Jag går längs stigen. Jag går längs stranden invid havsbandet. Det är november, denna stilla årstid som inte pockar på uppmärksamhet.
Dagen är grå, så där vackert och fint grå som bara en novemberdag kan vara. Några dagars kyla skärper kontrasterna, påminner om vinterns närhet.
Dagen gör mig uppmärksam på detaljerna. Landskapet i det lilla som blir så annorlunda i ett påfruset skick. Skönheten sitter alltid hos dig....du som är betraktaren...och novemberdagen kan vara vacker i sitt stillaserade tillstånd.
I det synes stilla och tomma finns det alltid de som betraktar som den frusna skraken i vassen och orrarna i trädtopparna. Det rör sig som livet även om novemberdagen bromsar takten...
3 kommentarer:
Jag håller med dig Johan. Det är så vacker i November.
Jag har omvärderat denna månad. Har inte gillat den förut. Men det förutsätter också att november stadigt för mot vinter, med snö och en vacker december. Inget hattande fram och tillbaka, tack.
;-)
Vi är börjar vara fler i novemberkören.
Det känns fint!
Skicka en kommentar