onsdag 27 april 2016

27 april 2016, utdrag ur dagboken - lite normalitet i en onormal värld



 Härom dagen snöande det. Den där riktigt våta snön som riktigt piskar i ditt ansikte och som känns blötare än regn. Tätt föll den, men la sig på marken gjorde den knappt. Naturligtvis hördes snart klagoropen - eländiga väder, bakslag och ska då aldrig vintern aldrig få ett slut.

Själv kände jag mest en liten förnöjsamhet när de blöta flingorna singlade omkring mig. I en allt mer onormal tid med terrorhot som vardag, drev mot demokrati och demokratins företrädare från alla möjliga håll och girighetens olika ansikten i omoraliska skatteparadis.

Människors väderminne är kort i klimatförändringarnas tid. Ett blött snöfall i slutet av april är så normalt som det kan bli. Jag känner och skänker en tacksamhet till vädrets makter att människan ännu inte fullt ut har tagit död på vädrets normalitet.

Det som många benämner som bakslag är en riktigt normal aprilvecka här i norr. Sol och plusgrader på dagarna och friska nätter med några dito minusgrader...och som grädde på moset kom då den blöta aprilsnön.

Som alla kloka vet är ju annars vädernormaliteten sedan länge satt ur spel. Vi har haft en fin vinter och femte årstid (vårvintern här norr), men trots en relativt kall januari har vi hittills i år temperaturöverskott på ca 2 grader.

Så låt glädja oss åt de allt normala och allt färre kalla dagar som fortfarande finns. Det normala vädret riskerar att till slut bli som det svenska folkhemmet. När det väl har raderats ut kommer det aldrig tillbaka...

söndag 24 april 2016

Johans guide till Luleås restauranger 4 - Fabriken



 I lördags var det för att besöka det senaste tillskottet i Luleås restaurangliv - konceptkrogen Fabriken. Restaurangen gör något som inte gjorts i Luleå tidigare, danska smörrebröd på sitt eget vis.

Vi blir väl omhändertagna när vi anländer till den halvfulla restaurangen. Personalen ger ett kunnigt intryck och har dessutom humor. Vi låter servitören föreslå ett lämpligt smörresbrödskoncept för två med ett passande vin. Som vin rekommenderas det italienska Valpolicella Ripasso Ca del Lupo. Ett vin i sin förhållandevis lätta, men samtidigt smakrika struktur fungerar väl till alla smörrebröden.

Vi tar in 5 olika rekommenderade smörrebröd. Vi börjar med Fetaost som innehåller tempura, sesam, fetaost, zucchini och tomatmarmelad. Anrättningen smakar verkligen bra. En spännande kombo där alla smaker får och tar plats. Därefter fortsätter vi med Rödbeta som vid sidan av rödbetan innehåller chevre och och valnötter. Ett enkelt smörrebröd med en underbar chevre. Även denna anrättning faller guiden mycket i smaken. Därefter går vi över till köttet. Vi börjar med en Fläsksida med ajvar, aioli, och lökringar. Smakar helt ok, men ger inga bestående avtryck. Samma omdöme får Lammet med vitlök och palsternackspure, soltorkade tomter och pumpakärnor. Efter att glädjen över smörrebröden svalnat något får vi till slut en euforisk avslutning. Det sista smörrebrödet är underbar komposition bestående av Älgstek, kantarellaioli, vb-chips, lingon och svamp.

Smörrebröden skiftar lite i klass med helhetsomdömet är bra. Det bröd som används är av en mörk sort - gott men diskret. Det som glädjer guiden är att fabriken verkar kunna det där med saltet. Varken för mycket eller för litet. Här har andra krogar en del att lära.

Servitören rekommenderar en cappuccino som avslutning. Den tillsammans med en apelsinchokladtryffel avrundar måltiden fint. Tryffeln är diskret sockrad och cappuccinon är den godaste jag druckit på länge.

Miljön på Fabriken är av det moderna avskalade stuket. Inte så mycket mysfaktor, men inte bullrigt. Det är väl tilltaget med utrymme mellan borden och trots att vi blir allt fler människor vad kvällen lider blir det aldrig bullrigt. En randanmärkning är att stolarna kunde vara bekvämare.

Allt är inte perfekt på Fabriken, men restaurangen är var totalt sett en positiv nykomling i Luleås restaurangliv. Jag ger Fabriken betyget 4.

torsdag 21 april 2016

21 april 2016, utdrag ur dagboken - om vådan att vara miljöpartist



 Blickar ut över fjärdens ännu vita is. Isen är fortfarande farbar. En skidåkare passerade nyss. Kom att tänka på den vita färgen också är oskuldens färg. Liksom isen är oskulden bräcklig. Det oskuldsfullt vita kan förr eller senare brytas eller svärtas ner.

Dagar som dessa tänker jag också på ett politiskt parti - miljöpartiet som nu definitivt har förlorat sin politiska oskuld. Miljöpartiet tycks verkligen vara ute på ett stormigt hav tillsammans med aggressiva hajar som gärna vill förtära det helt och hållet.

Jag har ofta gillat miljöpartiet och har vid flera val röstat på partiet. Även om jag inte har delat partiets värderingar i alla frågor har jag sett partiet som någon sorts garant för att det livsviktiga miljö- och klimatfrågorna ska komma högt upp på den politiska dagordningen.

Jag säger har varit - för nu verkar rena kaoset råda både vad gäller klimatfrågan (läs - den tänkta försäljningen av Vattenfalls smutsiga kol), invandringspolitiken (läs - miljöpartiet vill internt ha en fortsatt generös flyktingmottagande, men säger något annat i regeringsställning) och till detta kommer de olika piruetterna kring f d bostadsminister Kaplan och därefter miljöpartisten som var nominerad till partistyrelsen, som vägrar hälsa på kvinnor.

Tycker att det hela är sorgligt och vill inte följa med i drevet. Mitt tips till partiet är att hoppa av regeringssamarbetet med socialdemokraterna omedelbart. Bli det partiet än gång var - ett enfrågeparti med fokus på miljö och klimat. Jag tror att man i opposition kan driva frågorna med mycket större och  nödvändig framgång.  Alternativet kan mycket väl bli utplåning...

söndag 17 april 2016

Om resor, shopping och om att tänja gränserna



 Igår gjorde vi en resa av det ovanligare slaget...en resa till Ikea i Haparanda. Många gånger är det som är vanligt för andra väldigt ovanligt för mig. Jag vet att det finns massor av människor som ser fram emot dessa Ikearesor. I härlig dagsutflykt med shopping i fokus.Tidigare ordnades speciella shoppingbussar till Sundsvall som brukade vara fulla. Idag har vi shoppingtemplet på närmare håll.

Någon shoppingmänniska har jag aldrig varit och kommer aldrig att bli. När jag väl ska göra något inköp ska det helst ske i i centrum med behagligt gångavstånd, då jag dessutom gynnar den lokala handeln. Ikea har i min värld stått för mycket jag tycker illa om...ett stort varuhus som med sitt upplägg lockar till inköp av prylar vi egentligen inte behöver. Naturligtvis smart upplagt...men inget för mig.

Vid tidigare Ikeabesök har jag redan innan varit på mycket dåligt humör. Besöket blev därför ett lidande för både mig och mina medföljare. Vid ett tillfälle ledde besöket till en mycket långvarig förkylning...som jag naturligtvis gav Ikea skulden för.

Åren går och med dem kanske även jag blir lite klokare. När Ewa för en tid sedan föreslog ett Ikeabesök behöll jag lugnet. Jag behövde att par saker till stugan som Ikea kunde matcha till ett bra pris. Sagt och gjort...igår bar det iväg till shoppingtemplet i Haparanda. Vi hade gjort ett klokt upplägg och visste precis vad som skulle handlas. Döm av min förvåning behöll jag även lugnet då Ewa gick utanför uppgjord plan  och tittade på tyger. Nästan lika förvånad blev jag när jag gjorde spontaninköp av både ljus och vinglas. Liten överraskning i den stora världen, men stor för mig. Trots utvikningar från uppgjord plan klockade vi Ikeabesöket på knappa timmen.

Lätt uppfylld och uppluckrad av mina shoppinggränser fick därefter Ewa mig att köpa en vårjacka som jag aldrig hade tittat åt annars. Undrens tid är ännu inte förbi!

Nöjda efter lyckad shopping återstod till slut det bästa...gofika i Torneå.

Jag tror att det kommer att dröja ett bra tag till nästa Ikeabesök....men nu vet jag att det inte behöver vara någon prövning för min mentala hälsa. God planering, gott humör och trevligt sällskap kan göra susen...

tisdag 12 april 2016

Manlig vänskap invid havet



 Helgen som var...ja då var vi där igen. För vilken gång i ordningen håller jag inte längre räkningen på, men åtskilliga är de gånger då jag, Björn och Sven tillbringar en helg i Svens stuga i Ryssbält. Det har blivit en av de mera självklara upprepningarna som sker år från år sent på hösten och tidigt på våren.

De yttre ramarna kring vår vistelse har inte förändrats så mycket, om vi då bortser från kosten. Grundnavet är fortfarande laxen på fredagen och älgsteken på lördagen. Men, vi har alla blivit äldre och med det tänker vi mer på vad som är rätt för kroppen. Det är numera LCHF-inspirerad mat som gäller. Kannelgifflar och Frödinge ostkaka med sötsylten har fått utgå till förmån för nyttigare alternativ. Den goda maten och drycken är om inte central, men viktig.

Då de yttre ramarna alltid är givna finns därför möjligheterna till den större inre resan. Samtalen, musiken, litteraturen och få pröva sig fram i sina tankar. Däremellan skapar vi själva, i ord eller bild kryddad med en och annan kortare vandring eller skidtur.

Våra resor till Ryssbält har blivit en självklar del i ett årshjul som det skulle vara svårt att klara sig utan. Det är kanske inte är här de stora besluten inför framtiden tas, men väl möjligheten till välbehövlig reflektion inför livets fortsättning och eventuella blindskär.

Relationer, arbete, kultur, politik brukar vara eviga och outsinliga frågor att ösa ur. I den vilsamma tystnad som ibland uppstår vilar vi blicken i naturens och havets färgskala. Ibland lugnande grått, andra gånger uppiggande färgrikt.

Vår andlige följeslagare är kanske den största svenska poeten av dem alla - Gunnar Ekelöf. Han avrundar alltid vår vistelse med uppläsningar från en svunnen tid som känns så nära. Det är riktigt stort...


lördag 9 april 2016

Tankar vid havet



 Egentligen är vi alla del av att pussel, ett nära nog oändligt antal bitar, mer eller mindre sammanfogade med varandra. Pusslet är livet, där vi alla är en del, om än tillfälligt.

Att livet och allt det som omger det är så mycket större än oss själva blir sällan så tydligt som när jag befinner mig i havets närhet. Här pågår ständigt en rörelse, mer eller mindre. Det är också här himmel och hav möts...två av livets grundläggande fundament.

Jag tror alltid människor har lockats till havet. Kanske också mer eller mindre medvetet få möjlighet att begrunda storslagenheten och din och min plats i den.

Just detta hav och himmel som föder och ger liv är även det som förändras när vi människor i vår oansvarighet påverkar klimatet. Det vi kanske älskar som mest,himmel och hav, kan också vara det som till sist förgör oss. Livets pussel tål inte att omstöpas. Bara den omnipotenta människan tror att hon är större än livet själv.

Livet som formats under oöverstiglig tid är mycket klokare än så. Ödmjukheten och respekten för livet låter sig inte sönderdelas. Samspel är livets nyckel, varken mer eller mindre.  Det finns inget alternativ...


onsdag 6 april 2016

Om girigheten, ondskan och det som gott är



 Att vara människa är fullt av prövningar, hinder, men också massor av möjligheter. Speciellt för oss som råkar bo i den gynnande delen av världen är just möjligheterna många med goda chanser att få leva ett gott liv.

Däremot är det inte alltid lätt att tankemässigt navigera i vår tid. Vilka är de goda idéerna och gärningarna? Utmaningarna är fler än någonsin och det är inte lätt att ta ut någon tydlig och trygg kompassriktning.

Att ringa in de destruktiva krafterna låter inte heller sig så lätt göras. Att våld och förtryck utgör en del av denna destruktion är självklart, men bakom våldet och förtrycket ligger oftast den allt större globala ojämlikheten...med andra ord girigheten där de som redan har mycket skor sig på de som har allt mindre.

Vi har i dagarna läst om de s k Panamadokumenten där det har kommit till offentlighetens ljus att många av dessa giriga rika gömmer undan sina rikedomar undan beskattning. Pengar som de egentligen inte behöver, men som behövs för allas vår utveckling.

Jag skulle t o m drista mig till att säga att dessa rika girigbukar utövar en sorts terrorism mot samhället. Deras vägran att vara en del av samhällskontraktet är inte bara ont och cyniskt - det är även farligt. Det bidrar starkt till att skapa de spänningar vi ser och är ett globalt hot mot en demokratisk ordning. Det göder mörka och populistiska krafter som intet har med demokrati att skaffa.

I vår del av världen är det egentligen ganska lätt att vara god och dela med sig. Det goda börjar där du är att och inte berika sig i onödan. Ett annat gott beslut är att se över sina bankkontakter - möjliggörarna till girighetens terrorism. Som bankkund vill jag inte om än indirekt bidra till detta cyniska spel. Jag vill vara större än så...

söndag 3 april 2016

3 april - utdrag ur dagboken, Ljusets återkomst



 Just inkommen från en av mina återkommande isvandringar på fjärden. Så här under den femte årstidens klimax ligger is och den snö som finns kvar stadigt packad och inbjuder till långa turer till fots, på skidor eller spark.

Känns härligt med detta ljuset som nu på allvar är tillbaka och dominerar scenen. Vi lever ju på många sätt i en mörk tid där mycket kan gå överstyr. Människa och liv är inget givet. Det är ett tillfälligt tillstånd som vi ska vara rädda om och vårda.

I det mörka känns ljusets återkomst som en fin signal...och det är ju faktiskt så att ljuset besegrar mörkret. Betrakta tavlan från Moderna museets fasta utställning ovan. Bilden är mörk och rent av lite hotfull...men i det mörka fångas blicken av det där ljusa som trots allt finns där. Faktum är att om det bara finns en försumbar liten punkt av ljus i ett annars mörkt rum så är det just detta ljus din blick kommer att fånga.

Även om det ibland allt kan vara nära nog mörkt så finns alltid ett ljus som dominerar mörkret. Det är så vi måste tänka i en mörk tid. Med ljusa tankar blir det till slut ljusare igen...





lördag 2 april 2016

Allt detta vita



 Jag är inte speciellt religiös av mig, men jag brukar säga att frid och stillhet i naturen är den bästa platsen för kontemplation och andlighet. Den påsk som just har passerats brukar normalt vara en av det bullrigaste tiderna på året, åtminstone här i norr när skotersäsongen då når sin klimax.

Så mycket härligare att det finns utrymme för den tysta zonen även under påsken i Sveriges skotertätaste kommun, Arjeplog, där jag har min stuga. Det underbara är ju att kommunen är så stor och skoterfolket ofta brukar samlas på vissa platser. Vid min stuga finns det dessutom massor av strömmande vatten som gör skoteråkningen mindre intressant.

På våra skidturer kunde vi därför blicka ut över massor av orört vitt och bana oss ett eget spår. Blicken över Välmba och Uddjaure är härligt välbekant med Ganjareudden, och Agnesvaare som fond. Därefter bereder den stora sjön ut sig innan fjällen tar vid i nordväst.

Det är nära nog tyst. De enda som pockar på lite uppmärksamhet är lavskrikorna. De må vara förlåtna. De är ju mina ju mina änglar och följeslagare....kanske inte till himmelsriket, men väl till allt underbart vackert som fortfarande finns i vår natur.