söndag 27 november 2016

Johans guide till Luleås restauranger 7 - Bergströmska



 Luleå har på senare år blivit en restaurangtätare stad. Speciellt i det mer kostsamma segmentet. Fram till ett par veckor sedan fanns ingen italiensk restaurang i staden. Nu har det blivit ändring på det sedan restaurang Bergströmska har slagit upp sina portar.

De var därför inte utan nyfikenhet vi besöker restaurangen en snöig fredagskväll sent i november. En italiensk hovmästare tar emot oss. Han hänvisar oss till bord och där vi kan hänga av oss. Vi kan snart konstatera att lokalen i Luleås äldsta byggnad är smakfullt renoverad. Miljön känns vilsam och med gott om luft mellan bord och matgäster.

Bergströmska erbjuder en klassisk italiensk meny kompletterad med en avsmakningsmeny.

Till förrätt tar jag husets karamelliserade ankmedaljonger omlindade med en lätt gelé av röda bär, med smak av stjärnanis. Rätten serveras med picklad salladslök och lättsaltat sidfläsk och garneras med lila viol och shisho örter.Till förrätten dricker jag det rekommenderade Valpolicella Classico Campo Santa Elena. Förrätten erbjuder rena smaker och är på intet sätt överlastad. Det är i sig ingen smaksensation, men är bra och rätten är fint visuellt komponerad. Det rekommenderade vinet harmonierar väl till förrätten.

Till huvudrätt väljer vi båda ricotta-, spenat och- prosciuttofylld ravioli. Den serveras med champangnesås och garneras med krispig salvia, karamelliserad lök och hyvlad perigoldtryffel. Som vin tar vi det rekommenderade I Sistri Chardonnay. Raviolin är vackert komponerad  och smaken gör ingen besviken. En ganska lättfotad pastarätt med korrekt kokad pasta. Det rekommenderade vinet är riktigt bra och förhöjer anrättningen ytterligare.

Vi avrundar med en espresso och en liten tryffel med smak av limocello. Espresson är korrekt och tryffeln en liten mumsbit.

Vi är på det stora hela mycket nöjda med vårt besök på Bergströmska. Största plussfaktor till personalens kunnande. Lite roligt var när serveringspersonalen tog hjälp av den italienska hovmästaren för att hitta bästa vinet till raviolin. Vi har rätt att ställa hög krav på Bergströmska då prisnivån är hög. Du behöver äta minst två rätter för att bli någorlunda mätt.

Bergströmska är ytterligare en positiv nykomling i Luleås restaurangliv. Jag ger Bergströmska en 4 med mersmak.

onsdag 23 november 2016

Tomgångskörning



 Nu har vi kommit till den tiden på året då väldigt många människor agerar mera kontraproduktivt än någonsin när det gäller hälsa, miljö och klimat. Jag syftar på tomgångskörningen. Så fort temperaturen närmar sig nollstrecket verkar bilen bli det andra hemmet som ska hållas varm till varje pris för den heliga leken med med mobilen. De tomgångskörande bilarna ser du lite överallt. Troligen har bilisterna lämnat allt klimat och miljömedvetande på soptippen och tycks vara fullkomligt ovetande om att deras utsläpp skapar mer utsläpp än en bil som rullar.

Roade mig med vilka regler som gäller för min hemstad Luleå. Jag hittar inga regler överhuvudtaget förutom några allmänt till inte förpliktigande meningar om att vi bör köra klimatsmart. Lite paradoxalt kan tyckas...Luleå kommun som har en nollvision för fossila utsläpp. Annat är det i det i Arjeplogs kommun med mindre än 3000 innevånare på en yta som täcker en bra bit av Sverige...här är det 1 minut tomgångskörning som gäller.

Ibland kan det bli lite absurdare än vanligt. När jag styrketränar på Actic i Luleås badhus kan jag se dessa tomgångskörande bilar utanför entrén. Bilar som står där med motorerna påslagna ibland upp till en timme. Vid ett av dessa tillfällen stannande jag till vid en av bilarna efter träningen. Jag försökte väcka lite uppmärksamhet. Någon uppmärksamhet från den manliga bilisten fick jag inte. Han var ju upptagen med något helt annat...i det här fallet med att titta på porrfilm med sin surfplatta.

Jag drog mig stillsamt tillbaka med en känsla av nya mänskliga bottennapp. Kanske hade den manliga bilisten blivit avvisad av frun där hemma och nu väntade han på dottern  i träningshallen. Oavsett vilket...människan nära nollpunkten en blöt och nollgradig kväll med en tomgångskörande bil på köpet...

lördag 19 november 2016

Tid för närvaro



Långt inne i november. Årstiden kan ännu inte riktigt bestämma sig. Förra helgens gnistrande vita har ersatts av novembers mer klassiska grånad.

Naturen hämtar andan innan vinterns stillhet även når det kustnära landskapet i norr. Dagen som är liknar en stillsam akvarell med årstidens typiska färger. Tillvaron är inte bara grå, men långt ifrån sommarens ibland närmast överlastade färgspel.

Det är en för sinnet kontemplativ tid. Naturens lugn stillar och ger tid för eftertanke. De små detaljerna får en annan lyster och träder fram mer. Skönhet kan vara så olika. Det är just under denna tid vi kan se allt det där andra vi annars aldrig ser.

En novemberlördag vid havet. En långsam blues och balsam för själen...


tisdag 15 november 2016

En dag att skämmas över



 Till helgen uppmärksammans vi män i världen. Männen har liksom kvinnorna fått sin egen dag - den internationella mansdagen.

Det är ingen dag jag tänker fira -tvärtom, denna dag borde skrotas omedelbart! Jag skäms inte över att vara man, men jag skäms så mycket över vad den manliga patriarkala världsordningen ställer till i vår värld.

Otaliga är de exempel av manligt ledarskap som terroriserar, demoniserar och skapar splittring. Hur smakar namn som Putin, Duarte, Orban, Erdogan, Assad och nu senast Trump i din mun?

Manligheten är på dekis. Maciej Zaremba skriver om detta och mycket mer när han summerar sina iakttagelser av det amerikanska presidentvalet. Zaremba konstaterar att biologin har givit männen fördelar fram till 1980-talet. Idag i det allt mer komplexa samhälle som tar form tappar den vite mannen sin särställning. Han utbildar sig allt mindre och blir allt mindre socialt kompetent i förhållande till kvinnorna. Kanske den vita manligheten utkämpar sin sista strid tillsammans med lögnaren och den kunskapsföraktande Trump. Låt oss hoppas det!

Själv ska jag tillsammans med mina bästa manliga vänner ha ett firande av annat slag. Vi återvänder till Svens stuga i Ryssbält. Vi stärker oss för att bli den positiva manliga motvikten i samklang med naturen, musiken och det skrivna ordet....

söndag 13 november 2016

13 november 2016, utdrag ur dagboken - Trump och den stora baksmällan



 Det har blåst kalla nordliga vindar över Norra stadsfjärden en tid. Tillfälligt har vindarna lagt sig...en kortare frist innan de djupa lågtrycken från väster drar in.

Ett riktigt mentalt stormlågtryck har också landet i väster levererat under veckan. Jag skulle snarare säga en baksmälla för vår allt mer sårbara värld av sällan skådat slag. Den existentiella ångest jag kände när jag tittade i mobilen tidigt i onsdags var av den värsta någonsin. Hela min kropp fylldes av ett obehag som jag aldrig tidigare har känt. Mardrömmen var plötsligt en iskall realitet.

Jag har länge funderat över hur det kan bli om Le Pens nationalistiska parti får ta över i Frankrike. Detta inte osannolika skeende är närmast en lätt västanfläkt gentemot var populisten och clownen Trump kan ställa till med som ledare och överbefälhavare för sin supermakt.

Vi kan tycka vad vi vill om USA, men alla demokratiska stater påverkas starkt av allt som kan tänkas ske med en i högsta grad nyckfull president, totalt utan politisk erfarenhet.. Det är ingen överdrift att påstå att den frihetliga världen och dess institutioner, en ryggrad bestående av demokrati och rättssäkerhet är i gungning.

Civilkurage och hederlighet är dygder som lever farligt i en Trumpifierad värld. Vad detta val har visat är att lögnen och smutskastningen kan ges legitimitet. Detta tillsammans med den totala resistensen inför fakta och beprövad vetenskaplig erfarenhet.

De mörka populistiska krafterna får ännu starkare medvind. Jag ryser inför allt som kan komma att ske. Vi lever i en farlig tid. Vi som tror på frihet, demokrati och öppenhet måste vässa våra pennor och argument. Aldrig har det varit viktigare än nu...

lördag 5 november 2016

November



 Det är november. Två ögonblicksbilder från min stuga Grova i Allhelgonatid. Det är stilla, tyst och så där lagomt kallt. November är för de flesta årets mest föraktade månad. Men...i ögonblick av ljus kan även det mest föraktade visa sig vara skönt nog.

Idag då vi lite extra tänker på alla de som gjort avtryck och som har lämnat oss. Just denna novemberdag gör mig mild och ödmjuk till sinnes. Livet går på sparlåga och isen har lagt sig. Många spår av älg vittnar om det som ändå pågår liksom hackspettens födslosök och vintervita ripors närvaro.

Dagen då livet går lite långsammare än vanligt. En skön novemberdag i naturlig närvaro...


onsdag 2 november 2016

Du är välbevakad!



 För en tid sedan gjorde jag min regelbundna joggingtur längs efter strandpromenaden mellan Norra och Södra hamn i Luleå. Det var en lugn och klar kväll med lite norrsken i norr. Efter ett tag hörde jag ett återkommande buller. Ett litet propellerplan tänkte jag först innan jag insåg att det var en drönare av det något större slaget. Den sågs och hördes under större delen av min runda. Ett tag upplevde jag att det var mina steg och rörelser som i någon mening dokumenterades av den förarlösa farkosten.

George Orwell skrev en gång om ett förmodat framtida övervakningssamhälle i romanen "1984"....och visst har vi fått ett övervakningssamhälle, men inte av den sort som Orwell förutspådde.
Storebror är inte staten som kollar dig...utan det har blivit ett osynlig kapitalism som övervakar och kartlägger dig. Den digitala tekniken möjliggör det och det sker i allt större utsträckning...enkelt uttryck - Google vet vad du är och vad du gör så länge du är uppkopplad på något sätt.

Och uppkopplad är vi ju i stort jämt...åtminstone via vår mobiler som vi i genomsnitt tittar i över 200 gånger om dagen.

Kraven på oss att vara vaksamma och tänka riktigt kritiskt blir allt större. Vi kan vara fullständigt säkra på att denna övervakning har för avsikt att påverka oss och gör det hela tiden.

Jag lever fortfarande i tron (kanske det redan är en villfarelse) att det ännu går att vara helt bortkopplad och icke övervakad. Stänger jag av allt digitalt i min stuga och/eller sitter i min gamla Corolla som är nära nog är befriad från modern teknik - då men bara då räknar jag med att få vara ifred...