Julfrid och återhämtning

 Bilden ovan är från min stuga. För mig är detta sinnebilden för en plats som läker sår, ger frid och sinnesro. Platsen som alltid finns och så villkorslöst och generöst tar emot.

Nu är det juletid. Dagar som för jag hoppas för så många som möjligt kan kan ge den där så nödvändiga vilan och återhämtningen vi alla är så beroende av.

Själv försöker jag att ta det riktigt lugnt efter ett år som både har erbjudit glädje, men av jobbiga händelser som behöver bearbetas och läkas.

Vid sidan min egen vardags glädje och sorg lever vi i en allt farligare värld med många maktfullkomliga ledare vars budskap klingar ihåligt och falskt, men samtidigt farligt och omdömeslöst.

Vid sidan av allt det där farliga och onda finns du och jag och många goda krafter som vill bygga en god framtid. När tillvaron gungar lite på olika plan försöker jag se kraften i de många goda initiativ som människor gör i smått och stort för att skapa ett värdigare liv och i förlängningen kanske rädda vår mänskliga civilisation.

Det som håller min livslåga brinnande är just dessa goda krafter och mina fina vänskapsband som stöttar och ger nya perspektiv på livet.

Fortsatt gott julmys och gott slut på 2018 önskar jag er alla var ni än befinner er!

16 december 2018, utdrag ur dagboken - demokratin i gungning

 I morgon är det en stor dag för demokratin i Sverige. Då var det precis hundra år sedan både kvinnor och män fick rösträtt i Sverige. Det var under en tid det var oroligt i världen. Högern i Sverige var på reträtt och och en koalition av socialdemokrater och liberaler kunde genomdriva rösträttsreformen. Det kom att borga för hundra år av relativ stabilitet och en välståndsutveckling i Sverige.

Nu är det andra tider. Den demokrati som vi tar för given är klart vingklippt i vår populistiska tid. När rättsstat och medier ifrågasätts och till och med hotas är vi på ett sluttande plan. Det är just nu det som sker i USA.

Här hemma är vi inte där ännu, men det krävs faktiskt bara två val för ett genomföra grundlagsändringar som för oss långt bort från demokratin. Som det politiska landskapet ser ut just nu kan två val ske inom en ganska kort tid.

En viktig grundbult för demokratin och dess utveckling är att våra folkvalda tar sitt ansvar och levererar ett resultat. Av det vi har sett under den gångna hösten har det mesta blivit det motsatta. Det värsta med det är att det förstärker just det som hotar demokratin - föraktet för makten och de folkvalda samt att det häller bensin på det farliga populistiska krafterna.

Naturligtvis är detta på många sätt ett spel om makten, men spelet kan bli farligt kostsamt. Spelets drottning är Annie Lööf. Läser artiklar att hennes agerande handlar just om att bli drottning, d v s nästa statsminister. Ingen kan nog sia om hur det blir med senare, men en sak är säker -  Lööfs agerande under den höst som varit har varit allt annat än välgörande för Sverige och demokratin.

Klimatet och rätten till en hållbar Värld - allas vårt ansvar

 Jag skriver återkommande om klimatförändringarna och om den oro jag känner. Med den envises tjurighet kommer jag att fortsätta med det...det är helt enkelt min skyldighet. Jag som älskar min Jord och allt det där vackra som finns på den. Jag vill att även kommande generationer ska kunna få känna samma glädje som jag av att vara ute i naturen, få andas ren luft och äta god mat som är hållbart producerad. Jag vill helt enkelt att de som kommer efter mig ska kunna ha möjligheten att fortsatta känna glädjen av att vara människa och inte behöva förbanna tidigare generationers oförrätter.

Men - det är svårt att vara optimist. Omställningen från den ohållbara fossila infrastrukturen är stentuff, speciellt som vi är så fastbyggda i den och att det finns så mäktiga krafter som lägger sig på tvärs för en omställning. Sedan har vi här med vårt ohållbara konsumerande. Sverige är en riktig värsting på att släppa ut klimatgaser just beroende på vår konsumtion och vårt resande. De flesta av oss har helt enkelt för bra och trots att många har en gnagande oro för hur det ska gå för vår Jord så gör vi väldigt lite när det gäller att ändra på vårt beteende.

Visst- vi kan tycka att politiken levererar tunt eller säga att det är kapitalismen som är boven. Och visst det är också rätt... men det frånhänder aldrig var och ens ansvar att handla.

I bristen på ett verkligt intresse från våra makthavare tror jag att kraften inför en nödvändig omställning måste komma från dig och mig.  Blir vi flera tusen...ja, så småningom flera hundra tusen människor som ställer om sina liv då kommer de till slut att lyssna.

Hoppets låga är nog du och jag. Låt oss bli många...då kanske något stort kan ske, trots allt...

Oljeberoendet - den värsta beroendesjukdomen

 Det finns många beroendesjukdomar. De flesta av oss tänker kanske på dem som är beroende av alkohol och narkotika. Men det finns ju så mycket mer att bli beroende av, exempel spelandet om pengar, för högt intag av socker och shoppingsfrosseri.

Det gemensamma för alla dessa beroenden är att vi under en tid mår dåligt under en längre tid om vi inte får ägna oss åt det vi har blivit så beroende av. Vissa har stark motivation att sluta själva. Deras liv kanske hänger på en skör tråd om de fortsätter. Andra behöver massor av stöd och kanske behandling för att gå vidare utan det som ger beroendet.

Det gemensamma för alla sorts beroende är att du måste vara tillräckligt motiverad för att ta dig ur beroendet. Beroendet är något kraftfullt som kräver något extraordinärt för att komma dig ur.

Samma mekanismer  kring beroendet finns det på den kollektiva nivån - sådant som människor har har tagit för givet och blivit helt beroende av för sin livsföring - men som likt många individuella beroenden kan döda.

Det kollektiva beroendet är naturligtvis oljan. Utan oljan hade människan varit så framgångsrik som hon är idag. Mycket av den infrastruktur som finns i samhället har varit helt beroende av oljan och är det fortfarande.

Så mycket värre är då att vårt mänskliga oljeberoende tycks vara den hittills värsta beroendesjukdomen - sjukdomen som till slut kan ta kål på hela den mänskliga civilisationen. Allt fler av oss börjar så sakta få insikt om vårt prekära beroende men som med de flesta beroenden tycks vi behöva många tydliga tecken på det stora allvaret innan de flesta är beredda att göra avgörande avsteg från sina fossilberoende liv.

Det värsta med denna kollektiva beroendesjukdom är att när vi äntligen är beredda att göra en tvingande omställning så är det kanske redan för sent för människan på Jorden. Ge upp alkoholen kan du göra från den ena dagen till den andra...men om du om tjugo år äntligen gör dig av bränsleslukande suven och slutar flyga till Thailand så är atmosfären kanske redan så fylld av koldioxid så en eskalerande process inte går att stoppa.

Dystert, javisst. Vad är du beredd att göra nu??

Mörkertid, motstånd och ljus

 Så var då årets absoluta mörkermånad här - december. Ljusets fanbärare blir allt viktigare. I Katowice påbörjas ett klimatmötet som redan beskrivs som ett fiasko innan det ens har börjat. Ljusets låga får inte slockna även om de med makt varken förmår eller har vilja att leverera.

Ljuset står naturligtvis de motrörelser med en majoritet av unga människor som kräver förändring och en snar förändring hur vi brukar Jordens resurser. När jag tänker ljust ser jag hur denna motrörelse breder ut sig, den civila olydnaden växer och de ohållbara fossilbaserade strukturerna rämnar.



 I väntan på att det sker kan vi söka stöd av naturen. Naturen och dess olika representanter ger på olika sätt bevis på kraft att inte frivilligt låta sig brytas ner. Så mycket kraftfullare är inte den gamla tallplantan, stenen och sommarens sjögräs. Dessa representanter kan vara 100 miljoner år, 50 år eller 6 månader gamla. Men ett har de alla gemensamt- motståndskraft och en vilja att inte ge upp.

Bär vi bara lite av naturens kraft med oss och inte vänder naturen ryggen så finns hoppet trots allt. Trots att december är osedvanligt mörk och ännu snöfri.