tisdag 18 september 2018

Svampen



 Sensommaren och den tidiga hösten är min bästa årstid. Denna period och också högsäsong för svampen. Under ett antal veckor är skogen full av naturens alla läckerheter som kremlor, soppar, skivlingar och riskor.

Många gillar att plocka bär, men jag föredrar svampen. Medan bärplockningen har något industriellt över sig så andas svampplockningen stillsamhet, kontemplation och en nyfiken blick.

I år har det varit förhållandevis mycket svamp trots torkan. Svamp gillar även värme som vi har haft ett överflöd utav. Dessutom kom efterlängtade regn under augusti och därmed var svampsäsongen räddad.

Jag upphör aldrig att förundras över de flestas stora respekt, för att inte säga rädsla för att plocka svampen. Kantareller känner de flesta igen, men få förunnade att hitta. Utöver kantarellen finns det många läckerheter i naturen som vi med förhållandevis liten kunskap kan lära oss att känna igen.

Alla soppar är ofarliga och alla utom en, den sällsynta gallsoppen, är ätliga. Sopparnas undersida är så lätt att känna igen så den borde alla kunna lära sig, Flera av de övriga  familjerna i svampklubben har skivor på undersidan och kan vara klurigare. Nästan alla kremlor är matsvampar och ingen är farlig. Många kremlor är härligt röda och man känner igen skivorna då dessa smulas vid beröring.

De farliga svamparna är de helbruna skivlingarna. Dessa känner du lätt igen.

Svampen är på många sätt en outnyttjad resurs för oss människor. Djuren i naturen kan mer än oss. På många av mina svamputflykter har de tagit för sig av delikatesserna före mig. Det får jag leva med. Jag är ju blott en tillfällig besökare i deras marker.

torsdag 13 september 2018

13 september 2018, utdrag ur dagboken - politisk röra och naturens visdom



 Är tillbaka i stugan. Vaknar till en vacker morgon och känner hur världen växer. Äter min frukost och hör morgonekot. Skulle låtit radion vara avstängd. Min irritation växer i samma takt som jag hör olika partisekreterare uttala sig  om en tänkt regeringsbildning. De upprepar sina teser på samma sätt som de gjort sedan valnatten. De pratar om sin tänkta regering som alla kloka vet inte är möjlig. De tycks leva i förfluten tid, blockpolitikens tid. Nu lever vi i en annan tid. En tid då bruna krafter äter sig in och demokratin på sikt inte är självklar.

Partiföreträdarna närmast dumförklarar sig själva. Många väljare tycks vara klokare än de valda. Vi kloka väljare inser att en bredare blocköverskridande regering är det enda rimliga  för att få den stabilitet som landet kräver och för att våga fatta beslut med en bred uppslutning.

Kan bara hoppas att denna politiska papegojteater tar slut snart. Upp ur skyttegravarna och visa civilkurage!

Hittar friden in mina marker. Ett par smålommar kvackar i en tjärn och lavskrikorna slår följe en stund. Uppe på Lill-Gaika stannar jag till vid den äldsta tallen.  Denna fura med troliga rötter från sen medeltid har klarat stormar, bränder och kyla. Den står trofast kvar i bjärt kontrast till den fåfängliga dagpolitiken.

Skulle vilja sätta Annie Löf med flera under denna tall. Här skulle hon och alla andra få del av naturens obändiga kraft. Ett besök invid tallen kanske skulle kunna skruva ner den löjliga politiska retoriken och de skulle få kraft att äntligen våga ta långsiktigt ansvar.


söndag 9 september 2018

Ett land ska styras



 Idag är det en stor dag - valdagen. Jag har redan lagt min röst. Jag hoppas att även du gör din medborgerliga plikt och röstar...för demokratin skull.

Valdagen höjer sig lite extra. Vilka val vi gör denna dag har ju faktiskt betydelse för vår allas gemensamma framtid. Sverige är måhända ett litet land, men vi syns fortfarande utanför våra gränser. Jag menar att vi fortfarande han kan vara en god förebild för världen - låt oss inte försitta den chansen.

Men - jag är orolig. Vi vet att de mörka nationalistiska och främlingsfientliga krafterna har satt sina klor i allt för många i vårt land. Ett land som sluter sig inåt och inte vågar ta täten med alla de utmaningar vi står inför, är ett land som förlorar och söndras.

Valvaken blir säkert i nagelbitare, men det som trots allt är mest intressant är vad som händer i morgon och alla följande dagar. Hur ska Sverige styras?

Här ställs alla kloka och goda krafter på prov. Jag är ju en vurmare för en rödgrön regering, men har sedan länge sedan insett att det inte kommer att blir fallet. Därtill är nog låsningarna alltför stora. Jag har tidigare varit orolig för en ren högerregering, kanske med stöd av kristdemokraterna. Det är den enda regering som skulle få Sverigedemokraternas stöd med konsekvensen att brunskjortorna bjuds in i finrummet.

Som jag ser det är kanske inte det bästa, men klokaste alternativet en bred regering med socialdemokraterna, miljöpartiet, liberalerna och centerpartiet. Ett sådant parlamentariskt alternativ skulle kunna hålla brunskjortorna borta och förhoppningsvis sätta bättre fart på en framåtsyftande miljö och klimatpolitik.

Mycket kan hända och står på spel. Våra beslutsfattare har ett stort ansvar. Jag kan bara hoppas att de har ryggrad nog att axla det...

söndag 2 september 2018

2 september 2018, utdrag ur dagboken - en vecka till valet



 Det har blivit september - åtminstone i almanackan. Ute biter sommaren sig kvar. Denna fina dag gör jag en vandring i nya marker. Kul att upptäcka mer av naturens rikedom och ännu roligare att få med sig lite av skogens guld, svampen, med sig hem.

En dag som denna kan jag för en stund bortse från världens larm och all utveckling på vår jord som går åt fel håll.

Om en vecka är det val. Mitt val är enkelt, det blir grönt. Det har vid alla val antingen blivit grönt eller rött, men denna gång är valet enklare än tidigare. Som den natur- och miljövän jag är går det inte göra något annat val som förhoppningsvis får ett genomslag i politiken. Det senare är tyvärr långt ifrån säkert, men hoppet lever.

Miljö och klimatfrågorna fick till slut lite plats i valrörelsen. Fortfarande alldeles för liten plats, men kanske något börjar hända, trots allt.

Jag har varit orolig över klimat och miljö under många år. Det är inte med glädje, men med viss tacksamhet jag ser att allt fler äntligen på allvar ser att alla kurvor raskt går åt fel håll. Tiden blir allt kortare för att rädda Jorden så som vi känner den.

Snart ska du rösta. Gör ett klokt val för Jordens och mänsklighetens skull. Det kanske inte kommer att finnas tid för så många fler val...

tisdag 28 augusti 2018

Bästa årtiden



 Så var den då här - årstidscykelns bästa årstid. En årstid befriad från kvalmig värme och desto mer fylld friskt välartikulerat ljus.

Det här är en tid på året då jag vill tillbringa så mycket tid i naturen som möjligt. Du anar hösten, men ännu finns en spillra sommar kvar. Stillheten fördjupas samtidigt som det pågående livet pockar på en hel del uppmärksamhet. Faktum är att det rör sig mer i naturen nu än när sommaren är som varmast. Du anar uppbrottet hos alla fåglar som snart är på väg och stannfäglar - mesar, titor, hackspettar och lavskrika som tar allt mer plats.

Jag vandrar som så många gånger förr längs de välkända stigarna - både gamla bruksstigar och de som skapats av de fyrbenta. Av de fyrbenta ser jag inte så mycket, men anar dem desto mer av av alla färsk spillning och all svamp de har hunnit ta före mig. Det senare får jag leva med, då skogen tillhör djuren medan jag är en tillfällig besökare i deras marker.

När skönheten och friden är som störst kan jag för ett tag glömma världens pågående galenskap och grymhet. Jag kan bara tacka naturen som fyller på med energi och tömmer orons timglas...


söndag 19 augusti 2018

Sverigedemokraterna - tomhetens parti



 I går kom den kommunala informationstidning "Vårt Luleå" i min brevlåda. En valspecial där partierna får ge sin bild över vad de vill utveckla i kommunen.

När jag kommer till Sverigedemokraternas sida möts jag att de inte har inkommit med något material. Häpnadsväckande, men på sitt sätt ganska typiskt för den fördomsfulla tomhet detta parti står för och därför är så farlig.

Jag skulle vilja säga att vid sidan av Jimmy Åkesson och möjligen några fler ekar tomheten mycket stort i detta parti. Jag tror att de flesta kan hålla med om att Åkesson är en duktig retoriker. Han har en förmåga att vända sitt utanförskap till en egen fördel. Jag har genom åren sett ett antal debatter i TV-studion där Åkesson lyckas behålla lugnet medan hans meningsmotståndare uppträder både aggressivt och frustrerat.

Även jag blir frustrerad när ett uttalat enfrågeparti som helt saknar svar och intresse för framtidens stora utmaningar  får bli så stora. Jag blir än mer orolig det tycks vara så oändligt tomt bakom Sverigedemokraternas partiledning. Det är naturligtvis ett stort demokratiskt problem då det ger chansen för allehanda tokskallar att ta en plats i de beslutande församlingarna.

Jag kan inte annat tycka att det är häpnadsväckande att ett enfrågeparti med ett rasistiskt förflutet kan bli så stora i ett så välmående land som Sverige. Än mer tragiskt är att SD har det största  stödet bland arbetare och på landsbygden. Grupper och regioner som skulle vara stora förlorare på ett SD i maktställning.

Bland män är SD Sverigedemokraterna störst. Med den vetskapen kan jag inte annat än skämmas över det manliga släktet. Jag skulle gärna vilja prata med alla dessa män som tycks vara så många. Tyvärr lever vi alla i våra filterbubblor så chansen att få möta någon man med Sverigedemokratiska värderingar är nog obefintlig.

Nu är det snart val. Det blir en skrämmande rysare. Du som röstar - tänk stort och låt inte fördomar och inskränkthet styra dina val. Du är större än så!

måndag 13 augusti 2018

I den riktiga skogen



 Förra veckan vandrade jag i Skuleskogens nationalpark. Här finns det gott om skog, riktig skog, d v s urskog.

Bilden ovan är från Slåtterdalsskrevan. Mäktig i sig, men samtidigt en smula symbolisk. Bilden kan ses som den riktiga skog som kommer allt mer i kläm av det storskaliga skogsbruket, men den kan även ses som det urberg som värnar om den riktiga skog som finns kvar.

Skuleskogens nationalpark är en mäktig upplevelse. Höga kusten när den är som bäst, Havet och bergen möts i en fin dramaturgi. Berg och klippor omger skogen och skyddar den. Jag tänker att traktens relativa otillgänglighet gör att skogen har fått vara kvar. Hit når inga skogsskördare. Här vandrar jag i ett stycke evighet och känner en stor vördnad.

Skuleskogen är ganska unik. Det är få områden i Sverige som är så opåverkade av människans framfart. Motsvarande skogar hittar vi annars bara just nära fjällen som ansetts ointressanta av
skogsbolagen.



 Samtidigt tänker jag med sorg på den stora exploateringen av skogen, de stora hyggena, monokulturerna och de artfattiga likåldriga skogarna som fungerar som virkesplantager. Landskapet utarmas och förlorar en del av sin själ.

Den rekordvarma och torra sommar som varit har också visat på den likåldriga skogens sårbarhet. De många skogsbränderna kan inte bara skyllas på skogsbruket, men virkesplantageskogen är extra sårbar. Den gamla skogen var varierad och band på ett annat sett fukten i markerna. Flertalet bilder jag har sett från skogsbränderna är just unga likåldriga skogar.

Människan har genom historien gjort ingrepp i skogen, men aldrig på ett sådant storskaligt sätt som hon gör det idag. I takt med klimatförändringarna kan priset bli högt...högt på ett helt annat sätt än vad skogsbolagen har tänkt sig.

Skuleskogen däremot, fortsätter sitt stilla liv och glädjer mången besökare. Denna skog är värd många besök...