lördag 29 november 2014

Caribou - musik i mörkertiden

Vi är i den senare delen av november. Mörkret blir allt påtagligare och det är fortfarande över tre veckor till vintersolståndet. Vitpudrad mark och rimfrostklädda träd förstärker det lilla ljus som trots allt finns.

Livet är paradoxalt. Egentligen borde jag välja något stilla och finstämt för november i det musikaliska universum vi har tillgång till. Jag väljer tvärtom. Jag väljer något att ryckas med av...jag väljer det houseinspirerade bandet Caribou.

I en mörk Värld och tid på året kan vi må gott av något mer suggestivt, taktfast och medryckande. Bakom det till synes monotona stroferna växer ett litet konstverk fram...lyssna och njut!

måndag 24 november 2014

Tankar i mörkertid














Ute faller den blöta snön tungt. Tillsammans med vinden äter den sig fast på kläderna och skapar en meningslös blöt sörja på marken som gör det omöjligt att gå torrskodd. Tillvaron känns blöt, konturlös och mörk. Lätt att bli mollstämd.

Jag brukar se denna tid på året som den reflekterande tiden, då det kan kännas som att det inte händer så mycket. Vi kan stanna upp, ge oss tid att tänka på det som varit, är och ska komma - både på det personliga planet och i Världen runt om oss.

När jag tänker på senare, d v s Världen i stort och smått är det inte så lätt att hitta ljusglimtarna i det mörka. I dagens nyhetsflöde läser jag att stämningen bland socialdemokratiska politiker i Landstinget är hatisk och att några borde brännas på bål. I samma flöde läser jag om några ungdomar som stoppas på Umeå flygplats när de ska ta värvning och strida för den Islamska staten. Positivt i det senare fallet är att det är andra ungdomar som stoppar dem och ringer deras föräldrar.

Det är naturligtvis svårt att fullt ut bedöma om den tid vi lever är oroligare än den passerade tiden. Ser vi tillbaka historiskt har det vara många oroliga och dramatiska tider för människor, inte sällan med brutala övergrepp i dess spår. Min absoluta känsla är att vår nutid är oroligare än på länge - både nationellt och globalt. Samma känsla säger mig att det blåser snåla och kalla vindar som kan underblåsa såväl demokratiska strukturer och rättsstat snabbare än vi tror.

Vi lever i en upplyst tid...men alla söker inte och delar det upplysta och många står utanför och känner frustration. Vi står kanske inför de största utmaningarna någonsin. Ljuset  - som jag ser det är den upplysta unga generationen. Jag kan inte annat än sätta en del av hoppet till dem - de med ännu ogrumlade ögon och nyfikna...

fredag 21 november 2014

Den hopplösa religionen
















I lokaltidningen kan jag läsa att frälsningsarmén har återuppstått i Luleå. Vi krigar för Jesus, säger det unga paret entusiastiskt. Jag tror att detta unga par är ytterst vällovliga människor som verkligen tror på sin mission. Men samtidigt är just deras uttalade ord så typiskt för så mycket av religiöst liv...en armé som krigar för sin sak.

Vi blir till genom språket, så orden är mycket mera laddade än vad vi tror. Jag tror inte att de unga fräsningssoldaterna är beredda att att döda för sin sak...men det är ju just det religionen har gjort och i högsta grad gör. Jag har mycket svårt för religiösa yttringar överhuvudtaget...om det än må vara Islamska statens barbari, katolska prästers sexuella övergrepp och staten Panama som sätter kvinnor i fängelse sedan de gjort aborter efter våldtäkter.

Som jag ser det handlar religion i första hand om maktutövning, att bevara patriarkala strukturer och ett gammal utvecklingsfientlig ordning. Religion är inte lösningen på Världens alla problem...jag skulle snarare vilja säga att olika religiösa företeelser utgör en av Världens verkliga hot.

Bevare oss från religionen. Jag är ingen ateist, men skilj tro och religion åt. Du kan tro, utan att bekänna  dig till någon religion Jag vet inte om det finns något paradis, men jag vet att det finns så mycket paradisiskt vackert på vår planet som riskerar förloras för all framtid. Ett av av de största hoten är just religionen och den patriarkala ordning den representerar. Bevare oss för religionen...


söndag 16 november 2014

Alla tomgångkör!!














Det börjar bli vinter. Fjärdarna fryser till och det bitar lite i kinderna. Trivsamt för en som jag som uppskattar årstider och kan se skönheten  även i det avskalade och tillfrusna.

Baksidan av det kallare vädret för oss som bor i staden är den sämre luften, en vinterluft som jag stadigt tycker bli sämre. Bovarna som är många är naturligtvis utsläppen och framförallt bilkörningen.

Jag fylls ömsom av uppgivenhet som ilska när jag ser hur många människor beter sig i sin lilla artificiella värld, d v s bilen. Går jag längs gatorna och parkeringarna så ser jag dessa tomgångskörare överallt. Med de smarta mobilernas tillkomst har det hastigt blivit många fler. Jag kan med bedrövelse förundras över denna aningslöshet och bekvämlighet som hemsöker dessa säkert annars trevliga människor. Här blir de till riktiga miljö- och klimatmarodörer.

Den absolut fulaste ögonblicksbilden av denna aningslöshet och egoism fick jag när jag för en kort tid åkte från stugan. Vid en parkeringsficka längs med vägen står en man och en kvinna på var sin sida av bilen och röker omgiven av ett moln av bilavgaser.

När nu t o m USA och Kina till slut börjar förstå att vi måste få få ner våra utsläpp för vår planets och kommande generationers skull tycker jag att vi ska ta rejäla nappatag mot denna miljöterrorism. Skyhöga böter för alla som tomgångskör mer än tre minuter. Sker det vid upprepade tillfällen beslagtas körkortet på plats. Sedan för vi in en generös inlösningspremie på alla gamla blybensinbilar och illaluktande dieselbilar. Inom 5 år ska de vara utfasade och förbjudna att köra.

Ingen frivillighet här inte. Tydliga politiska beslut i frågan snarast. Basta!

onsdag 12 november 2014

November vid havsbandet
















November kan vara grå, men också väldigt ombytlig i kampen mellan kallt och lite varmare. November kan likna livet och oss människor...oftast är vi vardagsgrå, även om vi önskar något annat....men ibland kan det blixtra till i humör och mental färgsättning.
















Gårdagens frusna grå var denna dag helt borta. Sydvästen hade fört bort de arktiska vindarna och tinat stranden. Novembers sol må vara blek och med obefintlig värme, men den mycket vacker. Den bleka solen ger det avklädda landskapet en särskild skönhet som vi aldrig ser annars. Att gå längs en strand i november påminner inte om något annat....och jag lovar dig - du behöver inte trängas...


lördag 8 november 2014

Silvrig november
















Jag går längs stigen. Jag går längs stranden invid havsbandet. Det är november, denna stilla årstid som inte pockar på uppmärksamhet.

Dagen är grå, så där vackert och fint grå som bara en novemberdag kan vara. Några dagars kyla skärper kontrasterna, påminner om vinterns närhet.




















Dagen gör mig uppmärksam på detaljerna. Landskapet i det lilla som blir så annorlunda i ett påfruset skick. Skönheten sitter alltid hos dig....du som är betraktaren...och novemberdagen kan vara vacker i sitt stillaserade tillstånd.




















I det synes stilla och tomma finns det alltid de som betraktar som den frusna skraken i vassen och orrarna i trädtopparna. Det rör sig som livet även om novemberdagen bromsar takten...

måndag 3 november 2014

Novembertid





















November har anlänt. En sällan älskad månad...allt mer grått, blött och mörkt. En rekordsommar är förpassad till minnesarkivet och den långa vintern har ännu inte anlänt.

November är väl inte heller en av mina favoriter, men jag tycker att denna månad har ett oförtjänt dåligt rykte. Jag kan ha betydligt svårare för december med sitt stora mörker och all den köpgalenskap som många ägnar sig åt veckorna innan jul.
















Vi mötte årets november i min stuga i lappmarken. Dagarna tre hade helt olika färgspel. Fredagen var maxat solig för årstiden, söndagen vit efter nattens snöfall och däremellan en lördag som gick i novembers typiska nedtonade färger.

Jag gillar detta nedtonade färgspel. Naturen har lagt sig till vila inför en annalkande vinter och allt är stilla. Här är det inget som förhäver sig och sticker ut. En vandring en tidig november är en riktig balsam för själen...här finns inget som jagar och stressar dig. Du kan kan göra upptäckter i det lilla och vila  i dem länge.




















Upptäck november...det kan vara mer spännande än du tror...