söndag 31 oktober 2010

Dagen vaknar...



...till en ny himmel, till en ny jord. Klocktiden, detta mänskliga påfund har ställts om till vintertid. Naturen följer sin egen tid. Sakta men säkert sker förändringen, men inte linjärt som klocktiden. Igår under ett par timmar, då vi ännu hade sommartid föll snön som ett tecken på vinter. Sedan ställdes klockorna om. Nattens kuling förde med sig regn och mildväder och hösten kom tillbaka.

Dagen gryr, vindarna har mojnat och en mild bris smekar mitt ansikte. Idag faller mörkret tidigt utanför husknuten, men ännu hörs talltitan och ett försiktigt kurrande av korsnäbbar i skogen.

Är redo för november, de grå nyansernas tid. Ett lågmält färgspel för de seende....

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 27 oktober 2010

Haparanda och nedre Tornedalen



Jag befinner mig i gränslandet. Mellan avfolkning och framtidstro, mellan macho och knapso, mellan svenskt och finskt…

Detta är området med de stora kontrasterna. Stora köpcentrum som växer upp invid gränsen och platta ensliga myrar bara någon mil därifrån.



Jag befinner mig på Haparandas gamla stadshotell. Här är det lätt att känna historiens vingslag under de många kristallkronorna. Den lilla staden utanför hotellet är däremot mer eller mindre dränerad på levande historia och något som kan liknas vid ett kommersiellt centrum. Tror att det är svårt att finna någon annan plats där staden i så hög grad har tömts på butiker till förmån till de stora köppalats som byggts på båda sidor av gränsen.



För Tornedalen i allmänhet och för Haparanda i synnerhet har nog denna utveckling setts som en välgörande vitamininjektion. Med IKEA i spetsen har det konsumerande folket fått nya gudar att tillbe och befolkningsminskningen har hejdats. Kanske detta är av nöden tvunget, men var tar stadens karaktär vägen? Kanske det gamla måste dö när det nya byggs upp, ett centrum vid gränsen där det svenska och det finska blir precis så sammanflätat som det alltid har varit….

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 24 oktober 2010

Senhöst vid Kvavaträskberget



Tystnaden är på väg att breda ut sig i den kustnära skogen. Marken är lätt pudrad av frost och isen har kopplat ett stadigt grepp över Trollträsket. Naturen är förberedd inför vintern, nu kan snön komma.

En vandring i senhöstlandskapet erbjuder en rofylld stund. Naturen går på sparlåga och hjälper vandraren att hitta en lugn rytm.

Det var nästan ett år sedan jag var här sist. Jag lever i någon sorts exil i en stad ganska långt borta och möjligheten att besöka platser som denna är begränsad. Nu är jag här och kan återupptäcka det förlorade. Den gamla skogen med alla hackspettar, klapperstensfälten och de stora stenblocken som talar om vad havet låg en gång och kojan Stallet, platsen för många fina möten och samtal genom åren.



Nu går jag här i min självvalda ensamhet och gamla minnen väcks till liv. Jag andas in den friska luften, förnimmer skogens alla dofter och vänder blicken mot solens lätt värmande strålar. Är lycklig, om så bara för en stund. Naturen helar och tacksamheten är stor…

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 20 oktober 2010

Ord i tiden

Vårt språk förändras kontinuerligt, på gott och på ont. Ord och begrepp kan klargöra saker och ge en tydlig fingervisning vad vi vill och vad vi är på väg. Orden kan även fördunkla och kamouflera meningssammanhang och viljeinriktning. Bland och organisationer och myndigheter är exemplen på det senare vanligt. Ett nytt språkbruk vann terräng i början av 1990-talet då välfärdsstaten hade nått sin absoluta topp och rationaliseringar och besparingar tog vid. När allt började bli sämre skulle verksamheten kvalitetssäkras och vi skulle arbeta med ständiga förbättringar. Det fanns en inneboende obegriplighet i detta. Hur kunde något ständigt bli bättre med mindre resurser? Idag har ett nytt ord vunnit stark terräng i olika sammanhang – göra skillnad. Nya dimridåer skickas ut. Göra skillnad från vad? När vi skulle göra ständiga förbättringar med mindre resurser fanns i alla fall en strävan att göra just bättre. Att göra skillnad kan ju lika gärna bli en skillnad till det sämre. Kanske det är just det som är meningen då det blir ju svårt att ställa någon till svars. Oavsett vad som har hänt har vi ju gjort skillnad.

Nej, tacka vet jag tydliga ord som ger en tydlig fingervisning vad vi är på väg. Släng göra skillnad i papperskorgen och ersätt det med att göra bättre med tydliga mätbara mål hur vi just gör bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 17 oktober 2010

Den manliga strålen



Vi män urinerar stående. Jag tror nog att nästan alla vi män som en gång var små pojkar tävlade om vem av oss som kunde urinera längst. Både längst vad gäller avstånd och tid. Med detta grundlades vår stora förkärlek till att urinera ute i naturen. Får vi bara chansen väljer de flesta av oss urinerande i det fria framför ett besök på toaletten eller utedasset. Vid en längre bilfärd kan fenomenet skådas vid P-platser och rastplatser där männen oftast urinerar alldeles ogenerat till alla förbipasserandes beskådan. Detta till skillnad från kvinnorna som om de överhuvudtaget urinerar i naturen gör det väl dolt bakom något skyddande buskage.

Därför ställdes jag inför ett kritiskt läge då vi nyligen köpte stugan invid havet. Stugan har nämligen inget ogenerat läge, utan omges av andra stugor med mycket lite skyddande vegetation. Dasset var inte heller konstruerat så att det går att urinera stående. Efter fyllda femtio fick jag då äntligen komma till den insikten att även vi män kan urinera sittande med ett lyckat resultat. Tänk att jag under alla dessa år har levt i villfarelsen att den naturliga aktivitet måste göras stående. Vanans och okunskapens makt tycks fortfarande vara stor hos en medelålders man som nu vet bättre….

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 11 oktober 2010

Övertorneå



För många norrbottningar förknippas Övertorneå med Mikael Styrman och hans Ekfors kraft som under långa perioder har släckt ner det lilla samhället till mångas vrede och förfäran. Nu är Ekfors kraft satt under tvångsförvaltning och kommunen kan åtminstone för tillfället andas ut.



Övertorneåborna själva vill hellre förknippas med sitt vackra läge längs Torneälven. Liksom många andra inlandskommuner kämpar även Övertorneå med sin överlevnad i takt med att befolkningen minskar. Trots att biografen Röda kvarn sedan länge har stängt råder här faktiskt bostadsbrist. Utbildning Nord är ett nordkalottsamarbete som gör att Övertorneå kan erbjuda många kvalificerade yrkesutbildningar. Människor kommer långt härifrån och behöver bostad.



Annars hoppas Övertorneå en del på den kommande gruvbrytningen i Pajala och tillväxt vid kusten runt Haparanda. En ortsbo sade träffade …”kan vi inte bli en tillväxtkommun kan vi alltid bli bästa grannkommun”. Ingen dum tanke. I utflyttningens Tornedalen bör man nog hålla ihop för att överleva.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 5 oktober 2010

Kalix



Kalix är löjrom och bandy. Kalix är också den kommun där miljöpartiet för två val sedan fick över 40 % av rösterna när Peter Eriksson kandiderade till kommunalrådsposten.

Vandrar omkring i Kalix en av septembers sista dagar. Dagen är vacker och höstfärgerna sprakande. Kalix har på senare år försökt att göra en ansiktslyftning av sitt lilla centrum. Om det är bra eller dåligt råder det nog delade meningar om. Även Kalix har fått sin galleria, men på bekostnad att många av butikerna gatan ovanför har klappat igen. Kalix har även fått en riktigt futuristisk hotellmodul där man bokar via internet, får en kod till entrén och betalar för de timmar man är där. Ingen reception, ingen frukost. Kanske detta är framtiden.

Kalix är kontraster. Om inte centrum vinner någon skönhetstävling är den natursköna miljön invid Kalixälven desto vackrare. Bara ett några stenkast från centrum vandrar jag längs strandpromenaden mot Vassholmen. Lugnet och stillheten själv sånär på E4:an en bit bort.



På hotellet vankas snart löjromsfest. Vi är ju i Kalix och ortens stolthet och identitet måste vårdas speciellt nu när självaste EU-kommissionen tycker löjrom från siklöja ska få en skyddad ursprungsbeteckning. Det är stort det!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 2 oktober 2010

Hösthav



September har blivit oktober. Detta är en Norrbottens kustlands tysta perioder. De flesta stugägarna har lämnat sina sommarboningar och höststormarna synes fortfarande fjärran.

Det är emellanåt en stilla tid där alla skönhetsupplevelser till fullo kan avnjutas. En plats för en solitär som jag och balsam för alla oroliga tankar som behöver stilla sig.

Höstfärger är också havets färger. Naturen är som oftast den allra bästa konstnären….



Läs även andra bloggares åsikter om , ,