måndag 29 september 2014

Lycka





















Vad är lycka? Frågan är nog en av de med större dignitet som vi människor ställer. Troligen är svaret lika mångskiftande som mänskligheten själv. Att bara befinna sig i en välmående och skyddad del av världen är en del av det jag vill kalla lycka.

Det är kanske lättare att säga vad lycka inte är....prylar och konsumtion, upplevelser i kvantitet utan närvaro och ett allt för stort behov av att bli sedd och bekräftad.

För mig är lycka av mer hållbart slag att göra upprepade vandringar i naturen  i välkända marker. Idag är jag en lycklig människa. När jag gör vandringar i välbekant terräng sprider sig en förväntan och vällust. Glädjen att se naturens rörelse och långsamhet är evig. Som att betrakta den lilla tallen på den gamla stubben som bara funnits och beskådats år efter år. Nu har den tappat sina sista barr, men den kommer säkert följa mig till livets slut.
















Lycka är att sitta med korvsmörgåsen och kaffet med blicken ut över vattnet och lyssna på skogens spretiga vindsymfoni.

Lyckan kan finns just där du är. Den ska inte uppfinnas eller sökas. Den finns i din närvaro...

onsdag 24 september 2014

Hamburgare





















På bilden ovan ser du en mycket folkkär produkt - en hamburgare...och inte vilken hamburgare som helst utan en hamburgare från Max hamburgerrestaurang som har sina rötter i min hemstad Luleå.
Jag har varit en av hamburgerrestaurangens trogna gäster genom åren med mina regelbundna besök. Hamburgaren har allt som oftast varit Frisco eller Suprime. Alltid med vatten, tallrik och bestick.

Min relation till Maxkoncernen har genom åren inte varit helt okomplicerad. Jag kom att ondgöra mig stort över deras bluffkampanj "momsfilibabba" där man hyllade alliansregeringen momssänkning, men som det kom att visa sig bara bidrog  till  att öka Max vinstmarginaler på min hamburgare rejält. På dryga året efter momssänkningen var hamburgaren dyrare än innan momssäkningen, trots att inflationen var nära nog noll.

Än mer upprörd blev jag koncernledningen på gamalt brukspatronsmanér i vintras uppmanade sina anställda att rösta på alliansen i valet. Ett upprop till bojkott proklamerades på Facebook och jag var naturligtvis med. Bestämde mig för bojkotta Max fram till valet. Det skulle svida rejält....!

Nu är valet överstökat och vi vet hur det gick. Jag har järnhårt hållit på min princip - ingen hamburgare på Max. Idag var det dags att sluta fred. Max lockrop på en hamburgare för det facila priset 22 kronor var klart tilltalande.
En gammal kund som jag blev snabbt igenkänd...så i kassan frågades som vilken självklarhet som helst...vatten, tallrik och bestick?

Jag var tillbaka och det kändes fint....

lördag 20 september 2014

Leonard Cohen

Gammal är äldst brukar det sägas...och visst är det något speciellt när Leonard Cohen kommer med en ny skiva. För att använda ett alltför ofta använt ord...Leonard Cohen fortsätter att leverera. Faktum är att att han på sin senaste skiva är bättre än på länge. Lagom till Cohens 80-årsdag kommer nu nio fina låtar.

Leonard Cohens signum är kanske framförallt rösten...till skillnad från andra i hans generation behåller den sin mörka elegans...den är lite som ett moget vin som bara blir bättre av många års lagring.

Det har kanske inte är årets bästa skiva...men härliga tongångar för ett tillbakalutat tillstånd då höstmörkret börjar sätta bo i oss. Klicka på länken till höger och avgör själv...

onsdag 17 september 2014

Umeå





















Så är jag på tillfälligt besök i Umeå. Staden som gjorde mig mer vuxen via studier, teaterliv och arbete på 1980-talet. Staden som blev en tillfällig hemvist för några år sedan då jag jobbade här under en period och veckopendlade.

Åren går och samhälle och städer förändras, både till det yttre och till det inre. Av det Umeå jag lämnade i slutet av 1980-talet finns det inte många ankringsplatser kvar. På min vandring genom staden är det två  miljöer som nästan är som då, Nya konditoriet och Burmans musik. Den senare platsen har nog överlevt i våra digitala tid då man nu så då mest säljer vinylskivor. CD-skivan är ju passé, däremot har vinylskivan fått en ny renässans.




















Umeå är staden som växer. Staden med ett till det yttre stort självförtroende som vill vara störst. Jag hörde av en Umeåbo att målet på sikt är att Umeå ska ha 300000 invånare. Det är annat än min hemstad Luleå som nöjer sig med att ha 80000 som mål.

Att staden är i grossess märks. Byggarbetsplatser finns det lite överallt och ibland för jag ta omvägar bortom byggstaket och uppgrävda gator.

Det jag mest reagerar inför är hur nutidens stadsplanerare tänker. Umeå var tidigare staden med låg bebyggelse och björkalléer som främsta kännetecken. Därför var det inte okontroversiellt när staden  i slutet av 80-talet fick höghushotellet Plaza. Numera verkar man ha släppt tanken på en homogen stadsbild helt och hållet. Nya spektakulära byggnader ser dagens ljus lite överallt...och om det är snyggt kan diskuteras.
















I den rusiga tillväxten kanske staden förlorar lite av själ och identitet. Kanske är det tillväxtens pris för den som vill vara störst. För störst i Norrland är ju staden...men knappast vackrast.

måndag 8 september 2014

Nordlig resa 6
















Varje resa har sin början och sitt slut. Idag är det sista dagen och innan denna dag har hunnit bli midnatt har vi nått resans slutstation, Grova, Kasker, Sverige.

Vi fortsätter att färdas mot Lofotens sydligaste del. Vädret visar sig fortfarande från sin mest generösa sida och ramar in landskapet på bästa vis. Till slut når vi Moskenes färjeterminal för att ta den färja som ska ta oss till fastlandet. Jag kommer tillfälligtvis ur harmonin när färjebokningen ska visas upp för den unge kille som är kontrollant. Ljuset är starkt och min dators batteridrifts ljus obefintligt så vi ser just ingenting. Kontrollanten är till skillnad från mig helt lugn...så det hela löser sig enkelt som det mesta under denna resa...
















Vi säger adjö till det fantastiska landskapet. På färjan påminns vi om att Norge inte är kockarnas förlovade land. Fisken var varken salt eller osalt...den är bara trist. Men det är sådant som även jag kan ha överseende efter dessa dagar.

På hemväg gör vi ett kortstopp vid en grill i Rognan som glädjer magen bättre. Rognan denna fredagskväll är en öde plats så när på ett stycke bilburen ungdom som nog undrar var festen är.
















Någon timme senare passerar vi gränsen mot Sverige. Här blir snart varse två saker, regn och välkända insekter. Det har inte regnat sedan vi kom till Norge, men hemlandet möter oss med en åskskur. I Norge var vi aldrig besvärade av mygg. Faktum är att bilrutan var helt fri från insekter. På vår väg hem är det annorlunda..när regnet upphör blir bilrutan istället nedstänkt av knott.

Orättvist till nackdel för oss i Sverige....men Världen är ju som bekant inte alltid en rättvis plats....

torsdag 4 september 2014

Nordlig resa 5





















Denna dag stannar vi kvar på Brunstranda för att gå på tur.

Påpassligt är det lite molnigare och mer lämplig temperatur för vandring i bergen.

En reflektion jag gör under denna resa är att nästan var vi en än befinner oss så möts vi av en levande landsbygd. Något som står i bjärt kontrast mot hur det ser ut på andra sidan gränsen, d v s i Sverige där ett levande landskap snart är ett imperfektum. Norge bärs mycket mer av en tanke att hela landet ska leva. Det satsas mer på landsbygden...och så tänkte man kring landsbygden redan innan Norge blev en oljenation.




















Men visst...kommer vi en bit in bland bergen så finns det öde gårdar....men de är till skillnad från hos oss just ett undantag.

En annan skillnad....i Sverige har vi renarna lite överallt...här på Lofoten har vi fåren...minst lika talrika. De är våra följeslagare långt upp i bergen. Lyckligare tamdjur får vi nog leta efter.




















Efter vår vandring var den härligt söta jordgubbsbakelsen på campingens kafeteria en riktig höjdare.
Påpassligt var även solen tillbaka. Nordnorge fortsätter att le mot oss...

tisdag 2 september 2014

Nordlig resa 4
















Resan från Svolver går vidare söderöver.Vi gör ett fikastopp längs efter vägen. Vi konstaterar att stödet till vuxna begåvningshandikappade tycks fungera även i denna trakt. Vid sidan av oss är de med personal kafeterians enda gäster. Mest minnesvärt är gammal man som hade tagit som sin uppgift att flytta på stolar och bord. Om han tillhör gästerna eller ställets ordningsman förtäljer inte historien.

Annars är det här dagen som håller på att sluta med ett antiklimax...men som vänds till succé. Planeringen är att vi skulle övernatta två nätter i Stamsund för att göra en dagsvandring. Allt var bokat och klart...trodde vi. Väl framme i Stamsund och vandrarhemmet mötes vi av en avmätt äldre man med en fimp i munnen. Han har inte hört talas om någon bokning och är inte uppgraderad med internet. Intresset att bistå oss är på lägstanivå och istället för att mitt  kända koleriska sinnelag tar kommandot väljer vi en snar reträtt.

Lofoten, vackert väder och högsäsong...det är inte för inte jag funderar över om att det skulle bli till att sova under bar himmel kommande natt.




















På vinst och förlust fortsätter vi längs med kusten. Mellan fjäll och vatten når vi en liten by och Brunstranda camping. Här möts vi av trevlig personal...och ännu bättre... en ledig stuga åt oss. Denna stugvistelse kommer att bli den bekvämaste på hela resan...till med brödknivarna är vässade. Denna underbara paradoxala vändning gör mig lycklig värre.

Jag är mannen som gillar kontroll...men inser att en liten kontrollförlust kan vara nog så nyttig ibland!




















Brundstranda kommer att bli vårt vattenhål under två dygn. Vi utforskar fina nära omgivningar inför morgondagens längre tur...