måndag 31 maj 2010

Moderaterna talar klarspråk

Ur dagens medieflöde om Israels övergrepp på en civil hjälpsändning går det bl a att läsa följande:

"Samtidigt fortsätter anklagelserna mot aktivisterna som av Israel utpekas som för att stödja Hamas. Moderata ungdomsförrbundets ordförande Niklas Wykman håller med om detta och skriver på sin Facebooksida att "Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare" och på sin Twitter att "Ship to Gaza har inget med välgörenhet att göra. Det är en ideologisk kamp där liv är underordnat ideer. Äckligt utnyttjande av Gazaborna." (Ur Dagens nyheter).

Det är tur att få veta vilka nyanserade och kloka företrädare Moderaterna har. Jag undrar just om Fredrik Reinfält och hans medlöpare sover gott när en tänkt påläggskalv har mage att uttala sig på detta vis, eller kan det vara så att partiet visar sitt rätta ansikte!?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 29 maj 2010

Istället för regn



SMHI pratar om regn och blåst. Så fel de kan ha. Den tidiga kvällen andas lugn, fåglars sång och en mättad luft av häggars doft. Båtfolket söker sig till sina stugor. Kvällen andas frid och frihet...



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 26 maj 2010

Passionerade gubbar


Bo, gallerist vid Galleri Sigvardson

Jag har på senare tid träffat 3 män som för ganska länge sedan har passerat livets mittfåra och som verkligen driver för sin sak och gärning. Två av dessa män driver behandlingshem i inre Norrland och en tredje ett galleri i Rödby i Danmark.

Dessa tre sinsemellan mycket olika äldre män har par saker gemensamt, en karisma och modet att vara annorlunda och stå för det fullt ut. Även om jag inte i alla avseenden delar deras tankar och åsikter fullt ut så gläds jag över dessa människor som går sin egen väg och trotsar allehanda moden och trender. Vi skulle behöva mer människor som vågar sticka ut och som en räds sina handlingar. Även om dessa människor drivs av ett stort ego, så finns där även ett lika stort hjärta som vill bjuda in och stödja och lyfta andra.

Måhända är originalens tid förbi, döda eller dövda av psykofarmaka, men de passionerade gubbarna hittar vi fortfarande. Må de leva länge och följas av fler!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 23 maj 2010

Någonstans i Norden - Rödby i Danmark



Att Danmark är platt är nog ingen nyhet för de flesta, men ändå slås jag över landskapets platthet. Det är oftast ett öppet jordbrukslandskap så långt jag kan se. Då allt är så platt är inte horisonten så avlägsen. Det som markerar slutet för mitt synfält är oftast någon gård eller vindsnurra.

Jantelagen för väldigt många träffar på sökmotorerna. Det kanske inte är någon tillfällighet att detta begrepp ”du ska inte tro att du är något” myntades av den danske författaren Aksel Sandemose. Kanske var det någon som motade ner honom från någon av de få kullar som finns och sade att ”du ska inte ha bättre överblick än jag och våga tro att du kan och vet mer än någon annan.”



I det lilla samhället Rödby är det lugnt och stilla denna gråfuktiga dag då en kylig vind blåser in från fälten. Galleristen i samhället tar emot konstnärer från många länder och får besök från när och fjärran. Invånarna i samhället besöker honom sällan. Inte ens den konstnär som finns på orten. Galleristen har visat att han är någon och det verkar inte gillas av alla. Jantelagen tycks ha det lilla det lilla samhället i ett fast grepp. Akta den som vågar sticka upp.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 19 maj 2010

Någonstans i Sverige - timmervägen

Jag befinner mig i Ramsele, mitt i det norrländska skoglandet, mellan berg, älv och sjö. Detta var även Roger Pontares hembygd innan han flyttade till det öppnare landskapet vid kusten. Efter att ha irrat oss omkring på kurviga och ensliga vägar har vi kommit till detta lilla samhälle långt ifrån de större metropolerna. Här finns det gamla slitna hotellet, grillkiosken, närbutiken och den obligatoriska pizzerian med en liten a lá carte. Vad vore dessa små samhällen utan sin pizzeria med entreprenörer från fjärran land? Här finns naturligtvis även genomfartvägen där det lilla som händer sker. Under vår stund ser vi inte många bilar efter denna väg, däremot massor av timmerbilar. Vägen tycks vara en av inlandets blodomlopp för det gröna guldet mot sin färd till kustens sågverk och massaindustrier. Det skakar lite i pizzerians fönster när timmertransporterna dundrar förbi med full kraft. Transporterna förstärker känslan av enslighet och ensamhet. Undrar om mannen i hyreshuset mittemot bär på samma tankar medan han drar sina bloss från balkongen?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 16 maj 2010

Fåglarna


Holken är redan upptagen av flugsnapparen

Det är mitten av maj. Snön ligger fortfarande halvmeterdjup i skogen runt min stuga i lappmarken. Sörlänningarna skulle nog beteckna tillståndet för vinter om det inte vore för den behagliga temperaturen.

Jag kan inte låta bli att förundras över våra flygande vänner fåglarna. Under helgen tycks de alla har anlänt. Rödstjärtar och flugsnappare inspekterar holkarna, lommarna sjunger tidvis nästan oavbrutet över den allt större öppna vattenspegeln på Välmba och även göken har ”sjungit” på sitt typiska vis. När jag så hör lövsångaren blir än mer förundrad. Hur kan denna lilla tropikflyttande fågel klara sig i detta snötäckta landskap i stort sett avsaknad av dess naturliga föda som är insekter.

Alla dessa individer följer säkert sin biologiska klocka och sörjer nog för sin överlevnad. Att det sedan är bortom min fattningsförmåga spelar mindre roll.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 15 maj 2010

Närvaro



Sven brukar säga att jag har en långsam och en snabb hastighet. Ofast brukar jag kunna balansera dessa sidor, nå stillheten när jag behöver den och skynda när det behövs. På senare tid har jag flackat runt mycket, både i arbetet och privat. Under en period har jag inte sovit i samma säng mer än en eller två nätter åt gången. Mina balanspunkter mellan det långsamma och snabba har rubbats i sina grundvalar och inre rastlösthet har försökt sätta sitt bo i mig.

När livets hjul rullar snabbt är det viktigt att ha sina trygga nav. Platsen Grova i lappmarken är ett sådant nav. Här kan jag skala av tidens alla intryck och åter bli vän med tystnaden och stillheten. Efter ett tag hör jag åter regnet mot taket, taltrastars sång och vindens spel i träden. En dag som denna då dimman bäddar in det ännu snöklädda landskapet och tystnaden växer runt mig blir min inbromsning påtaglig. Sakta viker rastlösheten undan, min långsamma sida får fritt spelrum och känslan av närvaro växer. Jag tackar platsen och naturens läkande kraft.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 12 maj 2010

Förväntan



Imorgon gör jag den årliga vårresan till stugan Grova i lappmarken. Denna resa brukar nästa alltid ske under "flygarhelgen" då det går att ta ett par dagar ledigt.

Jag har hunnit en bra bit i livet, men fortfarande byggs denna pirrande förväntan blandat med en otålighet inför att komma iväg. Så var det för tjugo år sedan och så är det fortfarande. Konceptet med bastun, vandringarna och grillstunderna är alltid densamma. När köttbitarna och potatisssalladen inhandlas har jag bilden framför mig -grillningen tillsammans med en god öl och utblicken över Välmba. Till umgänge har jag naturen, de nylanlända fåglarna och goda böcker

Det är nog inte så konstigt med denna otåliga förväntan. För några dagar får jag kliva ur en hektisk vardag och göra sådant jag värderar högt. Så länge den pirriga förväntan finns i mig inför resor som denna lever jag fullt ut. Så det är bara att se fram emot "flygarhelgen" och nästa och nästa så länge jag lever. Jag vill nog ha det så...

Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 9 maj 2010

Vernissage i Rödby



Nordlig utpost har i helgen fått anledning att besöka en av Nordens sydligaste utposter mot Tyskland, Rödby i Danmark. Min fru Lotta har tillsammans med några andra konstnärer från Sverige och Tjeckien ställt ut sin konst på Galleri Sigvardson.Den engagerade galleristen Bo tog emot oss med öppna armar och bjöd oss generöst på sina idéer och tankar om konsten och dess utveckling. Det är härligt att få möta så orginella och intressanta människor som bjuder på sig själva. Nordlig utpost gör tummen upp för sådana som Bo som vågar gå sin egen väg och stå för det han gör.


Utställarna tillsammans med galleristen

Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 5 maj 2010

Storuman



Storuman är en av dessa jättelika inlandskommuner med massor av rymd för de människor som bor här. Jag vet inte mycket om denna kommun. Det jag vet att kommunen har flera kända idrottshjältar från fjällvärlden. Namn som Ingemar Stenmark, Stig Strand och Anja Pärsson är knappast obekanta. I kommunen finns även den lilla byn Ensamheten någonstans i ensligheten. Därifrån kommer en annan hjälte, Heidi Andersson, som har varit världsmästare i armbrytning. Heidi är inte lika känd som de förut nämnda. Därför var det kul att se hotellet där jag bor har satt upp en armbrytarbänk till hennes ära där var och en kan testa sina krafter. Glesbygdskommunen skapar verkligen sina profiler. Det tycks finnas en puls även i denna enliga landsända och troligen många genuina människor som tror på sin byggd och framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 4 maj 2010

4 maj



Sverige är ett avlååååååångt land. Befinner mig i Västerbottens inland och gör en liten vandring efter dagens arbete. I skogen ligger fortfarande snön i det närmaste meterdjup, packad med full bärighet för en skidtur. Om några veckor ska det vara sommar. Svårt att tro det nu, men det brukar reda ut sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 1 maj 2010

Uppvaknandet



I slutet av april börjar vintern sakta släppa sitt grepp om den Norrbottniska skärgården. Rörelsen sker närmast omärkligt i det skarpa ljuset och den kalla vinden. Förändringens stilla lunk är en skön balsam för en själ breddfylld av allhanda mer eller mindre triviala intryck. Naturen följer sitt livslopp och jag får en stund följa med.



Läs även andra bloggares åsikter om ,