torsdag 1 januari 2015

SJ gamle vän...





















Jag gillar att åka tåg. Får jag välja färdsätt kommer alltid tåget på första plats. Det finns inget resande som fyller mig med mer spänning än tåget. Kommer det något tåg? Kommer tåget i tid? Blir det lokskada eller signalfel 5 mil från närmaste station? Vem ska jag dela kupé med? Kommer jag bli tilltalad av någon överförfriskad person i restaurangvagnen?

Det är många frågor som väntar på sina svar...och det som är mest spännande är att svaren är olika varje gång. När jag i inför julen skulle åka nattåg mot Gävle fanns det inget tåg när jag skulle kliva på. Strax efter ordinarie avgångstid upplystes vi väntande att en vagn var trasig men att en ny var på väg. Speakerrösten meddelande att förseningen var beräknad till 20 minuter, men att det var preliminärt och kunde skjutas fram....och framskjutet blev det naturligtvis. Vi rullade iväg 1 timme och 20 min försenat. Det trevliga att vänta på en lätt utkyld tågstation är att en av det mest osvenska som finns inträffar...folk börjar tala med varandra. Inte irriterat, utan mest uppsluppet med ett leende på läpparna. Något motsvarande har jag aldrig varit med om på en flygterminal.




















Väl inkvarterad i sovvagnskupén och med lite artighetsfraser med mina kupégrannar infinner sig efter en stund tågresans absoluta höjdpunkt...besöket i restaurangvagnen. Det är en fest i det lilla formatet med boken, renklämman och en öl. Samma fina ritual varje gång jag reser. Det som skiljer sig i någon mån mellan gångerna är de övriga resande i restaurangvagnen. Skillnaden brukar inte vara så stor för här sker det väldigt typiskt svenska. Nästan alla dricker...och då räcker det inte med en öl utan oftast flera gärna skarvat med en liten flaska  rödvin. Oftast är stämningen gemytlig och det brukar vara trevligt att snappa upp allehanda samtal som kan handla om allt från skilsmässor till gjorda toppbestigningar.

Under nattens lopp hinner jag fundera en del över både signalfel och lokskada då tåget står stilla länge på linjen. Men...gamla SJ upphör aldrig att förvåna...jag anländer i tid till Gävle. Ja, inte bara i tid utan 10 minuter före utsatt tid. Heja tåget och heja SJ!

Inga kommentarer: