Alltmedan jag närmast har bombarderats av bilder i Facebook av vitsippsbackar och blommande magnolior från landet söderut, sökte vi under helgen till ett ett annat land - vinterlandet.
Sverige må vara långt, men det är också brett, åtminstone på höjden. Att göra en bilresa under valborgshelgen från Norrbottens kusten till västra inlandet är också en motsatt årstidsresa. Från snöfria kusten växer snödjupet successivt på vägen till min stuga Grova ett par mil från Arjeplog. Här behövs såväl gjutjärnskassetten som gasolvärmaren innan den riktiga mysfaktorn kan infinna sig. Vedklabbarna försvinner nästan i samma takt som snöflingorna faller utanför stugfönstret.
Att sjunga in våren i lappmarken är något väsensskilt annorlunda. Men våren finns där...ganska snart efter att de sista snöflingor fallit vaknar sakta naturen. Det är ett mycket lågmält uppvaknande, men dock. I älvens breda råk har storskrak och knipor tagit plats. På myren långt borta vågar ett par tranor bjuda upp till en liten dans. En rödhake och några grönsiskor pockar på uppmärksamhet.
Sista natten på loftet händer de som ofta sker under våren på Grova...jag vaknar av fågelsången. Klockan är 4, solen skiner, det är 5 minusgrader och bofink och rödvingetrast tävlar om att överljuda varandra.
Det är i vår i lappmarken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar