söndag 31 mars 2019

Svensk dubbelmoral kring skogen



 Bilden ovan är från vår gemensamma skog, numera Sveaskog, några kilometer från min stuga i inre Lappland. Den gamla skogen som stod där förut höggs för ungefär 40 år sedan. Sedan dess har bolaget försökt stödplantera och hyggesplöja vid ett par tillfällen, men vind, kyla, snösvamp och framförallt älgen tar det mesta som försöker få fäste. Detta är tyvärr en ganska vanlig syn i det norrländska skogslandet, speciellt på högre höjd där återväxten går sakta och där kallhyggesbruk därför sällan fungerar.

Om nu någon tror att det här är gamla synder får, eller snarare skogen helt oförskyllt får pikta, så kan jag berätta att denna korttänkta rovdrift bara fortsätter. Förra året byggdes skogsbilsvägnätet ut i närheten av de gamla hyggena. Nu kommer resten av den gamla skogen går samma öde till mötes. Jag kan inte tänka mig att man kommer att lämna något, men tanke på hur mycket man har investerat i vägen .

Jag både sörjer, blir förbannad över det svenska samhällets ignorans mot de naturskogar vi fortfarande har kvar. Förutom dess skönhet vet vi att de har en avgörande betydelse för artrikedom och den biologiska mångfalden. Numera vet vi också att skogen binder massor av koldioxid och blir därför så viktig i den samhällsomställning vi måste göra för att vår planet som vi känner den ska räddas.

Ofta får vi höra att Sverige har alla möjligheter att ligga före när det gäller ambitiösa miljömål och klimatomställning. Vissa naiva människor kanske redan tror att vi är bäst i klassen. Det enda vi är riktigt duktiga på att förfasa oss över är när andra länder inte tar sitt ansvar. Speciellt när det det gäller omsorgen om våra skogar är dubbelmoralen i det närmaste gränslös. Vi förfasar oss över skövlingen av Amazonas regnskog. Det som sker där är oroväckande, men om vi jämför Sverige med Brasilien har det senare utskällda landet så mycket mer orörd skog än vad vi har i Sverige. Ska vi som land agera med någon trovärdighet måste vi börja med att tvätta vår egen byk. Vi kan inte begära att andra ska göra det vi inte gör själva.

Jag gråter med den skog vi ärvde, som snart är historia. Jag blir heligt arg att människor och framförallt beslutsfattare inte ser denna besvärande dumhet, vakna...!

lördag 9 mars 2019

De livgivande träden



 Idag hade Luleå konsthall vernissage på temat träd. Det är ett antal kvinnliga konstnärer som har bjudits in som som gestaltar begreppet träd från olika perspektiv. Det är verkliga träd, det är träd i symbolisk mening, det är politiska träd och naturligtvis träd kring den brännande miljö och klimatfrågan.

Vad vore livet utan träden? Inte så mycket till liv. Träden skyddar oss från den plötsliga regnskuren, träden binder massor av koldioxid så att vi kan andas och träden bidrar inte minst till avkoppling i den natur som många av oss älskar.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan träd. Vi pratar ibland om det öppna landskapet. Det kan var kalfjället, jordbruksmarken, men tyvärr också det kilometerstora kalhygget. Utan träden skulle vi leva än ännu mera skyddslös värld än vad vi gör idag.

Tyvärr har människan i modern tid behandlat träden som en stor paria...en produkt bland alla andra vars mening var att generera så stor vinst som möjligt.



Idag börjar åtminstone delar av mänskligheten vakna upp - träd är inte bara träd, utan utöver sin naturliga skönhet, är de en nyckelspelare för den biologiska mångfalden och för att begränsa den globala uppvärmningen.

Träden fanns för oss och och kommer att finnas kvar den dag vår mänsklighet som vi känner den inte längre finns kvar. Vi är mer beroende av träden än de av oss. De är en av de tankar jag bar med mig efter besöket på utställningen.


lördag 2 mars 2019

Vintern tar tillbaka



 De pågående klimatförändringarna gör att vi får vänja oss med allt större kast i vädret. Ett bra exempel på det som pågår är hur den osedvanligt långa köldperioden för ett par veckor sedan ersattes av ovanligt ihärdiga Atlantvindar.

Från att ha lunkat på i dagliga 20-25 minusgrader så blev det åtskilliga plusgrader dag efter dag. Den vackra vintern var ett minne blott, snötäcket sjönk ihop ordentligt och sjukvården gick på högvarv efter alla olyckor i den hopplösa halkan i blidans spår.

Jag som gillar vinter och tycker om när årstiderna kan följa sitt normala lopp jublar denna lördag. Vintern är rejält tillbaka. Jag vaknade till en rykande snöstorm och promenaden i mina välkända stråk  var minst sagt härligt vederkvickande i blåsten. Lite av den tidigare vinterskönheten är tillbaka. Allt detta med det tilltagande ljuset så lever hoppet om många fina skidturer framöver...