torsdag 23 november 2017

Svarta dagar...



 Black Week, Black Friday, Black Weekend. Visst känns det igen. Uppmaningen till att shoppa just denna vecka antar närmast monstruösa proportioner.  Jag ser dem över allt. Det går bara inte att värja sig, såtillvida man inte stänger av datorerna, mobiltelefonen och inte öppnar någon tidning. Ja, du får sätta dig i den mörka novemberskogen och vänta på att galenskapen ska gå över.

Black Friday är naturligtvis som mycket annat en import från landet i vänster, en import av värsta sort. Den spär på den redan upphaussade shoppingkulten till nya nivåer och uppmanar oss att köpa massa saker vi inte behöver.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, människan är ett rovdjur av värsta sort - ett rovdjur på den planet, Jorden, som människan är beroende av för sin långsiktiga överlevnad. Just tillväxt i form av ohejdad materiell konsumtion är just den aktivitet vår Jord behöver mindre av. Det förstärker en osund slit och slängmetalitet och påverkar såväl miljö som klimat.

Det går att se detta ständiga uppmanande till onödig masskonsumtion som nån sort svår cancersvulst som det tycks bli allt svårare att hejda. Visst finns det visst motgift i form av kritiska röster, men de tycks väga alltför lätt när konsumtionscancern sprider sig. Cancer är som bekant dödlig, så och vår okritiska konsumtion som alltför många tycks vara förföriskt förblindade utav.

Läser i dagens tidning att framtiden lovar allt fler konsumtionsjippon likt Black Friday. Får glädja mig åt all den vita snön som faller därute denna svarta konsumtionsvecka...

tisdag 21 november 2017

En folkbildare i vår tid



 Förra veckan gästades Luleå och Norrbottensteatern av Po Tidholm. Av storstadsborna och DN-läsarna kanske han är mest känd som musikrecensent. För oss som bor en bra bit från Stockholm är han framförallt en mycket vass skribent av frågor som rör den stora delen av landet som krymper både vad gäller befolkning och en fungerande service - landsbygden och många av de mindre tätorterna.

Hans bok "Norrland" har några år på nacken och nyligen kom hans senaste skrift "Läget i landet". Vi sitter mitt i teaterns scenografi från den senaste föreställningen och lokalen är full till sista plats - inte bara det vanliga kulturfolket utan gammal som ung och många tillresta från den landsbygd Po pratar om.

Po ger en historisk odyssé kring det folkhem som byggdes och där nästan alla var inbegripna oavsett hemvist i riket. Han lotsar oss vidare kring hur samma folkhem successivt monterades ner. Det kollektiva blev allt mer privat och det mesta skulle säljas ut på vinnarens marknad. Det satte med raska steg fart under 1990-talet. Det var också under denna tid en statlig utredning kom att ersätta ordet medborgare med konsument. Vi reducerades bildligt talat från att vara agerande medborgare till passiva konsumenter.

Stora förlorare blev och är fortfarande stora delar av vårt land utanför stora befolkningscentra. Kommunerna, små som stora, skulle slåss på att vara bäst på tillväxt i glada positiva broschyrer. De flesta förstod nog tidigt att det mesta av detta var en lögn. Men - men vem våga säga ifrån och uppfattas som negativ när allt skulle uttryckas i positiva termer.

Sverige håller på att delas. Stora delar blöder med hög kommunalskatt och med allt sämre service. En sjuksköterska i en norrländsk glesbygdskommun betalar en månadslön mer i skatt än den som jobbar i Stockholms rikemanskommuner. I landet som delas väcks också motsättningar, missnöjet och på sikt den farliga populismen. Läget i USA är att farligt varande exempel, men samma saker kan hända här.

Det var en synnerlig klok kväll från en klok man. Kanske finns det hopp trots allt. Vi behöver pålästa folkbildare som kan åskådliggöra de stora frågorna utan att förenkla. Po Tidholm är en folkbildare. Jag gick han från teatern upprymd och förbannad - det kändes väldigt bra!

lördag 11 november 2017

En lördag i november



 De ljusa timmarna krymper allt mer, så det gäller att ta vara på dem. När jag slog upp ögonen denna lördag såg jag att dagen lovade gott. Vandraren i mig fick snabbt vittring. Sagt och gjort, kaffet kokades och smörgåsarna breddes och sedan bar det iväg.

Åkte till vårt fina naturreservat Bälingeberget. Normalt brukar många människor, stora som små, vandra där. Platsen är lättillgänglig med flera grillplatser. Men,  denna krispiga morgon vandrar jag ensam genom skog, hällmarker och klapperstensfält. Det är lite halt med rimfrosten och svallis, men så stilla och vackert.

Tystnaden brukar ofta vara min följeslagare på vandringarna. Visst är det tyst och stilla, men helt tyst är det inte. En nötskrika följer mina göranden under full uppsikt. Långt nere vid träsket trumpetar några sångsvanar kanske ett sista farväl innan de ger sig av. På samma träsk spelar isen och en stövare verkar ha fått vittring på en hare.

Jag sätter mig med mitt kaffe på en stenhäll och bara tar in allt det fina framför mina fötter. En novemberlördag av bästa märke. Rikedomen känns och är stor...


måndag 6 november 2017

Ljusa november



 För många är månaden november årets mest föraktade. November är synonymt för mörker, fuktighet och väta. Dessutom är november synonymt för arbete. Inga långhelger för de flesta, om man inte som jag, har turen att vara halvdagsledig på fredagen före Alla helgons dag.

Just denna helg som just varit tillbringades som flera gånger tidigare i mina "alternativa" hemtrakter. Om du åker 25 mil västerut från Luleå kommer du denna tid oftast till snötäckta marker. Årets Allhelgonahelg kan målas i härligt ljusa färger i viddernas, lugnet och den stora tystnadens land.

Jag brukar gilla novembers milda nedtonade färger, de manar till lugn och eftertänksamhet. Färgerna i det västra inlandet var allt annat än nedtonade. Vitt och blått dominerade. Om det inte hade varit för den lågt stående solen och den korta dagen hade det kunnat vara vilken härlig vårvinterdag som helst.

Men...nu är det november. Här in norr trots ett tilltagande mörker oftast en påtagligt ljus månad. Gå ut i skogen och möt en tjäder, hör mesarnas tjatter och se allehanda stannfåglars vinterprovianterande! November är vackrare än du tror....