söndag 27 mars 2011

Oklok barnomsorg

”Dagbarnvårdare ger god omsorg i hemmiljö” kan jag läsa på jackorna hos de kvinnor som sitter med en grupp barn i 2-4 årsåldern på hamburgerrestaurangen. Jag reagerar på det jag ser - att ge god omsorg är också att ge allsidig och näringsrik kost. Vad är det hemlika i hamburgerrestaurangen och vilka signaler sänder de vuxna till barnen?

Jag må uppfattas som en gammal fossil och moralgubbe, men i min värld är det jag ser helt fel. En känd gammal klyscha säger ”att det ska krökas i tid det som krökt ska bli”. Vi vet att en stor del av vår ohälsa hänger ihop med kosthållningen och andelen överviktiga barn är stor. I vår gynnande del av världen är övervikten snarare ett tecken på fattigdom än tvärtom.

Sett i detta perspektiv är det som dagbarnvårdarna gör med barnen helt omdömeslöst. I vår konsumtions och snabbätarkultur är det viktigt att de ansvariga vuxna är förebilder och står för det viktiga varumärke man visar upp. Tids nog kommer barnen hitta hamburgerrestaurangen på egen hand, utan att vuxna ska behöva leda dem dit.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 23 mars 2011

Vykortet



När jag håller ett rensa i mina gömmor hittade jag detta för vår tid inte helt korrekta vykort från 1940-talet. Kortet är adresserat till min farfar från några bekanta på skidsemester i Åre.

Det är lätt att dra på smilgroparna över dåtidens syn på människorna från en sydligare kontinent. Tiderna förändras som bekant och fördomarna antar andra nya former, även om säkert många av oss fortfarande kommer ihåg sparbössorna med bockande ”negerbarn”…..

Läs även andra bloggares åsikter om ,

lördag 19 mars 2011

Den farliga demokratin

Förra söndagen hörde jag ett intressant reportage om demokratins stora svårighet att få fäste på vår Jord. Trots informationsteknologins landvinningar som bidrar till att diktaturer och andra korrupta regimer synas på ett sätt som de aldrig har gjort tidigare säger statistiken att de demokratiska länderna blev färre ifjol.

En anledning till detta tycks vara att de gryende demokratiska försöken ofta misslyckas. Inte sällan slutar de med väpnade konflikter där nya herrar efter en tid tar vid. I Västerlandet har vi en relativt lång demokratisk tradition. Men, en demokrati byggs inte över en natt. För oss har det tagit hundratalet år och en förutsättning har varit att samhället utvecklas och det välstånd som skapas kommer alla till del.

Vi ser början på en ny politisk karta i arabvärlden. Med kunskapen om det svåra att bygga demokratier på kort tid i utvecklingsländer är det lätt att inse att så mycket kan gå snett på vägen. Arabländerna ska inte och kan inte kopiera vår västerländska livsstil och vår väg att bygga demokratiska institutioner. Men, de kommer att behöva kunnig hjälp att bygga en demokrati som de själva tror på. Utan en sådan hjälp finns det som bekant många mörka krafter som kan se sin chans….

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 16 mars 2011

Det globala magplasket


Forsmarksanläggningen

Människan har en inneboende kraft att utvecklas och lära sig nya saker. Vi nöjer oss inte som de övriga djuren ett ha en på förhand given plan för våra liv. Just detta gör oss särskilda, men också livfarliga.

Det var i samband med industrialiseringen på 1800-talet som människan på allvar började att fjärma sig naturen och ta mer än vad hon gav tillbaka. Människan blev ett rovdjur.

Människan må ha vida kunskaper som övriga djur inte har, men hon fuskar allvarligt på sin väg framåt. Kanske det finns någon grundläggande "felprogrammering" hos människan då hon fortfarande inte har insett att hon måste ge tillbaka lika mycket som hon tar. Naturen i övrigt fungerar så. Människan är en del av denna natur, beroende av den och kan därför inte ställa sig utanför den.

Varje mänskligt imperium har genom historien förr eller senare fallit. Vi lever nu allt mer i det globala imperiet med ständigt ökad konsumtion och tillväxt som rättesnöre. Att denna s. k. utveckling inte håller tror jag fler och fler inser. Den pågående katastrofen i Japan påminner oss om naturens nyckfullhet och att vi har gjort oss beroende av energiformer som kan skapa ett helvete på Jorden.

Frågan är inte om, utan när det det globala magplasket kommer. Vi måste ställa om vår livstil mycket snart, annars kommer vi förr eller senare kusligt påminda....

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 14 mars 2011

Sannolikheten och naturkrafterna

När vi nu får åse en av de värsta jordbävningarna på länge och de förödande konsekvenser den får för de mest utsatta människorna förstår vi att naturkrafterna är någonting mycket större än oss själva. Naturkrafterna går det inte att ta konroll över, utan bara hitta vettiga förhållningssätt till.

Dessa dagar får Tage Danielssons fantastiska monolog om sannolikheten om vad som hände eller inte hände vid kärnkraftsolyckan i Harrisburg en ny aktualitet. Det känns inte för ett ögonblick att monologen är över 30 år gammal.

De flesta vet att det med en stor sannolikhet kommer att inträffa en stor jordbävning i Japan förr eller senare, däremot verkar man helt ha bortsett från att kärnkraftsverk kan haverera bl. a. av denna anledning. Nu håller det på att hända och från många håll ifrågasätts kärnkraften. Alla verkar vara tagna på sängen, som om det aldrig skulle kunna hända. Trots att vi vet att det har hänt och kommer att hända igen.

Det är tragiskt att se hur kortsiktig människan är i dessa avseenden. Hennes minne är kort och jag är rädd att hon kommer att glömma igen.

Kärnkraften är och förblir en tickande bomb där den finns. Att placera kärnkraftverk i en jordbävningszon är större än så. Det är att spela rysk roulette. Förr eller senare smäller det och nu har det hänt. Frågan vi borde ställa oss är vilka blir konsekvenserna och när händer det nästa gång?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 11 mars 2011

Utblick mot evigheten



Under en kväll helt nyligen gjorde jag något som alltid skänker mig nöje när jag kommer ut i naturen och den absoluta stillheten – jag blickade mig upp mot stjärnhimlen. Kvällen var klar, stilla bortsett från den pärluggla som spelade i närheten. När mina ögon hade ställt om så tonade snart vår hemgalax Vintergatan fram bland alla stjärnorna.

Dagtid blickar jag också gärna upp mot himlavalvet och alla de molnformationer som aldrig upphör att fascinera. När jag blickade upp mot stjärnhimlen fick jag en ingivelse att Vintergatan inte var helt olik de tunna cirrusmoln vi ofta ser soliga dagar.

Jag tror att denna glädje att blicka ut över den mörka stjärnhimlen beror på att jag som människa blir hjälpt att acceptera min litenhet och ödmjukhet inför det faktum att vi vet så ofantligt lite om det som finns därute. Allt sådant där människor hävdar sina sanningar och principer tråkar lätt ut mig, då det sällan finns någon absolut sanning, utan mest fördomar och föreställningar.

Inför stjärnhimlens storhet och det synes oändliga universum där kan vi ställa frågor och återigen nya frågor. Här får de mänskliga sina sanna proportioner och här finns inga sanningssägare, bara mer eller mindre vilda teorier, som en av de senaste som hävdar att fröet till vårt jordeliv finns i de bakterier som har färdats i de asteroider som kraschat på jorden tidigt i dess historia.

Det är sådant jag tänker på när blicken vandrar mellan stjärnorna. Frågorna som aldrig slutar att ställas och fantasier och drömmar som får nytt bränsle.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 10 mars 2011

Bloggtips

Jag skrev för en tid sedan om Thomas Nydahl och hans bok "långsamhetens nej" Nu har Tomas Nydahl hittat min blogg och jag har fått ett tillfälle att bekanta mig med hans. Tomas blogg finns i blogglistan under namnet "Vaka över ensamheten, texter, tankar, tvivel".

Denna blogg kan jag verkligen rekommendera. Här finns betraktelser kring det stora och mindre stora. Läs och upptäck själv...det ska jag fortsätta att göra.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 6 mars 2011

En marsdag vid Norrbottenskusten


Det pratas om guldet och dess värde i dollar….men vad går upp mot havets silver.


Hårda vindar och blidväder har format havets snö och is. Det är ömsom hårt, ömsom mjukt, hållfast eller utan hållfasthet. Det liknar livet, det är livet.


Elden är närings källa fina vårvinterdagar. Värmer och engagerar.


I väntan på att trut och korp ska ta del av människans överflöd.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 3 mars 2011

En väderreflektion


vinter i Norrbottens skärgård

Som den vädernörd jag är kan jag inte avhålla mig att tycka till lite om den vinter som varit. Årstiden vinter är nu slut när vi har gått in i mars månad, även om vi här vid Norrbottenskusten har defintionsmässigt vinter långt in i april.

I höstas fick vi höra att den kallaste vintern på hundra eller rent av tusen år väntade. Jag trodde inte på det där men förstod att vi kunde få en rejäl vinter i och med att kylan kom tidigt och Bottenvikens vatten snabbt frös till. Nu vet vi hur det blev. Det blev en ganska kall vinter, men långt ifrån onormal. Sammantaget hade Norrbottenskusten 3 grader kallare än normalt. December var ganska kall, januari helt normal och februari kallare än på länge. Många med har upplevt att just februari var den kallaste på mannaminne. Naturligtvis är inte så fallet. De senaste hundra åren år det 9 februarimånader som varit kallare, ja vissa mycket kallare än årets.

Vårt väderminne är kort. Vår starka upplevelse av årets kyla har med säkerhet mycket att göra med att flertalet vintrar har varit milda på senare år.

Klimatkrisen är inte avvärjd även om många nästippar har varit röda. Just vår del av världen har haft ett temperaturunderskott på senare tid, men globalt sett var fjolåret än av de varmaste någonsin.

Vädret må vara lokalt, men klimatfrågan är global. Tänk på det när vi dessa dagar kan njuta av sol och plusgrader vid Norrbottenskusten. Dessa plusgrader som är lika normala som februaris alla minusgrader.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,