söndag 31 maj 2015

Mot Wales 3 - tillbaka i Swansea



 Då var vi tillbaka på utgångspunkten. Efter en lång nattsömn då vi lade lagt den värsta frustrationen bakom oss var det dags för nyorientering. Vår plan var att prata med turistbyrån  för att hitta alternativa möjligheter. Det som var klart sedan tidigare var att vi skulle övernatta två nätter i Rhossili, som skulle vara en av de vackraste platserna under vår tur. Det var söndag och naturligtvis var turistbyrån stängd. Vana vid motgångar lät vi oss inte nedslås utan bokade ytterligare en natt på det trevliga och gästfria hotellet Premier Inn.




















Söndagen vigde vi istället åt Swansea och stadsvandring. Swansea är en ganska brokig stad men flera ansikten. Kanske den är en typisk medelstor stad i Storbrittanien. Delar av rikedomen flöt i båthamnen. Annars låg lite fattigare och rika kvarter nära varandra. Det verkar vara typiskt för landet. Samma fenomen såg vi även i London, men där i mycket större skala. Jag tycker  de lite mer slitna kvarteren hade mer av originalitet i sig. Här kändes allt mer äkta och okamouflerat - på gott och ont.

Det vi inte heller kunde undvika att se var fettman...Jag tror aldrig jag har sett så många feta människor som i Swansea. Mindre roligt naturligtvis...i synnerhet då de flesta var yngre. Mer roligt var dessa äldre män med käpp...det ser allt mer sällan i Sverige.




















Kvällen avslutades på en större pub där vi nästan var enda gästerna. Så väl mat som öl var till belåtenhet...så nu var vi taggade för nyorientering.

fredag 29 maj 2015

Mot Wales 2 - om kartan och verkligheten



 Utvilade tog vi lokaltåget till den lilla staden Llanelly som skulle bli starten på vår tänkta veckolånga vandring.

Tänkta vandring....innan denna dag var slut satt vi med ett annat facit. Allt började riktigt bra. Från den lilla stationen sökte vi oss ganska snart ner till leden - "Wales Coast Path" invid havet. Gårdagens regn var som bortblåst. Kvar var bara blåsten tillsammans med en värmande sol. Vandringen inleddes längs en cykelväg där vi mötte diverse cyklister och ännu fler hundägare som vallade de sina. Vi visste att första dagen skulle bli lite av en transportsträcka som innebar just cykelvägar och även mer trafikerade vägar att vandra utefter.

Efter några timmar skulle vi ta vår lunch där det enligt guideboken skulle finnas en trevlig restaurang. Kanske restaurangen var trevlig, men stängd var den. Stängt visade det vara alla tänkta matställen i det samhälle vi kom till...inte ens en öppen pub...sådana som det skulle finns så gott om efter leden...enligt guideboken.

En liten matbutik kunde dock samhället uppbåda....så det blev köpesköttbullar och baguette i en liten park. Stämningen var nu en aning dämpad. Dessutom hade ytterligare en sak slagit oss...vi hade inte mött en vandrare på leden.




















Man härdas av motstånd...och mer motstånd blev det. Stärkta av lunchen försökte vi nu komma överens med leden genom blöta skogar och instängslade fårhagar. Ledmarkörerna blev allt färre och där de verkligen behövdes saknades de ofta. Det blev några tuffa eftermiddagstimmar då vi morrade åt såväl led som guidebok. Till slut fann vi faktiskt den kinakrog som var utlovad. Nu började vi både vara fysiskt och mentalt trötta...men maten och ölen gav oss en tillfällig frist.

Penn Cloud var dagens etappmål och där utlovade guideboken två bed & breakfast. När vi såg "hotel" skrivet på en fasad trodde vi hörsammande...men det s k hotellet saknade såväl reception och där fanns inte en levande själ. I en närliggande butik fick vi veta att de utlovade övernattningsmöjligheterna hade slagit igen för flera år sedan.

Nu var stämningen mycket  nära den absoluta nollpunkten. Det var bara att abdikera och försöka ta sig tillbaka till startpunkten - d v s Swansea. När det gällde det senare blev vi i alla fall hörsammade... sista bussen kom strax och även om det blev en bussresa i sann "Monty Pytonanda" med både hel och halvgalna figurer tog vi oss tillbaka till Swansea.

Vi fick även hjälp med logi...Ibis hotell utanför staden. Föga glamoröst, men hotellet gav oss i alla fall en efterlängtad sängplats.




















Guideboken då...förbannad vare den och typiskt nog blev den kvar en den taxibil som förde oss till hotellet...just då saknad av ingen...

Dagen hade bekräftat det faktum att karta och verklighet kan vara två helt skilda saker. Vi hade och kommit till den insikten...lita aldrig till en guidebok, även om den är nyskriven. Nu var det dags att ta nya tag...


onsdag 27 maj 2015

Mot Wales 1 - rörelsen dit



 Så var då ryggsäcken packad. Vår vandringsresa mot okänt land -Wales skulle ta sin början. Att packa en ryggsäck är lite som att ta med avvägda delar av sitt liv...ryggsäcken och dess innehåll blir jämte mitt resesällskap en trotjänare en tid. Det gäller att välja med omsorg mellan väsentligt och oväsentligt. Min ryggsäcksvana är fjällvandring...här var det annat som gäller...vandring längs en kuststräcka, men även tid i stora städer som Swansea och London.

Jag åkte med min särbo Ewa. Hon är en vandrare och planerare liksom jag, så resan och tänkta stopp på vägen var noga förberedda.




















Första dagen skulle vi resa från Luleå till Swansea. Det innebar flyg till London och tåg vidare västerut.
Att flyga är ganska trist, men med en god bok trycks tiden i flygkabinen ihop. Ewa är duktig på matte och löste istället DN:s sudoku i snabb takt.




















Jag som gillar den norrbottniska långsamheten fick vara rejält fokuserad när vi kom till flygplatsen Heathrow och järnvägsstationen Paddington London. På Paddington hittade vi ett litet "vattenhål" i allt myller, d v s en pub. Här fick själen lite ro tillsammans med en god ale innan det bar vidare.




















Första dagen gick allt på räls...den brittiska järnvägen höll nästan stilen och strax efter 19.00 hade vi nått målet för dag 1...hotellet Premier Inn i Swansea...  nu kunde det verkliga äventyret ta sin början...

söndag 24 maj 2015

I stillhetens marker



 När livet har varit i större rörelse en tid är det fint att komma tillbaka till ett av mina viktiga nav i livet, stugan Grova med omgivningar i Lapplands västra inland.

Det mänskliga livet och Världens riktning är gåtfull och oförutsägbar. Rörelsen och oron tenderar att bli större och den empatiska människan får svårare att känna lugn och ro.

Just då är Grova den bästa platsen för vilan och långsamheten. Just detta år är det mer vilsamt och stilla än vanligt. Efter en rekordmild vinter tar naturen tillbaka - våren är mycket sen i dessa trakter. Här kan jag betrakta hur det sista av vintern varsamt släpper sitt grepp. Det går långsamt - björkarna vågar knappt knoppas i den kalla nordvästen och de nyanlända fåglarna sjunger, men utan det vanliga frenesin. Allt och alla verkar följa den långsamma takten.




















Det är en sann balsam för själen. Du behöver inte skynda...utan bara lyssna...på vinden lek i furorna, iskrosset mot stranden och rödstjärtens uppvaktning av honan vid en av mina fågelholkar.

Livskvalitet av bästa sort, helt enkelt...

onsdag 6 maj 2015

Mot Wales



 Att resa är för de flesta synonymt med att färdas till en en plats. Den kan vara nära som resan till jobbet eller charterresan till något varm ställe.

För mig är begreppet resa mycket större än så. Hela livet är egentligen en resa. Vi färdas från födelsen till det slut som en dag kommer. På resan utvecklas vi, gör nya erfarenheter och kanske t o m omformulerar vår bild av Världen.

Även den fysiska rörelsen i det nära landskapet, eller platser vi återkommer till ofta, är på sätt och vis nya resor och upplevelser. Det till synes vanliga och vardagliga kan ge nya upptäckter för den med ett öppet sinnelag.

Jag är ingen stor resenär när det gäller att åka till främmande länder. Det som är exotiskt och väldigt långt borta lockar mig ganska lite. Jag ser gärna nya platser och sammanhang, men helst med någon grad av igenkänningsfaktor som nav.

En vandringsresa längs med Wales kust känns därför precis lagom utmanande för mig. Sagt och gjort. Om ett par dagar åker vi dit. När vi kommer tillbaka kommer jag inom sin tid avlägga rapport. Tills dess...gör din vardagliga resa...den kan vara större än du tror!

måndag 4 maj 2015

Mot våren



 Alltmedan jag närmast har bombarderats av bilder i Facebook av vitsippsbackar och blommande magnolior från landet söderut, sökte vi under helgen till ett ett annat land - vinterlandet.

 Sverige må vara långt, men det är också brett, åtminstone på höjden. Att göra en bilresa under valborgshelgen från Norrbottens kusten till västra inlandet är också en motsatt årstidsresa. Från snöfria kusten växer snödjupet successivt på vägen till min stuga Grova ett par mil från Arjeplog. Här behövs såväl gjutjärnskassetten som gasolvärmaren innan den riktiga mysfaktorn kan infinna sig. Vedklabbarna försvinner nästan i samma takt som snöflingorna faller utanför stugfönstret.

Att sjunga in våren i lappmarken är något väsensskilt annorlunda. Men våren finns där...ganska snart efter att de sista snöflingor fallit vaknar sakta naturen. Det är ett mycket lågmält uppvaknande, men dock. I älvens breda råk har storskrak och knipor tagit plats. På myren långt borta vågar ett par tranor bjuda upp till en liten dans. En rödhake och några grönsiskor pockar på uppmärksamhet.

Sista natten på loftet händer de som ofta sker under våren på Grova...jag vaknar av fågelsången. Klockan är 4, solen skiner, det är 5 minusgrader och bofink och rödvingetrast tävlar om att överljuda varandra.
Det är i vår i lappmarken...