måndag 28 juni 2010

Sommartid



Med boken i mitt knä, sitter och drömmer mig bort.

Blir varse alla kontraster. Vinden som skyndar, för att ögonblicket senare stilla sig. Molnen som likt vita vantar rusar över himlen och blandar varmt och kallt beroende på i vilken utsträckning solens strålar når min hud.

Blir varse alla fåglar. Knipan som gör sina utfärder från holken. Sädesärlorna som redan har flygfärdiga ungar som matas av sina föräldrar. Ladusvalan däremot, har just hittat sin boplats invid taknocken efter kanske en tidigare misslyckad häckning.

Blir varse mitt eget tillstånd. Fåglarnas intensiva aktivitet och min avsaknad av densamma.



Blir varse en känsla av välbefinnande. För tillfället är jag i samklang med naturen. Jag och fåglarna omkring mig lever i nuet, om än på helt olika villkor. Jag med mitt betraktande öga med en känsla av frid. De med fokus på näringsintag för att värna om livet.

Fåglarna värnar om sin framtid och jag om min. Det är sommartid….

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 26 juni 2010

Midsommarnatten



Alltmedan människors sorl klingar av efter mat, dryck och allehanda samtal.
Alltmedan solen sista strålar försvinner och dagens lätta bris ersätts av nattens bleke.

Misommarnatten klarnar med sitt lugn. Betraktaren får stillhet i sina tankar.

Nattens estradörer är drill och gluttsnäppan. Ersätter dagens brokiga sorl med nattens och naturens lågmälda poesi.

Ofta spelad, sällan lyssnad på.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 23 juni 2010

Lulebo i förskingringen



Snart är det semester och ett nästan ett halvårs veckopendlande mellan Luleå och Umeå får ett tillfälligt avbrott. Livet har förändrats. Vanliga rutiner och besök på älskvärda platser har fått stryka på foten. På pluskontot finns att jag har fått lära mig nya saker, mött människor och platser som jag med all sannolikhet annars aldrig hade mött eller träffat.

Förändring innebär att mista något för att vinna något nytt. Jag försöker att se det så att det jag mist finns kvar, vännerna, platserna i naturen o s v. Däremot har jag fått chans att upptäcka något annat.

Priset jag betalar är en återkommande känsla av rotlöshet. Jag veckopendlar och reser dessutom mycket i jobbet. Jag försöker tänka att lugnet kommer inifrån och jobbar på saken…

Jag kan förundras över att efter snart ett halvt år i Umeå bara har träffat två personer jag är bekant med, en kusin till min fru och en gammal kurskamrat från en vidareutbildning. Jag var faktiskt bosatt i Umeå under 7 år under 80-talet, men spåren förklingar snabbt. Jag försöker tänka att jag är på en semesterresa i en helt främmande stad och vid kvällsvandringarna kan en liten exotisk känsla infinna sig, åtminstone nu när det har blivit sommar.

Nu väntar snart en längre ledighet, då jag ska försöka återerövra det som jag lämnat. Undrar just hur det kommer att bli. Möter jag människorna och platserna på ett annat sätt? Få se vilka svar sommaren kommer att ge.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 21 juni 2010

En annorlunda minnesruna

Ikväll då jag tog en stärkande vandring i Gamliaskogen fick jag en anledning att stanna upp för ett ögonblick. Vid sidan av joggingslingan fanns ett en liten stensättning med planterade blommor. Med all sannolikhet är det någon joggare som har slutat sina dagar på just denna plats.

Minnesrunor efter förolyckade personer finns det ganska gott om längs med våra vägar, speciellt om vi åker söderut i Europa, men en enkel stenläggning med en blomma längs med ett joggingspår var för mig något nytt.

Det känns ganska sympatiskt. Hellre ihågkommas i granskogen med sommarens alla dofter och fågelsång än efter en dramatisk bilolycka längs någon vägren.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

lördag 19 juni 2010

Sen kväll i juni



Kvällen går mot natt. Kvällen är obestämbar, ger avtryck, men inget speciellt tilltal. Krattan har gjort sitt. Det doftar försiktigt av lappmarkens skira grönska. Långt bort i öster ropar göken, får blott eko till svar. Invid husknuten, ett ögonblicksbesök av fladdermusen som låter sig väl smaka av naturens skafferi.

Blickar ut över det stilla landskapet. Försöker tolka molnen. Ser solen komma och gå. Dags att dra sig tillbaka. Natten väntar på sovloftet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 14 juni 2010

Ljus tid - mörka moln



Kommer in från en kort vandring. Luften mättad av dofter. Skogen full av fågelsång. Det är lätt att bli glad och för en stund glömma världens alla oroshärdar och tragedier.

Ett begynnande inbördeskrig i Centralasien, länder som riskerar att bli bankrutt med alla oskyldiga som får betala priset och det instängda Gasa som göder mörka krafter och som riskerar eskalera till en konflikt med oanade proportioner.

Förra veckan blev det s.k. frihetspartiet en av de största i Holland. På sin politiska agenda finns bl. a. att det ska vara tillåtet att diskriminera muslimer. Jag som trodde att vi lever i en upplyst tid, men en sådan paroll ger mig kusliga associationer till det tidiga Hitlertyskland och den begynnande förföljelsen av judar.

Judarna fick som bekant betala ett fruktansvärt pris. Priset betalas fortfarande av det palestinska folket som då som nu är utan skuld.

Sommaren är ung. Solen flödar och vinden friskar i över försommarens grönska. Tänk om ljuset kunde mota bort det mörka och vinden rensa upp alla förvridna tankar av hat, okunskap och fördomar. Detta sker bara i den bästa av världar. I vår värld finns både ljus och mörker sida vid sida. Det är vår skyldighet att hålla det mörka krafterna stången, båda våra egna och andras….

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 9 juni 2010

Nornan



Norrbottningar brukar ju inte vara kända för att förhäva sig och vara skrytsamma. Lågmäldhet och inbundenhet brukar ibland tillskrivas vår mänskliga natur.

Lite på samma sätt fungerar norrbottniska naturen, även om vårt kärva klimat har betydelse. Växter, träd och buskar är sällan speciellt resliga. Speciellt träden växer hellre på bredden än höjden och är därför stadigt förankrade i sin miljö utan ett göra så mycket anspråk på uppmärksamhet.

I växtriket utgör den lilla orkidén nornan att utmärkt exempel. Den är inte så ofta sedd växt som glädjer sin betraktare där den under ett par veckor visar sig i blåbärsriset. Den är så dold att det är lätt att passera den. Väl sedd är den en skönhet som visar att storleken saknar all betydelse.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 5 juni 2010

Besök i den stora staden



Nordlig utpost gjorde igår ett kort besök i den stora staden i söder. Bland alla mer eller mindre fulla studenter på lastbilsflak och skottlossning på Sveavägen hittades stillsamma "vattenhål" som kan rekommenderas. En kort skärgårdtur till Fjäderholmarna och en god middag på en libanesisk restaurang gav mersmak.



På Fjäderholmarna kunde bl a detta kranium ses på en vägg. Vad tror du att det är för en krabat?

Läs även andra bloggares åsikter om ,