söndag 29 maj 2011

Jag måste

”Jag måste” – hur ofta hör vi oss säga detta trots att det sällan eller aldrig är sant. Vi måste sällan något i livet. Vi kan välja att låta bli.

Ett samtal bland en grupp människor, inte sällan exempelvis på en arbetsplats eller inom familjen är just denna fras ofta förekommande.

Vi blir till genom språket. Just därför är det viktigt hur vi använder det. Jag tror att vi många gånger säger saker oreflekterat, gör det till en sanning och handlar därefter.

Vi själva och andra ställer krav på oss. I kraven kan finnas nycklar till utveckling. Hur vi hanterar kraven som vi kallar måsten är till slut upp till oss själva. Kanske vill och önskar vi göra något annat än just detta "måste".

Livets krav utvecklar oss, men måsten kan förlama och binda. Ofta kan det vara en del av livets ekorrhjul som vi kanske behöver bryta.

Nästa gång orden ”jag måste” kommer över dina läppar, tänk då till, kanske kan du handla på ett nytt och annorlunda sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 22 maj 2011

Mot dagens slut



En dag i stugan är till ända. Ett bra sätt att avsluta dagen är att göra en kortvandring i det nära skogslandskapet. Med långsamma steg tar jag in skogens dofter, ljud och kan se de sista solstrålarna lämna trädtopparna

Dagen började i sol, övergick i regn och blåst och avslutas i lugn och stillhet. Dagen – en kommentar till livet som det ofta är.

Kvällens stilla skog kräver inget. Den är som balsam för den själ som är redo att öppna sig. Vårskogen är aldrig tyst, inte ens sent på kvällen. Skogslandets typiska trastar, tal och rödvinge spelar upp och kommer nog så göra hela natten.



Efter vandringen erbjuder stugan mitt i skogen bekväm värme efter flitigt eldande. Jag lämnar kvällens skog bakom mig och ser redan fram emot morgondagens……

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 20 maj 2011

Tillbaka till stugan



När det händer mycket i livet, byte av arbete, byte av bostad och viktiga beslut som ska tas. Då är det lätt att tappa fotfästet, utan att tappa det helt och hållet.

Alla människor är olika, alltså är jag en olik människa, olik alla andra. Det som jag tror förenar människor emellan är att vi behöver platser eller sammanhang där vi kan stanna upp och klä av oss livets självvalda eller ofrivilliga plikter och ansvar.

När jag återvänder till stugan Grova i Lappmarken lyfter jag av mig de mentala börderna. Detta är min plats. Lika älskad av mig som den kanske är helt obegriplig för någon annan.

Det fina med återvändandet är det sköna igenkännandet. Allt är bekant och stort sätt oförändrat. Bergen står där de alltid har stått och skogen växer så sakta häruppe att det inte går att se någon skillnad.

Efter ett tag när mitt öga har hittat vilan ser jag de små nyanserna. Detta år fångas blicken av alla små mullvadsliknande gångar i gräset, det är sorkår. Ögat ser även att flugsnapparna väljer holken med svart tak i år istället för holken med den plåtförsedda öppningen.

Jag låter mig överväldigas av landskapets tystnad, en lätt skymning börjar falla medan smålommarna ropar i tjärnarna på andra sidan åsen....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 6 maj 2011

Ljus och rörelse



Står en stund på balkongen i vår nya boplats och ser på solnedgången över den ännu isbelagda Norra Stadsfjärden. Horisontens starka ljus står i bjärt kontrast mot den mörka mulna himmel som avger ett lätt regn. Det starka horisontljuset ger en dagens sista hälsning och odlar förhoppningen om den dag som kommer...

Våren är ofta alla förhoppningarnas och rörelsens tid. För oss har det inneburit en flytt in till staden och en stuga vid havsbandet som kommer att kräva sin tid.

Rörelsen har flera sidor. Jag tvingas för en tid uppge regelbundna vanor och saker som jag vill göra. Rörelsen innebär med andra ord försakelser. Den andra sidan av myntet är jag ges möjlighet att bryta ny mark, lära nya saker och kanske se livet i ett annat ljus. På så sätt ger rörelsen nya möjligheter.

Det är på det senare sättet jag väljer att se när rörelsen är stor och jag har svårt att fullt ut överblicka den. Det kommer en morgondag med ett annat ljus. Jag ser redan fram emot den....

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,