söndag 26 april 2015

Commando M Pigg



 Det har kommit massor av fin musik på senare tid...både musik att rocka loss till eller och bara njuta av. I skörden låter jag nostalgin flöda när jag väljer månadens skiva. Commando M Piggs comebackplatta efter massor av år kanske inte är månadens bästa...men den är bra.

Commando M Pigg med Eva Sonesson i spetsen väcker härliga musikminnen. Minns Umeå, Gamla Kåren på Scarinska villan och en tät spelning som fick lokalen nära nog att lyfta. Det var tidigt 1980-tal. Det var ny frisk musik i gränslandet mellan proggen och punk.

Nu är det 2015. Men musiken knyter ihop tiden och känns härligt fräsch. Flera fina recensioner har den också fått, som t ex i Nöjesguiden. Commando M Pigg spelar på Debaser Strand om några veckor. Skulle gärna vara där...

torsdag 23 april 2015

Sockerfabriken



En av de få självklarheterna i livet är att vi blir äldre och den utmätta tiden krymper. När man som jag är 50-plussare kan just sådant uppta mina tankar ibland.

Så mycket viktigare blir då få ut det bästa av det jag har kvar...med andra ord blir sådant som att vårda hälsan något som står högt på dagordningen. Jag har nog i vuxen ålder skött mig ganska bra på den punkten. Motionerat regelbundet, druckit måttligt, undvikit tobaken och ätit hyfsat hälsosamt.

När det gäller det sistnämnda, d v s maten har jag nu bestämt mig att höja nivån ytterligare. Hädanefter så ska det bli mindre kolhydrater och socker. Lite mer LCHF-inspirerat alltså. Jag brukar sällan vara av det helt renläriga sorten, så det blir någon variation av LCHF-light.

En upptäckt jag redan har gjort är även jag lider av sockerberoende, en lindring form, men dock. Jag brukar nästan aldrig äta godis, dricker absolut aldrig läsk och brukar vara försiktig med sockret. Den enda slutsatsen som går att dra är att det är tillsatt socker i väldigt många varor vi äter, ofta utan att vi tänker på det. Läser du det finstilta på förpackningarna så hittar du sockret på de flesta ställen. Inte bara limpan och i muslipaket som det kan vara lätt att tro. Faktum är att våra matbutiker är rena sockerfabrikerna. Sådant som räknas som godis (som innehåller mer än 20% socker) finns definitivt på många fler ställen än på godishyllorna.

Hälsosamt är det inte och grundlurade är de flesta av oss. Nu har jag påbörjat en annan matresa och tänker åtminstone bli mindre lurad. Det känns utmanande och spännande. Dags att upptäcka nya smaker och dofter...kul.

söndag 19 april 2015

Den femte årstiden



Förra helgen var det den femte årstidens final vid Norrbottenskusten....tiden mellan vinter och vår som normalt bara kan avnjutas i norra Sverige. Det är den långa vinterns vackra farväl som förbereder den snabba förändring som snart förestår i naturen.

Det här är tiden på året då många norrbottningar vallfärdar ut i naturen...tyvärr allt mer sällan per skidor utan oftast med hjälp av fossildrivna hjälpmedel.

Under helgen som var fick vi trots allt mest sällskap av tystnaden och vårystra stannfåglar, allt tillsammans med en flödande sol som snart ska göra detta isiga vita till ett minne blott. Det blir en av dessa fina okomplicerade minnesbilder att vårda. Nu ett veckan senare är plusgraderna tvåsiffriga och västanvinden tar hårt på den kvarvarande snön.


onsdag 15 april 2015

Den goda vänskapen



 Jag och två av mina närmaste vänner åker till Ryssbält och Svens stuga två gånger varje år. Tidig vår och sen höst. Hur många gånger vi har gjort denna resa till yttersta kustbandet i Norrbottens nordligaste skärgård har vi svårt att hålla räkningen på, men det har skett minst under minst 20 års tid.

Tre män som samlas i en stuga för att samtala om livets väsentligheter, äta och dricka gott, lyssna på musik, läsa och göra små utflykter i landskapet. Det mesta av inramningen är sig lik år efter år. Vi har våra ganska bestämda roller som vänner får efter lång vänskap. Vissa av ramarna är också givna såsom whiskyn och kaffet när vi anländer på fredagen och Björns älgstek på lördagen.

Det är verkligen trevligt med hållbara koncept med bästa vännerna...och det här är ett hållbart koncept. Visst sker förändringar i våra möten och samtal. Livet rör sig och vi blir äldre. Jobbiga separationer och allvarlig sjukdom har kantat vår resa, men vänskapen har blivit intakt trots våra ganska stora olikheter...eller kanske just därför.

Ibland kan jag undra varför det fungerar så bra. Vi räds inte konflikter och skilda åsikter. Jag tänker på den fina filmen "Det är dokumenterat" av Svens söner Anders och Jonas Teglund som skildrar ett gammalt par från Jämtland som års efter år kommer till sin lilla stuga i Ryssbält. De har gjort så sedan 1950-talet. I filmen skildras det gamla paret och varför de ha lyckats hålla ihop. Svaret är de har accepterat varandras olikheter och inte försökt göra om den andre. Kanske samma saker gäller den nära vänskapen....vi är och förblir olika. Det hotar inte...utan berikar varandra.

Att mötas i olikhet med öppet nyfiket sinnelag inför den andra är något av nyckeln till såväl den goda vänskapsrelationen som den långvariga kärleksrelationen.

söndag 12 april 2015

Från en okänd hamn



Vi tar oss längs landkallen med våra skidor längs efter fjärden i yttre havsbandet. Dagen bjuder på flödande sol. Det är tillräckligt kallt för att skaren ska bära men samtidigt tillräckligt varmt för att vi ska känna vårens ankomst. I fjärran hörs sångsvan och trana...vårens tidiga budbärare.



Vi tar oss till en för mig okänd hamn. Tystnad är alltid tystnad men samma tystnad kan upplevas så olika beroende av valet av plats. Hamnen är normalt platsen för båtar, människor och motorljud. Ljuden är normaltillstånd här. Är människorna frånvarande brukar båtarna ge ifrån sig diverse ljud skapade av vinden.



Men nu är det tyst. Vi gillar ljudens frånvaro. Närvarande blir istället den vår som så sakta gör sig påmind som ännu väldigt sakta påbörjar upptiningen inför en annan årstid.  Detta är vår femte årstid. Vi befinner oss i slutet av den. I gränslandet mellan vinter och blir mer påtagligt. Gränserna och linjerna blir allt skarpare innan den förlösande förlossningen och då allt bryter igenom.




 Men ännu är det så tyst och stilla det kan vara längst upp i Norrbottens kustland en dag i april. Det är fint...

måndag 6 april 2015

Shoppingtemplen





















Kanske några av oss funderar över meningen med livet ibland. Den just passerade påsken ger de som tror på Jesu död och senare uppståndelsen livet en speciell mening. Just tron har genom historien för många varit navet till vår mening och vårt hopp. Så är det för många även i vår tid...även om samma tro verkar ge en del utövare sig rättigheter att döda andra som inte äger den rätta tron.

Stora delar av våra delar av vår Värld blir allt mer sekulariserad och tron som livets nav minskar i betydelse. Oavsett om vi tror eller inte tror jag att en våra främsta drivkrafter är att känna mening. Att skapa, uppleva och resa kan vara en del av denna mening som vi som inte behöver kämpa för livets nödtorft kan unna oss.

Att handla...eller shoppa som det numera heter verkar vara en allt viktigare ingrediens i mångas liv. Hela det kapitalistiska tillväxthjulet bygger på oss shoppande människor. Ett shoppande som sällan sin utgångspunkt i verkliga, utan skapade behov.
















De små närbutikerna med en personlig service och i grejer med verklig kvalitet blir allt mer sällsynta. Istället byggs shoppingstäder utanför de verkliga städerna och i den cityhandel som blir kvar byggs shoppingtempel av varierande storlek. Här skapas ett litet  kosmos där vi kan finna allt vi behöver, gärna med restauranger och fik om vi blir hungriga. De må vara bekvämt med dessa shoppingtempel, men ofta är de påfallande likriktade. Då spelar det ingen större roll om du är på Utopia i Umeå eller någon galleria i Playa Del Americas på Teneriffa.

För de som dyrkar shoppingen blir det allt mindre rum för fantasin i dessa likriktade tempel. Jag undrar om och när en reaktion till detta kommer. Små specialbutiker kommer nog alltid att finnas kvar i de större städerna för de som har råd. För oss övriga är det trots allt gott att veta livets signum inte heter shopping...meningen skapar vi på annat håll...

torsdag 2 april 2015

Om att vara med sin tid
















För en tid sedan var jag på födelsedagsfest hos mina vänner. Min vän hade en annorlunda önskan inför sin födelsedag. Istället för att köpa något han inte behövde ville han att vi skulle ta med någon av våra gamla vinylskivor. Presenten var helt enkelt att vi skulle spela en låt och berätta något minne kring skivan och låten.

Då de flesta var i mogen ålder och merparten hade ett förflutet i staden Luleå blev det som väntat mycket proggmusik från 1970-talet. Det blev många fina minnen som såg dagens ljus i musiken. När några av oss summerade festen konstaterade vi att var mycket trevligt....men samtidigt att mycket är mycket bättre än förr. De gamla progglåtarna väcker minnen...men musikaliskt var de sällan några höjdare.

Våra minnen kan bli goda referenspunkter i våra liv, men vi får aldrig fastna där. Jag var nyligen på en kvällsföreläsning om vad våra barn gör på nätet. Via våra mobiltelefoner fick vi redovisa vilka som var våra nätaktiviteter. Det var varierat och blandat, men ingen av oss cirka hundra deltagare var inne på de sidor våra barn besöker mest, Ask och Kik.

I en tid där hälften av 2-åringarna redan har interneterfarenhet är lätt att förstå att samhället är i rörelse på ett sätt som nog saknar motstycke i vår historia. Även om jag tror att flertalet vuxna försöker vara i fas med sin tid så finns det mycket som tyder på att glappet mellan generationerna blir allt större. Den hysteriskt snabba teknologiska utvecklingen går det inte värja sig ifrån, utan bara hitta ett kritiskt, men samtidigt nyfiket förhållningssätt till.

Den insikten att den 55-årige Johan och de som växer upp idag kommer att ta in kunskap och leva på vitt skilda sätt känns både spännande och lite skrämmande. Generationerna har så mycket att lära varandra.

Johan blir nog aldrig fullt ut med sin tid...men vad gäller musiken har jag sedan lämnat 1970-talet före länge sedan. Teknologin har öppnat ett universum för den nyskapande musiken...jag tar för mig så mycket jag kan...