onsdag 28 januari 2015

En annorlunda forskningsresa i barndomslandet





















När konsten bjuder på nya intryck, väcker mina sinnen och nyfikenhet...då kan det vara riktigt roligt. Lotta Söders utställning i Luleås konsthall, "Spår - en forskningsresa i barndomslandet", är just en sådan konstutställning.




















Här är materialen glas och mosaik de bärande elementen i spännande bildkompositioner. Barndomen är ett till synes outslitligt tema för såväl konst som litteratur. Kanske inte så konstigt, det är just denna barndom som ska ge oss rustning, karta och kompass inför den fortsatta livsresan. Lotta Söder gör denna återblick till det förflutna på ett för mig ett helt nytt sätt. Som med all bra konst är inte motiven givna för betraktaren, utan just du som betraktare fyller dem med liv och mening.




















Vill du gräva lite i minnenas arkiv i färg och form rekommenderar jag verkligen ett besök.

söndag 25 januari 2015

Sara och vildmarken i norr





















Läste härom dagen Maja Hagermans kloka text i Dagens nyheter. Den handlar om det tudelade Sverige och om landet i norr, i den norra landsände där jag bor och verkar. Texten berättar om den syn som var förhärskande långt in på 1900-talet, om vidderna och synen på de som bodde i norr. Det var i en tid då rasbiologiska tankar hade stort spelrum. De stackare som fanns här i norr, den mån det fanns några, sågs som enkla och mindre vetande människor till skillnad från de riktiga svenskarna med germanskt ursprung. På kartor från 1930-talet av Statens institut för rasbiologi var landskapen Lappland, Norrbotten och Västerbotten målade i svart till skillnad från det övrigt vita Sverige.

Hur galet som helst kan tyckas, men vi bör påminna oss att dessa tokiga idéer hade full legitimitet. Viktigt att tänka på när skillnad mellan människor görs på olika platser i vår Värld med ibland fasansfulla följder.




















Då känns det skönt att veta att min norra landsända inte bara har varit och är råvaruproducent utan även har och har haft många kloka människor. En av dessa kloka var författaren Sara Lidman, bördig från Missenträsk i sydöstra Lappland. Hennes böcker är en del av vårt kulturarv och hade ofta hembygden som utgångspunkt. Här möter vi stolta människor, riktiga överlevare - nybyggarna i lappmarken.

I järnvägstunneln i Umeå finns en fin hyllning till Saras författarskap i text och bild. Här kan vi ana människorna som varken är över eller under, utan bara är...och känner stolthet för det.
















Våra landskap i norr är en omistlig del av Sverige...utan våra vidder skulle vårt land vara mycket fattigare såväl materiellt som kulturellt. Bara så att ni vet...

tisdag 20 januari 2015

Belle & Sebastian

Världen är också musiken och Världen kommenteras ofta bäst av musiken. Den blir ett av många sätt att kommentera samtiden. Den sprider olika tankar och känslor beroende av vad vi lyssnar på. Jag har ofta på musik...och alltid när jag skriver.

Samtiden just nu är på många sätt ingen munter föreställning. I musiken hade den bäst kommenterats med något tyngre lite ödesmättat. Postrockarna Mogwai och deras senaste platta hade varit en värdig representant.

Jag väljer något helt annat. I dagarna har Belle & Sebastian kommit med en ny skiva. Här möts vi av mer uppsluppna och glada melodislingor. Det är lättsamt och trevligt utan att vara banalt. I en tid av mycket dystopi behöver jag detta. Lyssna du med. Det här är nog januaris varmaste skiva...

söndag 18 januari 2015

Drömmen om den stora vinsten





















Under mina unga år gick jag ofta på travet. Jag var under högstadietiden närmast stammis på Gävletravet. Minns naturligtvis min första storvinst. Hästen hette Hereloc B, gav 18 gånger mina satsade 2 kronor. 36 kronor var riktigt stort 1973 för en 13-åring. Jag hann även prova på att spela V65 (föregångaren till V75) och inkassera några hundra kronor innan andra intressen tog vid.

På senare år har jag lärt känna Björn...en riktig traventusiast som inte drar sig för att betala dyrt för att få åka till Prix d´amerique i Paris varje år. Björns intresse har smittat av sig...inte för att stå och frysa på en kall travbana, men väl spela V75 och titta på på resultatet från tävlingarna varje lördag.

Jag är inte den typ av person som tror på turen. Jag köper aldrig några lotter. Min grundfilosofi i livet är egentligen att jag aldrig kommer vinna ett öre. De pengar jag har är de jag har tjänat ihop själv.

Med en sådan torr och tråkig inställning går det väl inte att ha några drömmar om den stora vinsten? Jo...det går om jag själv får en chans att påverka utfallet (d v s göra spelval) och med pådrivande och positiva vänner som verkligen tror att det oväntade kommer att ske.

Så går då lördag efter lördag och jag och säkert hundratusentals andra väntar på det stora undret. Naturligtvis är vi nära varje gång. Om inte om hade kommit emellan varje gång hade vi naturligtvis sedan länge varit miljonärer.

Igår vara vi ganska nära igen...ett antal rätt...men för få för att de skulle ge pengar. Men snart kommer en ny lördag med nya möjligheter och tron på det oväntade. Fåfängligt...javisst...men bjuder jag så gärna på!

måndag 12 januari 2015

Terrorn, den religiösa fundamentalismen och storpolitiken










Veckan som varit har det fria ordet blivit befläckad av terrorns barbari. Det fria ordet reser sig och står starkare än någonsin i den fria Världen. Om överhuvudtaget något positivt kan sägas om det som har hänt i Frankrike är det just detta - att stödet för den fria tanken är stor och aldrig låter sig  helt tystas av hot, död och terror av olika slag.

Annars har tyvärr såväl religiös fanatism och främlingsfientlighet skördat nya triumfer i och med det skedda. Målet med terrorn är att göra oss rädda. I rädslan sluter vi oss och blir allt vaksammare mot det som uppfattas som främmande. Någonstans finns det en ohelig allians mellan de extrema radikaliserade muslimerna och de nyfascistiska rörelserna i Europa. De vill skapa motsättningar. De som inte är vi är dom...och bakom detta diffust främmande kan en olust växa.

Jag kan undra hur det kan ha blivit så här. Fascismen är inte ny, men Islamska staten?  Utifrån min trygga plats i Världen är det inte lätt att begripa denna dragning till IS. Visst handlar det om utanförskap, frustration och brist på plats och tillhörighet...men ändå.  Går man in och tittar på upplagda bilder som finns på nätet som uppenbarligen är tagen av terrororganisationen är avsky bara förnamnet...och i detta perspektiv blir mördandet i Paris bara en västanfläkt jämfört med det dagliga mördandet som uppenbarligen sker i det s k Kalifatet.

Dessa vidrigheter kommer att fortsätta så länge det finns ett kapital som göder det. Det är ett känt faktum att det finns stora kapitalflöden från Saudiarabien till Islamska Staten. Samtidigt vet vi att Saudiarabien är en allierad med USA. Börjar vi  bena i detta är jag rädd att mörkret faller än mer. Att USA har ett stort ansvar för det som har skett och det som sker är uppenbart. Misslyckandet i Irak har stor betydelse. Gårdagens Dokument utifrån i SVT gav en hel del begriplighet. Lika lite i Irak som i Afghanistan har det skapats ett legitimt demokratiskt system med alla folkgruppers inflytande...tvärtom fortsätter korruption, valfusk och maktlöshet. Ur kaoset och frustrationen fortsätter terrorn tillsammans med det kapital som tjänar på det...

onsdag 7 januari 2015

Längtan efter den reklamfria zonen...



















Jag skrev för en tid sedan om vår tids storebror - kapitalet som bevakar alla dina handlingar på internet....och som sedan oavsett vad du tycker trycker på dig reklam baserat på det användarmönster du har. Det hela kan verka oförargligt, men du och jag utsätts faktiskt för en indoktrinering vi aldrig bett om.

Ett klick i Googles sökmotor räcker. När jag för en tid sedan ville få lite information om Chiafrön fick jag förvisso informationen, men sedan dess dessutom en reklamarsenal utan motstycke kring denna produkt och annat som anses hälsofrämjande. Nu har det gått en månad sedan sökningen, men reklamen fortsätter i förminskad styrka.

Antar att den kommer att förfölja mig till jag gör en ny sökning av annan produkt...då drar väl en ny arsenal igång.

Det detta reklamkapital inte vet är att jag är nära nog immun mot reklam...ska jag köpa något försöker jag bilda mig en egen uppfattning om produkten och jämför noga och kritiskt innan det blir något köp.

Men... har jag någon önskan inför det nya året så skulle det vara en reklamfri zon på internet. Jag skulle t o m kan lägga en slant för att slippa eländet...precis som den gången jag blev premiumkund i musikstreamingstjänsten Spotify för att slippa reklamen.

måndag 5 januari 2015

Vår tids tidsstudieman
















Idag har jag varit på gymmet. En man som jag som har passerat femtio måste ju tänka på hälsan, då behöver kroppen lite vård och omtanke.

Gymmet liksom de flesta andra platser där människor finns påverkas av tidens trender och ibland förunderliga nycker. Den senaste inneprylen på gymmet är pulsmätaren. Den är snart var mans (och kvinnas) egendom. Jag antar att meningen med denna tingest är att den ska vara en hjälp att förhöja resultaten.

Vi människor tycks ha svårt för friheten och gilla att vara jagade. I gammal tid fanns det tidsstudiemän som hade till uppgift att kontrollera vad du presterade på arbetet. Antagligen var orsaken att det antogs att om vi inte var kontrollerade så skulle vi inte göra någonting. Nu är tidsstudiemännen borta, men istället lever vi i en jagad tid där krav och synen på prestation delvis är av annat slag.

Att vara fri är att leva bortom kontroll och hets...det är åtminstone min min syn på frihet och omsorg om jaget. Därför kan det tyckas märkligt i en tid av uppdrivet tempo att vi väljer att jaga oss även på fritiden.

Men...vi människor är märkliga. För egen del fortsätter jag att träna utan pulsklocka. Behöver jag känna mer glädje och motivation i träningen kan jag alltid byta gym.

torsdag 1 januari 2015

SJ gamle vän...





















Jag gillar att åka tåg. Får jag välja färdsätt kommer alltid tåget på första plats. Det finns inget resande som fyller mig med mer spänning än tåget. Kommer det något tåg? Kommer tåget i tid? Blir det lokskada eller signalfel 5 mil från närmaste station? Vem ska jag dela kupé med? Kommer jag bli tilltalad av någon överförfriskad person i restaurangvagnen?

Det är många frågor som väntar på sina svar...och det som är mest spännande är att svaren är olika varje gång. När jag i inför julen skulle åka nattåg mot Gävle fanns det inget tåg när jag skulle kliva på. Strax efter ordinarie avgångstid upplystes vi väntande att en vagn var trasig men att en ny var på väg. Speakerrösten meddelande att förseningen var beräknad till 20 minuter, men att det var preliminärt och kunde skjutas fram....och framskjutet blev det naturligtvis. Vi rullade iväg 1 timme och 20 min försenat. Det trevliga att vänta på en lätt utkyld tågstation är att en av det mest osvenska som finns inträffar...folk börjar tala med varandra. Inte irriterat, utan mest uppsluppet med ett leende på läpparna. Något motsvarande har jag aldrig varit med om på en flygterminal.




















Väl inkvarterad i sovvagnskupén och med lite artighetsfraser med mina kupégrannar infinner sig efter en stund tågresans absoluta höjdpunkt...besöket i restaurangvagnen. Det är en fest i det lilla formatet med boken, renklämman och en öl. Samma fina ritual varje gång jag reser. Det som skiljer sig i någon mån mellan gångerna är de övriga resande i restaurangvagnen. Skillnaden brukar inte vara så stor för här sker det väldigt typiskt svenska. Nästan alla dricker...och då räcker det inte med en öl utan oftast flera gärna skarvat med en liten flaska  rödvin. Oftast är stämningen gemytlig och det brukar vara trevligt att snappa upp allehanda samtal som kan handla om allt från skilsmässor till gjorda toppbestigningar.

Under nattens lopp hinner jag fundera en del över både signalfel och lokskada då tåget står stilla länge på linjen. Men...gamla SJ upphör aldrig att förvåna...jag anländer i tid till Gävle. Ja, inte bara i tid utan 10 minuter före utsatt tid. Heja tåget och heja SJ!