut med sina elever i skogen får en pedagogisk utmaning....eller är det ett uttryck för vår tids alternativa fakta. En sumpskog är en sumpskog oavsett var vi ser.

Ett exempel på bristande kommunal logistik. Lite pinsamt tycker jag, även om det inte skadar någon. Låt oss hoppas att det fungerar bättre inom skola, vård och omsorg....