För en tid sedan var jag på födelsedagsfest hos mina vänner. Min vän hade en annorlunda önskan inför sin födelsedag. Istället för att köpa något han inte behövde ville han att vi skulle ta med någon av våra gamla vinylskivor. Presenten var helt enkelt att vi skulle spela en låt och berätta något minne kring skivan och låten.
Då de flesta var i mogen ålder och merparten hade ett förflutet i staden Luleå blev det som väntat mycket proggmusik från 1970-talet. Det blev många fina minnen som såg dagens ljus i musiken. När några av oss summerade festen konstaterade vi att var mycket trevligt....men samtidigt att mycket är mycket bättre än förr. De gamla progglåtarna väcker minnen...men musikaliskt var de sällan några höjdare.
Våra minnen kan bli goda referenspunkter i våra liv, men vi får aldrig fastna där. Jag var nyligen på en kvällsföreläsning om vad våra barn gör på nätet. Via våra mobiltelefoner fick vi redovisa vilka som var våra nätaktiviteter. Det var varierat och blandat, men ingen av oss cirka hundra deltagare var inne på de sidor våra barn besöker mest, Ask och Kik.
I en tid där hälften av 2-åringarna redan har interneterfarenhet är lätt att förstå att samhället är i rörelse på ett sätt som nog saknar motstycke i vår historia. Även om jag tror att flertalet vuxna försöker vara i fas med sin tid så finns det mycket som tyder på att glappet mellan generationerna blir allt större. Den hysteriskt snabba teknologiska utvecklingen går det inte värja sig ifrån, utan bara hitta ett kritiskt, men samtidigt nyfiket förhållningssätt till.
Den insikten att den 55-årige Johan och de som växer upp idag kommer att ta in kunskap och leva på vitt skilda sätt känns både spännande och lite skrämmande. Generationerna har så mycket att lära varandra.
Johan blir nog aldrig fullt ut med sin tid...men vad gäller musiken har jag sedan lämnat 1970-talet före länge sedan. Teknologin har öppnat ett universum för den nyskapande musiken...jag tar för mig så mycket jag kan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar