Tankar och livsfragment 28 november 2022 - mot novembers slut

 Årstidens mörker tätnar, liksom mörkret i vår omvärld. Både i den stora och den lilla världen. Det som kan ses som ett embryo till ljus är att folkets vrede tilltar i förtryckarstater som Iran och Kina. Läget i lika vedervärdiga Ryssland är svårt att sia om. Det finns än värre galningar än Putin som kanske kan ta över om han skulle falla.

Här hemma börjar rättsstaten gunga. Jag läser i DN att Tidöavtalet kan sätta permanenta uppehållstillstånd ur spel. Ordet permanent tycks sakna betydelse i den blåbruna sörjan. På klimatområdet tilltar också mörkret. Stadsministern tar lätt viktigt på den massiva kritik regeringen utsätts för och tidigare beslut kring reduktion av utsläppen tar man lättviktigt på. Det lilla ljus som finns här är att unga har stämt staten för att man inte följer det man tidigare har beslutat. Här kan kanske vi kan hoppas på något.

Här hemma försöker jag leva och verka som vanligt. Jag kan konstatera att jag nu har bott 9 månader på min nya adress. Jag är fortfarande nära staden men är också närmare den helande skogen. 

Den lilla snö som kommit är nästan borta. Det gör det en gengäld lätt att vandra i skogen i min närhet. Här möter jag jag mest pensionärer med eller utan hundar. Om blott 3 månader är även jag pensionär på heltid. Tänk var tiden och större delen av ett liv kan gå fort. Trots alla mörka moln på vår himmel ska jag försöka se och omfamna det ljus som trots allt finns. Under återstoden av dagen vill jag inte bli vilse i tidens mörker...

Tankar och livsfragment 21 november 2022 - vila i skön novemberskog

 Ljuset blir allt svagare, dagarna allt kortare och vi är på väg in vinterns mörka tid. Betydligt mörkare än så utsikterna för vår civilisation. Det senaste klimatmötet är ytterligare en väntad katastrof även om media ger en försonade överslätande bild av resultatet. En klimatfond - javisst, men inget förpliktande hur den ska finansieras. Oljelobbyn har varit aggressivare än någonsin och inget blev sagt kring utfasningen av fossila bränslen.

Alla beslutsfattare med någon heder borde skämmas. Snart sämst i klassen är också Sverige. Sedan den blåbruna regeringen tillträdde har vi gjort fullständig "walk over" i natur och miljöfrågor. Detta till trots att vi är ett land som har bättre förutsättningar än de flesta att visa vägen för en hållbar framtid.

Också vårt eget land verkar vara fossilkramarnas land. Priserna på bensin och diesel ska ner och produkterna ska på sikt bli en skitigare. Det känns bara skämmigt och absurt. Det jag ser av bilåkandet är att vi tycks köra minst lika mycket som tidigare, om inte mer. I detta läge fattar regeringen klimatkontraproduktiva beslut som bidrar till ytterligare bilåkande. Detta är inget annat än cynisk populism.

Söker glädjen. Hittar den som vanligt i naturen. Novemberskogen är vacker i år. Ett tunt snötäcke på backen och och rimfrostklädda träd bidrar till skönheten. I går blev det en längre tur på Seskarö och idag en tur i den stadsnära skogen. Här finns lugnet, här finns ljuset. Hoppas bara fler kunde inse det innan det är alldeles för sent...

Tankar och livsfragment 14 november 2022 - åter i Ryssbält

 Helgen som gått var en genuin vänskapshelg med tillsammans med vännerna Sven och Björn. Platsen var Svens stuga i Ryssbält. Här har vi återkommande samlats år efter år tidig vår som sen höst, men nu var det tre år sedan sist. Pandemi, krassligheter och andra förhinder har inte gjort det möjligt förrän nu.

Nu var vi på "klassisk mark" igen. Det kändes roligt och samtidigt spännande. Vad hade dessa tre år gjort med oss förutom att vi alla var något äldre? Skulle det bli som förr? Lite av ett socialt experiment alltså.

Det blev väldigt trevligt. De sedvanliga pusselbitarna med samtalen, litteraturen och musiken föll snart på plats. Däremellan naturligtvis maten, drycken, bastun och och de egna tysta promenaderna tillsammans med novembers tystnad.

Kanske det var den "bästa gången". Det kändes så. Tror nog att det mest handlade om att det var så länge sedan och behovet av samtalen var större än vanligt. Däremot kanske det var det bästa novembervädret. Strålande solsken en stor del av tiden och månen som lyste upp i mörkret.

En lång tradition har åter fått upp farten. Vi pratade om att fortsätta med dessa helger åtminstone 20 år till. Möjligheten finns. I takt med åldern har vi blivit allt mer hälsosamma. Det finns ju goda skäl att värna vårt enda liv vi känner till...

Tankar och livsfragment 7 november 2022 - sista toppbestigningen

 Idag satt jag vid utkiken på Lill-Gaika igen. Det har blivit ganska många turer hit detta år men det här blir den sista.

Dagen är lågmält fint novembervacker. Det är någon minusgrad, frostigt och lite nyis börjar lägga i vikarna. När jag blickar ut över denna intagande natur blir jag både lätt upprymd och melankolisk. 

Det är ju sista turen detta år. Lill-Gaika finns kvar och det finns möjlighet till många fler turer framöver. Det känns förhoppningsfullt. Men å andra sidan - mina årsvarv blir allt fler och ju fler de blir kan jag aldrig vara riktigt säker på att det blir några fler turer hit.

Naturen håller på att lägga sig till vintervila. Den kommer att vakna igen in bit in på nästa år. Det kan vi vara säkra på. Den dag jag går till den långa vilan, ja då blir det inget mer uppvakande. 

Tankar som dessa fyller mig denna fullkomligt stilla dag i november. Det jag kan göra är att fortsätta att leva så länge min kropp låter mig göra det. Leva och glädjas åt allt det där storslagna som finns när jag lyfter blicken och spetsar öronen.

En nötskrika stämmer in på avstånd. Även dess talanglösa läte blir till fin musik idag. 

Jag säger tack och hoppas på ett återseende, Lill-Gaika!

Tankar och livsfragment 2 november 2022 - kontrastrik månad

 Igår har var jag på vandring igen. Det var en senhöstdag av bästa märke - nära nog vindstilla och med en flödande lågt liggande sol.

Det har samtidigt blivit november. Årets mest utskällda och mest underskattade månad. 

Jag har aldrig riktigt förstått det. Visst - november kan vara grå, fuktig och mörk. Samtidigt kommer sedan december och den är definitivt betydligt mörkare. Dessutom är den i takt med klimatförändringarna oftast också grå och fuktig, även här uppe vid norrbottenskusten. 

Som sagt, november är inte så pjåkig som det sägs och framförallt är den kontrastrik. Soliga och lugna dagar varvas med det blöta och grådisiga. Grådisiga dagar försvinner skärpan i natur, men dagar som den igår är desto kontrastrikare. Dessutom på ett sällsamt sätt med den låga solen och de långa skuggorna. Dessutom är det stannfåglarnas årstid. Nu provianterar de för fullt inför vintern. Chansen att få se hackspettar och nötskrikor är stor nu. Dessutom är det ännu gott om sjöfågel. Isläggningen låter vänta på sig.

Det gäller att ta vara på novembers fina lyster. Ännu är det tid för vandring innan snö och is begränsar framkomligheten.