söndag 10 december 2017

10 december 2017, utdrag ur dagboken - sorgflor i mörkertid



Just inkommen efter en promenad i decemberslasket. Det är blött, fuktigt så den lilla spillran av dagsljus har svårt att få något fäste. Söndagar har ofta något melankoliskt över sig. Helgen går på sista versen och det är snart dags att ta språnget mot en ny arbetsvecka.

Under mörkertiden kan dysterheten växa sig lite extra stark. Just denna december hade jag lite hopp att december skulle bli en normal vintermånad. Förutsättningarna fanns efter ett antal kalla dagar med snabb isläggning till havs. Men normalitet är tyvärr inte lägre det normala i klimatförändringarnas tid.

Tittade på SMHI:s statistik över Sveriges årstemperatur sedan milleniumskiftet. Kan konstatera att varje år, 2010 undantaget, har vi haft en årsmedeltemperatur som har varit 1 till 4 grader varmare än normalt. De största temperaturöverskotten har varit i norr och oftast under vinterhalvåret. Detta stämmer allt för väl med de framtida förväntade klimatprognoserna - att  det kommer att bli varmare, speciellt i norr och under vintern.

Visserligen innebär det mindre kyla, men framförallt allt mer av den dystra vädertyp vi har just nu.

December är en naturligt mörk månad. Det nutida och framtida klimatpanoramat kommer att göra den allt mörkare.

Just denna dag ger dessutom ingen annan lindring då jag i tidningen läser att en synagoga i Göteborg som attackerats och om otäcka demonstrationer i Malmö med otäcka antisemitiska inslag.

Tur att musiken och den goda litteraturen kan ge lindring. Jag får trösta mig med den...

fredag 8 december 2017

Skjortor och konsten att hitta rätt i sin kropp



 Vi lär ju som bekant under hela vårt liv. Frågan är när vi är komplett vuxna? Så länge det finns någon pusselbit som fattas kanske vi har en sträcka kvar till den optimala vuxenheten.

Som den 50 plussare jag är så har jag känt mig vuxen ganska länge. Ja, vissa avseenden kände jag mig ganska vuxen redan som barn. Det vi brukar kalla lillvuxen.

Är man barnet som i vissa avseenden är vuxen ganska tidigt finns risken att man tappar lite av farten mot vuxenheten i andra avseenden. I mitt fall har det kommit att handla om förhållandet till min
kropp. Under framförallt tonårsperioden hade jag ett ganska problematiskt förhållande till den. Ja, jag gillade den inte alls. Under dessa år grundlades mitt skylande beteende, d v s ha allt för stora kläder för att dölja de fysiska attribut jag inte var nöjd med.

Paradoxen med detta skylande är att det snarast får motsatt effekt. Det förstärkte min kutryggighet och dåliga hållning. Det där förstod jag en bit upp i vuxenåldern då jag sakta men säkert började sträcka ut min kropp med ett allt öppnare seende mot världen.

Men, det där med något för stora skjortor har envist hängt kvar. När en god vän för ett år sedan påtalade det som borde vara uppenbart för mig trillade äntligen "polletten" ner.

Sagt och gjort, under en kortare period bytte jag ut större delen av mitt skjortförråd. Det gick visserligen helt emot min ickekonsumerande sida. Inget ska avyttras förrän det är uttjänt. Mina för stora skjortor var hela och rena och jag kan bara hoppas att någon på sekond handbutiken med något större storlek än jag har fått glädje av dem.

Det är fint med goda vänner som kan påtala viktiga saker som sådant om ha rätt storlek på skjortan. Med ens har jag blivit lite vuxnare...

söndag 3 december 2017

3 december 2017, utdrag ur dagboken - ohållbarhet och ett försonande ljus



Det har blivit december och årets mörkaste månad. Det är första advent och tre veckor till julafton. Årets mest onödiga köpfest har sedan länge dragit igång.

Jag försöker delta i denna köpfest så lite som möjligt. Just denna söndag gjorde jag ett undantag. Begav mig till masskonsumtionens Mecka i Luleå - Storheden. Faktiskt ovanligt lugnt, men så var jag där just när köptemplen öppnade.

Mitt första stopp blev sportkedjan XXL för koll på snöskor för vinterns utfärder till stugan. Det blev inget köp av snöskor i detta självutnämnda lågprisvaruhus. Visst fanns här snöskor i olika varianter, men jag kunde konstatera att de jag tänkt mig inte var ett dugg billigare än de som finns på sportbutikerna i Luleå centrum...och då ska jag förstås handla dem där. Vandrar ut från det s k lågprisvaruhuset konstaterande att det per automatik inte är billigare där. Däremot fanns det prylar i hissnade mängd. Tänkte - dem ska köpa allt detta?

Sedan bar det vidare till sängvaruhuset Sova. Jag tyckte att min 17-åriga gamla Solebosäng behövde en uppfräschning. Sängen är det inget fel på, men bäddmadrassen har sett sina bättre dagar. Den unga tjejen som hjälpte till upplevde mig nog närmast som ett UFO när jag pratade om den gamla Solebosängen i positiva ordalag. Hade jag varit en typisk konsument hade jag bytt ut den för länge sedan. När man läser alla sängannonser får jag närmast en känsla att folk byter säng varje år. Men- nu är jag inte en typisk konsument i vår alltför ohållbara tid och kommer aldrig bli det.

Men- här blev det köp av bäddmadrass. Troligen har jag i och med detta ytterligare flera sköna år i min gamla säng.

Läser i dagens tidning att paketen från Kina just nu väller in på Postnords sorteringsanläggningar i en aldrig tidigare sedd ström. Säkerligen är mycket av detta av billig lågpriskvalitet som ingen behöver.

Allt fler förstår att vi snarast behöver ställa om vårt samhälle, men få agerar därefter. Vår masskonsumtion är en katastrof för vår värld och konsumtionsbaksmällan kommer att bli kostsam på många sätt.

Sett ur dessa perspektiv känns december ovanligt mörker. Det är tur att det i vår på många sett galna värld finns ett försonande ljus som manar till stillhet. Den låga dimman i över Norra stadsfjärdens is visar upp det absolut stilla och vackra. I människors oreflekterande fartblindhet erbjuder naturen en välbehövlig inbromsning...om så bara i form av en stilla dimma.

torsdag 23 november 2017

Svarta dagar...



 Black Week, Black Friday, Black Weekend. Visst känns det igen. Uppmaningen till att shoppa just denna vecka antar närmast monstruösa proportioner.  Jag ser dem över allt. Det går bara inte att värja sig, såtillvida man inte stänger av datorerna, mobiltelefonen och inte öppnar någon tidning. Ja, du får sätta dig i den mörka novemberskogen och vänta på att galenskapen ska gå över.

Black Friday är naturligtvis som mycket annat en import från landet i vänster, en import av värsta sort. Den spär på den redan upphaussade shoppingkulten till nya nivåer och uppmanar oss att köpa massa saker vi inte behöver.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, människan är ett rovdjur av värsta sort - ett rovdjur på den planet, Jorden, som människan är beroende av för sin långsiktiga överlevnad. Just tillväxt i form av ohejdad materiell konsumtion är just den aktivitet vår Jord behöver mindre av. Det förstärker en osund slit och slängmetalitet och påverkar såväl miljö som klimat.

Det går att se detta ständiga uppmanande till onödig masskonsumtion som nån sort svår cancersvulst som det tycks bli allt svårare att hejda. Visst finns det visst motgift i form av kritiska röster, men de tycks väga alltför lätt när konsumtionscancern sprider sig. Cancer är som bekant dödlig, så och vår okritiska konsumtion som alltför många tycks vara förföriskt förblindade utav.

Läser i dagens tidning att framtiden lovar allt fler konsumtionsjippon likt Black Friday. Får glädja mig åt all den vita snön som faller därute denna svarta konsumtionsvecka...

tisdag 21 november 2017

En folkbildare i vår tid



 Förra veckan gästades Luleå och Norrbottensteatern av Po Tidholm. Av storstadsborna och DN-läsarna kanske han är mest känd som musikrecensent. För oss som bor en bra bit från Stockholm är han framförallt en mycket vass skribent av frågor som rör den stora delen av landet som krymper både vad gäller befolkning och en fungerande service - landsbygden och många av de mindre tätorterna.

Hans bok "Norrland" har några år på nacken och nyligen kom hans senaste skrift "Läget i landet". Vi sitter mitt i teaterns scenografi från den senaste föreställningen och lokalen är full till sista plats - inte bara det vanliga kulturfolket utan gammal som ung och många tillresta från den landsbygd Po pratar om.

Po ger en historisk odyssé kring det folkhem som byggdes och där nästan alla var inbegripna oavsett hemvist i riket. Han lotsar oss vidare kring hur samma folkhem successivt monterades ner. Det kollektiva blev allt mer privat och det mesta skulle säljas ut på vinnarens marknad. Det satte med raska steg fart under 1990-talet. Det var också under denna tid en statlig utredning kom att ersätta ordet medborgare med konsument. Vi reducerades bildligt talat från att vara agerande medborgare till passiva konsumenter.

Stora förlorare blev och är fortfarande stora delar av vårt land utanför stora befolkningscentra. Kommunerna, små som stora, skulle slåss på att vara bäst på tillväxt i glada positiva broschyrer. De flesta förstod nog tidigt att det mesta av detta var en lögn. Men - men vem våga säga ifrån och uppfattas som negativ när allt skulle uttryckas i positiva termer.

Sverige håller på att delas. Stora delar blöder med hög kommunalskatt och med allt sämre service. En sjuksköterska i en norrländsk glesbygdskommun betalar en månadslön mer i skatt än den som jobbar i Stockholms rikemanskommuner. I landet som delas väcks också motsättningar, missnöjet och på sikt den farliga populismen. Läget i USA är att farligt varande exempel, men samma saker kan hända här.

Det var en synnerlig klok kväll från en klok man. Kanske finns det hopp trots allt. Vi behöver pålästa folkbildare som kan åskådliggöra de stora frågorna utan att förenkla. Po Tidholm är en folkbildare. Jag gick han från teatern upprymd och förbannad - det kändes väldigt bra!

lördag 11 november 2017

En lördag i november



 De ljusa timmarna krymper allt mer, så det gäller att ta vara på dem. När jag slog upp ögonen denna lördag såg jag att dagen lovade gott. Vandraren i mig fick snabbt vittring. Sagt och gjort, kaffet kokades och smörgåsarna breddes och sedan bar det iväg.

Åkte till vårt fina naturreservat Bälingeberget. Normalt brukar många människor, stora som små, vandra där. Platsen är lättillgänglig med flera grillplatser. Men,  denna krispiga morgon vandrar jag ensam genom skog, hällmarker och klapperstensfält. Det är lite halt med rimfrosten och svallis, men så stilla och vackert.

Tystnaden brukar ofta vara min följeslagare på vandringarna. Visst är det tyst och stilla, men helt tyst är det inte. En nötskrika följer mina göranden under full uppsikt. Långt nere vid träsket trumpetar några sångsvanar kanske ett sista farväl innan de ger sig av. På samma träsk spelar isen och en stövare verkar ha fått vittring på en hare.

Jag sätter mig med mitt kaffe på en stenhäll och bara tar in allt det fina framför mina fötter. En novemberlördag av bästa märke. Rikedomen känns och är stor...


måndag 6 november 2017

Ljusa november



 För många är månaden november årets mest föraktade. November är synonymt för mörker, fuktighet och väta. Dessutom är november synonymt för arbete. Inga långhelger för de flesta, om man inte som jag, har turen att vara halvdagsledig på fredagen före Alla helgons dag.

Just denna helg som just varit tillbringades som flera gånger tidigare i mina "alternativa" hemtrakter. Om du åker 25 mil västerut från Luleå kommer du denna tid oftast till snötäckta marker. Årets Allhelgonahelg kan målas i härligt ljusa färger i viddernas, lugnet och den stora tystnadens land.

Jag brukar gilla novembers milda nedtonade färger, de manar till lugn och eftertänksamhet. Färgerna i det västra inlandet var allt annat än nedtonade. Vitt och blått dominerade. Om det inte hade varit för den lågt stående solen och den korta dagen hade det kunnat vara vilken härlig vårvinterdag som helst.

Men...nu är det november. Här in norr trots ett tilltagande mörker oftast en påtagligt ljus månad. Gå ut i skogen och möt en tjäder, hör mesarnas tjatter och se allehanda stannfåglars vinterprovianterande! November är vackrare än du tror....