måndag 21 januari 2019

Staden i mitt liv



 Jag går igenom staden för att göra lite inköp och lämna igen böcker. Staden är lugn, ja, nära på tom på människor. Kanske är inte så konstigt då det är -25 c och och vinden ligger på vid korsningarna som den bara kan göra på vintern i Luleå.

Luleå blev den vuxna platsen i mitt liv. Jag har bott här sedan 1987 och räknar mig numera som lulebo och norrbottning.

Alla väljer vi mer eller mindre våra platser. Platser där vi lever, där verkar och förhoppningsvis lever meningsfullt och gör gott. Luleå blev för mig platsen. Det var ett aktivt val. Jag har aldrig ångrat det. Staden  och mitt liv här har hittills erbjudit det mesta som är vanligt i våra liv - glädje, sorg, lycka, besvikelser, relationer, separationer, vänskap och nya upptäckter.

Men, platsen är just en plats. Ett hem är något annat. Platsen är alltid underordnad hemmet. Hemmet återfinns hos dig själv, oberoende av plats. Platsen som i mitt fall är Luleå kan ge struktur och mening åt mig och det hemmet jag har inom mig.

Luleå är en bra plats att finna liv och mening i. Den är lagom stor med allt det där utbudet jag behöver och naturen återfinns inte långt borta. Här kommer jag fortsätta att odla mitt inre hem...det är just en lagom stor plats att gå vilse i där det alltid är lätt att hitta tillbaka, hitta hem igen...


onsdag 16 januari 2019

Januari månad - tid till eftertanke och att vårda livet



 Bilden ovan är tagen utanför min bostad i söndags. Den andas årstidens brist på anspråk och grälla färger, samtidigt som vi kan ana att ljuset börjar återvända, trots dagens mulenhet. Sedan dess har det fyllt på rejält med snö och kylan börjar nypa till.

När hotfulla och farliga röster hörs på allt fler platser i världen är januaris anspråkslöshet en gåva. Januari är i den bästa av världar en tid utan förväntningar och självpåtagna krav. Vi har lämnat den förväntansfyllda julen bakom oss med många gånger alltför konsumtionsstinna inslag. Dessutom ligger det vårrusiga vårljuset ännu en bra bit bort.

Januari brukar av förklariga skäl vara den månad om året vi konsumerar minst. För vår utsatta Jord är det dessutom om än en tillfällig återhämtning av en farlig överkonsumtion.

Tänk om vi skulle använda denna tid att verkligen ser över våra val och vårt sätt att leva...försöka förstå att det rika livet är inte att konsumera och resa långt bort utan att vårda våra relationer och kanske skapa nya.

För var vore vi utan våra sociala relationer...i princip ingenting. De stora resorna gör vi i vår närhet och tillsammans med andra...

söndag 13 januari 2019

Till pessimismens försvar!



 Jag bor i norr. Så här års lever jag mycket i mörker. Mörkret gör mig gott, gör mig lugn. Vi lever i en farlig och mörk tid. Januaris stillhet och relativa frihet från förväntningar hjälper till att stilla mörka tankar och även att få den pessimistiske att se ljuset i tunneln.

Jag är mer pessimist än optimist till min läggning. Pessimisten kan leva i mörkret för att se ljuset medan den optimisten lever i sitt ljus och har allt för dålig beredskap att hantera det mörka.

Göran Rosenberg berättade om pessimistens olika förtjänster för en tid sedan i sin krönika i "God Morgon Världen". Göran säger att det krävs ett visst mått av galenskap för att vara optimist i vår oroliga tid. Då är det mycket klokare att vara pessimist, befara det värsta och bli glatt överraskad när det inte gick så illa som pessimisten trodde. Då är det värre för optimisten som förväntar sig det bästa och blir besviken.

Göran menar vidare att pessimisten har lättare att tvivla på propaganda och falska nyheter. Vi som pessimister är kritiska och litar till våra erfarenheter. Vi gör trots dåliga odds vårt bästa och när det mot förväntan går bättre än väntat kan vi få erfara korta stunder av lycka.

Görans ord stärkte mig i min pessimistiska läggning. Kanske jag på många sätt är en lyckligare människa än många optimister som gång på gång blir besvikna. Det hjälper mig i alla fall att se tillvarons guldkorn och det räcker långt...

tisdag 25 december 2018

Julfrid och återhämtning



 Bilden ovan är från min stuga. För mig är detta sinnebilden för en plats som läker sår, ger frid och sinnesro. Platsen som alltid finns och så villkorslöst och generöst tar emot.

Nu är det juletid. Dagar som för jag hoppas för så många som möjligt kan kan ge den där så nödvändiga vilan och återhämtningen vi alla är så beroende av.

Själv försöker jag att ta det riktigt lugnt efter ett år som både har erbjudit glädje, men av jobbiga händelser som behöver bearbetas och läkas.

Vid sidan min egen vardags glädje och sorg lever vi i en allt farligare värld med många maktfullkomliga ledare vars budskap klingar ihåligt och falskt, men samtidigt farligt och omdömeslöst.

Vid sidan av allt det där farliga och onda finns du och jag och många goda krafter som vill bygga en god framtid. När tillvaron gungar lite på olika plan försöker jag se kraften i de många goda initiativ som människor gör i smått och stort för att skapa ett värdigare liv och i förlängningen kanske rädda vår mänskliga civilisation.

Det som håller min livslåga brinnande är just dessa goda krafter och mina fina vänskapsband som stöttar och ger nya perspektiv på livet.

Fortsatt gott julmys och gott slut på 2018 önskar jag er alla var ni än befinner er!

söndag 16 december 2018

16 december 2018, utdrag ur dagboken - demokratin i gungning



 I morgon är det en stor dag för demokratin i Sverige. Då var det precis hundra år sedan både kvinnor och män fick rösträtt i Sverige. Det var under en tid det var oroligt i världen. Högern i Sverige var på reträtt och och en koalition av socialdemokrater och liberaler kunde genomdriva rösträttsreformen. Det kom att borga för hundra år av relativ stabilitet och en välståndsutveckling i Sverige.

Nu är det andra tider. Den demokrati som vi tar för given är klart vingklippt i vår populistiska tid. När rättsstat och medier ifrågasätts och till och med hotas är vi på ett sluttande plan. Det är just nu det som sker i USA.

Här hemma är vi inte där ännu, men det krävs faktiskt bara två val för ett genomföra grundlagsändringar som för oss långt bort från demokratin. Som det politiska landskapet ser ut just nu kan två val ske inom en ganska kort tid.

En viktig grundbult för demokratin och dess utveckling är att våra folkvalda tar sitt ansvar och levererar ett resultat. Av det vi har sett under den gångna hösten har det mesta blivit det motsatta. Det värsta med det är att det förstärker just det som hotar demokratin - föraktet för makten och de folkvalda samt att det häller bensin på det farliga populistiska krafterna.

Naturligtvis är detta på många sätt ett spel om makten, men spelet kan bli farligt kostsamt. Spelets drottning är Annie Lööf. Läser artiklar att hennes agerande handlar just om att bli drottning, d v s nästa statsminister. Ingen kan nog sia om hur det blir med senare, men en sak är säker -  Lööfs agerande under den höst som varit har varit allt annat än välgörande för Sverige och demokratin.

onsdag 12 december 2018

Klimatet och rätten till en hållbar Värld - allas vårt ansvar



 Jag skriver återkommande om klimatförändringarna och om den oro jag känner. Med den envises tjurighet kommer jag att fortsätta med det...det är helt enkelt min skyldighet. Jag som älskar min Jord och allt det där vackra som finns på den. Jag vill att även kommande generationer ska kunna få känna samma glädje som jag av att vara ute i naturen, få andas ren luft och äta god mat som är hållbart producerad. Jag vill helt enkelt att de som kommer efter mig ska kunna ha möjligheten att fortsatta känna glädjen av att vara människa och inte behöva förbanna tidigare generationers oförrätter.

Men - det är svårt att vara optimist. Omställningen från den ohållbara fossila infrastrukturen är stentuff, speciellt som vi är så fastbyggda i den och att det finns så mäktiga krafter som lägger sig på tvärs för en omställning. Sedan har vi här med vårt ohållbara konsumerande. Sverige är en riktig värsting på att släppa ut klimatgaser just beroende på vår konsumtion och vårt resande. De flesta av oss har helt enkelt för bra och trots att många har en gnagande oro för hur det ska gå för vår Jord så gör vi väldigt lite när det gäller att ändra på vårt beteende.

Visst- vi kan tycka att politiken levererar tunt eller säga att det är kapitalismen som är boven. Och visst det är också rätt... men det frånhänder aldrig var och ens ansvar att handla.

I bristen på ett verkligt intresse från våra makthavare tror jag att kraften inför en nödvändig omställning måste komma från dig och mig.  Blir vi flera tusen...ja, så småningom flera hundra tusen människor som ställer om sina liv då kommer de till slut att lyssna.

Hoppets låga är nog du och jag. Låt oss bli många...då kanske något stort kan ske, trots allt...

onsdag 5 december 2018

Oljeberoendet - den värsta beroendesjukdomen



 Det finns många beroendesjukdomar. De flesta av oss tänker kanske på dem som är beroende av alkohol och narkotika. Men det finns ju så mycket mer att bli beroende av, exempel spelandet om pengar, för högt intag av socker och shoppingsfrosseri.

Det gemensamma för alla dessa beroenden är att vi under en tid mår dåligt under en längre tid om vi inte får ägna oss åt det vi har blivit så beroende av. Vissa har stark motivation att sluta själva. Deras liv kanske hänger på en skör tråd om de fortsätter. Andra behöver massor av stöd och kanske behandling för att gå vidare utan det som ger beroendet.

Det gemensamma för alla sorts beroende är att du måste vara tillräckligt motiverad för att ta dig ur beroendet. Beroendet är något kraftfullt som kräver något extraordinärt för att komma dig ur.

Samma mekanismer  kring beroendet finns det på den kollektiva nivån - sådant som människor har har tagit för givet och blivit helt beroende av för sin livsföring - men som likt många individuella beroenden kan döda.

Det kollektiva beroendet är naturligtvis oljan. Utan oljan hade människan varit så framgångsrik som hon är idag. Mycket av den infrastruktur som finns i samhället har varit helt beroende av oljan och är det fortfarande.

Så mycket värre är då att vårt mänskliga oljeberoende tycks vara den hittills värsta beroendesjukdomen - sjukdomen som till slut kan ta kål på hela den mänskliga civilisationen. Allt fler av oss börjar så sakta få insikt om vårt prekära beroende men som med de flesta beroenden tycks vi behöva många tydliga tecken på det stora allvaret innan de flesta är beredda att göra avgörande avsteg från sina fossilberoende liv.

Det värsta med denna kollektiva beroendesjukdom är att när vi äntligen är beredda att göra en tvingande omställning så är det kanske redan för sent för människan på Jorden. Ge upp alkoholen kan du göra från den ena dagen till den andra...men om du om tjugo år äntligen gör dig av bränsleslukande suven och slutar flyga till Thailand så är atmosfären kanske redan så fylld av koldioxid så en eskalerande process inte går att stoppa.

Dystert, javisst. Vad är du beredd att göra nu??