tisdag 25 april 2017

Hopp, hopplöshet och populism



 Europa håller andan. Frankrike går till presidentval. Resultatet från första omgången blev det väntade. Le Pen går vidare till andra omgången. Men...hon vann inte och kommer inte heller att vinna när det hela ska avgöras.

Vägrar man sluta tro på hoppet går det det inte tro på något annat. Det andra får bara hända...om vi ska tro på en fredlig framtid.

Men jag som säger detta är stadsbo, utbildad medelklass och lever under relativt goda ekonomiska omständigheter. Det och just det är viktigt. För det går en allt större klyfta mellan de som har de som inte har, mellan stad och land och alla de som har eller håller på att tappa hoppet. Just därför känner jag inte en enda Sverigedemokrat. Statistiken borde tala för motsatsen då nästan en av fem svenskar är Sverigedemokrater. Enligt senaste Novusmätningen är det nu säkerställt att Sverigedemokraterna har axlat manteln som näst största parti. Risken är dessutom att de är fler då populistiska partier brukar underskattas i väljarundersökningar.

Det som kännetecknar populistiska väljare är att många uppfattar sig som marginaliserade, att de har tappat hoppet och att många bor i trakter med utvecklingsmässig stagnation. Valet blir en desperat handling om lite hopp när allt annat hopp håller på att gå förlorat.

Girigheten och de allt större klyftorna göder populismen. Populistiska partier ger enkla svar på komplicerade frågor och vänder marginaliserade grupper mot varandra (läs - invandrare/arbetslösa).

Vårt och våra staters demokratiska kontrakt lever farligt. Den goda demokratin har som jag ser det som uppgift att jämna ut allt för stora orättvisor och stötta regioner på fallrepet. Svårt...men alternativet är så mycket värre. Hopplöshetens triumf och revolution är inget jag vill vara med om.

Väl medveten om min priviligerade läge väljer att tro på hoppet. Det vänder i Europa snart och Trump har snart slut på sitt "Twitterkrut"...

torsdag 20 april 2017

20 april 2017, utdrag ur dagboken - falsk vädersemantik



 Vi lever i klimatförändringarnas tidvarv där det där vi alltför sällan har ett normalt väder....eller snarare är har det blivit så att när vädret för en gångs skull är normalt då uppfattas det som onormalt (läs=kallt).

Eftersom klimatförändringarna kommer smygande så anpassar vi våra åsikter vad vi uppfattar som normalt....med andra ord - när vi åtminstone här i norr för en gångs skull har en ganska normal april så uppfattas den som ovanligt kall och kylig.

Det som är det verkliga tillståndet är att större delen av Sverige har en varmare april än normalt. Speciellt i södra Sverige där de verkar frysa mest.

Som vädernörd tycker jag om att reflektera över saker som dessa. Att de flesta människor säkert inte delar min uppfattning om årets aprilmånad kan jag leva med. De är säkert nördiga på ett annat sätt än jag. Det jag tycker är värre är när högt utbildade meteorologer på bästa sändningstid pratar om den stora kylan och vinterlika förhållanden. Deras uppgift är ju faktiskt att vara folkbildare i ämnet väder. De och inga andra har ju bäst möjligheter att påverka allas våra väderkunskaper och därmed våra tankar kring de de pågående klimatförändringarna.

Nä...annat hade det säkert varit på Pohlmans tid...

tisdag 18 april 2017

Upptäckter i det vita landskapet



 Vi har just avslutat påskhelgen i stillhetens landskap i det nära landskapet kring min stuga Grova. Helgen har varit ganska kylig. Fin för oss som gillar snön, skidåkning och det vita landskapet.

Helgen har varit perfekt för skidåkning på skaren och med lite mjukt vitt ovanpå. Inte bara skidåkning...skaren har varit i så bra skick att det har gått att vandra överallt utan att snön brast. Kul att kunna vandra på platser som annars är för blöta för att ta sig fram på.

Naturen har varit ganska tyst och väntar på den ännu oförlösta våren. Men - här pågår livet allt jämt. Därom vittnar alla spår i snön från både fågel, små och större vilt. Jag har aldrig varit någon spårfinnare av rang, men har- och rävspår känner jag igen. Massor av rådjursspår känner vi också igen sedan ett tidigare besök. Däremot var det ett stort avtryck som väckte lite extra uppmärksamhet. Då jag vet att järv tidigare har setts i trakten var jag ganska säker att det var spår från denna vi såg. Än mer förvissad blev jag av diverse efter fotosök på detta rovdjur. Mat i form av rådjur fanns ju i närheten.

Varje tid på året bjuder in till nya upplevelser i vår natur. I tystnaden ser vi avtrycken och kan lätt fantisera vidare kring den dramatik som en del av naturens tematik...kort sagt historien om att äta eller att ätas, att leva eller dö...


tisdag 11 april 2017

Våren



 Ordet vår leder vidare i olika tankar och känslor. Speciellt om du bor i södra delen av vårt avlånga land förknippas nog våren med vissa dagar av tidig värme, lite spirande grönska och parker fyllda med krokus och andra lökväxter.

Som norrbottning är vår något helt annat. Bilden ovan är tagen från min balkong en klar aprilkväll. Den som en gång i tiden gav våra årstider namn kan inte ha varit norrbottning. I almanackan inträder begreppet vår i mars. Då har vi här i norr just avslutat vår kallaste månad februari. Åtminstone historiskt sett har det varit så innan klimatförändringarna satt in på allvar.

Begreppet vår ur väderperspektiv inträder när medeltemperaturen har varit över noll grader fem dygn i rad. Här i mina hemtrakter inträder det en normal vår omkring den 20:e april. I södra Skåne har man då redan haft vår i nästan två månader. Men å andra sidan han man inte ha så många dagar vinter dessförinnan heller.

En av de stora fördelarna att bo här i norr är just att ha en riktig vinter. Vårmånaden april kan vara en lite krävande månad. Klimatet kan inte bestämma sig och om man bor i en stad så visar den upp sig från sin fulaste sida med alla sandiga och grusiga vägar tillsammans med den smutsiga snön.

Klimatförändringarna ställer ju till det. Vädret blir allt mer ombytligt och tövädersdagarna har blivit allt fler. Med dem kommer halkan och halkbekämpningen. Nu är det många ton smågrus som ska tas om hand.

Får oss som gillar ordning och nån sorts normalitet kan i alla fall konstatera att denna vår kan bli den normalaste på länge. Så här lägligt inför påsken kommer nordanvinden tillbaka och mycket tyder  på att årets vår får chans att komma på normal tidtabell.

söndag 9 april 2017

Svenska landskap - Bottenviken



 Dagarna som varit har varit mörka för Sverige, men det har också visat på sammanhållning och ljus som finns. I svåra stunder övervinner ljuset mörkret - det känns mycket förhoppningsfullt.

I Luleås konsthall får den norrbottniska skärgården vara en värdig representant för det svenska och nordiska ljuset.

En av utställarna är Sture Berglund som visar på olika tekniker med hämtad inspiration från den yttre skärgården. I vår nordliga skärgård hyllar vi långsamheten och den slutliga och ofta snabba brytningstiden. Bilden ovan är från islossningstid då packisen driver österut mot den finska kusten. Vad som är himmel och hav är inte lätt att veta. Det enda vi kan veta är att vi alla är del av denna himmel och hav - jag hela vår förutsättning för liv.




 Alla vi som upplevts Bottenvikens ofta låga strandremsa och långa sandstränder Upphör aldrig att förundras över solens speglingar i vattnet och det brokiga myller som uppstår i sandbotten. Ur allt detta är det i någon mening livet tar sin början. Kanske det var i solvarma grunda vatten som dessa vår första stadier till det kom att bli vårt gemensamma liv uppstod....?




 Inte sällan finns det som bekant en orm i paradiset. I det här fallet var det den föraktade mårdhunden som gått hårt an på en ö och varit en skamlös boplundrare bland fåglarna. Vid konstnärens besök var det helt tyst på ön. Han hittade då på en egen fågelart som verkar vara vaksam. Tycker mig se den typiska siluetten  av smålommen med sin typiska brandröda hals som är i färd med sitt trollska uppspel.

Vår ljusa årstid är härmed invigd. Längtar redan ut till skärgården - till Kluntarna och andra pärlor.

söndag 2 april 2017

I en faktaresistent tid



 I lördags var det första april, den klassiska ljugardagen. Bilden ovan är dock äkta och ljuger inte. Dagen var ganska gråvit utanför mitt fönster. Förstärkt av det blöta snöfallet. Om vi däremot pratar om väderdagen i personliga termer blir det genast svårare. Var det en vacker eller ful dag? Ful kanske ganska många skulle säga...men det vackra respektive fula är bara ett subjekt uttryck från dig som betraktare.

Vad är egentligen sanning och osanning egentligen? Om en viss president kan man säga mycket...men kanske en positiv sak i allt det bedrövliga är att han har fått oss att fundera mer på var som är sanning och lögn och allt det där emellan.

Att solen inte sken vid denna presidents installation vet vi även om om presidentens stab ljög när den hävdade motsatsen. Men, många gånger är det inte lika självklart. Jag var för en tid sedan på ett evenemang i en mer avlägsen del av min hemkommun. Jag jämte 21 andra verksamheter lokalt och centralt presenterade sig för de närvarande besökarna. Vi var fler verksamheter än besökare. På kommunens intranät beskrevs evenemanget lyckat och välbesökt. Jag som var där var liksom inte av samma uppfattning. Det hela går inte bara avfärda som en lögn. Det kan ju faktiskt vara så att arrangören inte hade väntat sig några besökare överhuvudtaget och då är ju 20 besökare mycket.

Vad som är sanning och lögn har nog alltid befunnit sig i en sorts gråskala. Ibland handlar det om direkta lögner och förvanskningar, andra gånger bara att vi uppfattar så saker olika.

Det som trots allt är skillnaden mellan nu och då är det allt snabbare flödena av information och dessinformation. Det svårare än någonsin att veta vad vi egentligen fullt ut kan lita på. Det enda vi kan var riktigt säkra på är att vi aldrig kan vara säkra, däremot ska vi alltid vara kritiska...annars blir vi lurade alla årets dagar.