Tankar och minnesfragment 23 augusti 2021 - en föraning om höst

 Efter en varm sommar har natur och klimat åtminstone för tillfället hittat sitt normala tillstånd. Jag är i min stuga och ser en årstid i förändring. Borta är sommarens alla värmeböljor. Det blåser en kylig vind, korta lätta regnskurar avlöser vandra, myrarna börjar gulna och ett och annat blad singlar ner från träden.

I årstidsväxlingen blir naturens alla individer åter mer synliga. Jag ser havsörnen på sitt jaktstråt för andra dagen i rad. Ett tag kretsar den inte så många meter upp i luften ovanför mig, innan den konstaterar att jag inte är något bytesdjur. Stora flockar av småfåglar börjar samlas inför flytten. På morgonen har jag massor av bergfinkar på marken kring stugan och bland träden. Smålommarna ömsom sjunger och jämrar sig på sitt typiska vis och på min vandring i skogen ser jag både stenfalk och gök. Ett gäng sarvrenar håller till i närheten av stugan och är ibland före mig i svampplockningen. Roligare är då att haren tycks vara kvar trots örnens upprepade jakt.

Den svalkande hösten är min tid. Världens larm och oro ljuder allt hårdare. I denna miljö kan jag åtminstone tillfälligt freda mig för alla oroliga tankar över hur allt ska bli. En tragedi i Afghanistan kommer till slut även beröra mig och dig. Ja, för allt inte tala om klimatförändringarna som kommer att påverka oss alla, troligen mycket snabbare än vad någon forskare säger.

Nu börjar mörkret falla därute. I morgon ska det bli en fin dag, en dag för vandring innan det bär iväg mot staden och plikterna igen.

Tankar och livsfragment 15 augusti 2021 - På resa genom inlandet med skogen i blick

 Min sommarledighet är slut. Jag har hunnit jobba ett par dagar och livet söker sig åter mot sin normalitet och sina inrutade former. In den mån sker och ting kan bli normala i en allt mer orolig värld.

Jag tänker på min sommar med glädje. Jag har gjort allt det där jag planerat, haft massor av egen kvalitetstid och gjort saker med den jag älskar. Det senare var bl a en resa till södra delen av vårt land där vi besökte för mig helt nya platser.

Resan tillbaka gjordes genom inlandet. Ja, glesbygden och och för många kanske helt okända platser. Jag gjorde en liknade resa i motsatt riktning genom inlandet för 13 år sedan. Jag är begåvad med ett ganska bra långtidsminne. Ur minnet kunde jag konstatera att platserna såg ganska lika ut som då, ja möjligen än mer övergivna. Ordet tillväxt har nog inte funnits på kartan i det lilla samhället Ytterhogdal på väldigt lång tid...

Vad jag också med tilltagande sorg och vrede kunde se var det allt mer sargade skogslandskapet. Visst var det trasigt av storskaliga hyggen redan för tretton år sedan, men sedan dess tycks skövlingen bara ha ökat. Hyggena med så kallad markberedning gör att man kan tro att att någon bomb har slagit ner på åtskilliga platser. Det ser helt enkelt för jävligt ut. Skogsbolagen agerar dessutom allt mer ogenerat. Tidigare lämnades ofta ridåer av träd närmaste vägar och bebyggelse. Så icke nu. Dessutom kunde vi se hela berg på relativt hög höjd (ca 600 öh) som åderlåtits på all skog. Hur tror man att det någonsin ska bli någon återväxt på så utsatta ställen? Troligen bryr man sig inte. Efterfrågan på virke är stor och då går profit före natur och klimat.

Många och framförallt våra beslutsfattare skulle behöva göra denna inlandsresa för att se vad landet Sverige håller på med. Visst - det finns fin orörd eller varsamt brukad skog i fjällnära områden och bland skogsägare som inte ser sin skog som en industri. Skogen nedan finns finns några kilometer från min stuga. Varsamt brukad skog - en fröjd för ögat och trevlig att vandra i - men snart allt mer sällsynt.