söndag 28 december 2014

Mot årets slut





















Snart kan vi lägga ytterligare ett år till minnenas arkiv. Tiden går fort när det är roligt brukar det sägas. Blickar jag bortom min personliga horisont är det lätt att hålla sig för skratt både i det nationella och globala perspektivet. Ett litet leende kan jag i alla falla kosta på mig när regeringen och alliansen har hittat gemensamma spelregler hur Sverige ska styras...det känns riktigt bra.

På det personliga planet har jag haft ett fint år. Bilden ovan är från min balkong en augustikväll som får bli sinnebilden från en varm i och fin sommar tillsammans med den jag älskar.
















Vi har numera hela världen som möjliga resmål...men paradisen ligger oftast närmare än vad vi tror. Sommaren som var fick jag flera tillfällen att lära känna ett av Luleå skärgårds paradis - Kluntarna. Blicken ut från den strandnära bastun mot havet tar jag gärna med mig kalla vinterdagar som är och som kommer.
















Mitt andra hem - stugan Grova har många pärlor i relativ närhet. Detta år blev lågfjället Akkelis en ny favorit som är värd många återbesök. Den fina vandringen genom gammelskog och en vidsträckt fjällhed kräver en liten ansträngning...men den förförande utsikten är all möda värd.
















Lofoten ligger en bit bort, men är i ett globalt perspektiv inom en ganska enkel räckvidd. Vi fick en underbar resa under en sommarvecka ovan polcirkeln och möjlighet att skåda ett levande landskap som ger en vink att det går att leva och verka långt ifrån de stora städerna om bara rätt förutsättningar ges.

Med dessa ord och bilder är det dags att vända blicken framåt mot ett nytt år med många oskrivna ark...

söndag 21 december 2014

Mot jul





















Årsvarvet ska snart fullbordas. Det lackar mot jul. Denna högtid som alltid fyller mig med lite kluvna känslor och tankar. Det finns finns ingen högtid som rymmer så starka kontraster mellan frosseri och materiellt överflöd å ena sidan och ensamhet, fattigdom och oro å andra sidan.

Kontrasterna kanske aldrig ha varit så stora i modern tid än nu när vi ständigt påminns av rumänska tiggare som fryser på våra gator alltmedan vi i många fall förköper oss med prylar som varken vi eller mottagaren egentligen behöver.

Nej...dessa rader ska inte bli ytterligare en dystopi över vår tid, men jag vill att vi alla ska påminnas om sakernas verkliga tillstånd.

För oss  övriga som inte behöver oroa oss hoppas att jag att den stundande helgen i första hand ska bli några dagar för vila och goda möten. Så här lagom till jul tycks äntligen vintern ha tagit att stadigt grepp åtminstone här i norr. Det känns fint.

Vill du lyssna på några annorlunda tolkningar på våra julsånger och julpsalmer rekommenderar Mark Kozokeks skiva som är klickbar här intill.



tisdag 16 december 2014

Decembers blöta duk





















Är man som jag 50-plussare finns risken att man allt oftare hävdar att "det var bättre förr". Det är i det flesta sammanhang en livfarlig utsaga om man vill uppfattas vara i fas med sin samtid och inte upplevas som ute och kanske rent av fossil.

Men med risken att jag uppfattas som passé kan ingen få mig på andra tankar när jag säger att vintrarna vid Norrbottenskusten var bättre förr. Under alla mina år i Luleå fram till att jag flyttade in till centrum var jag en hängiven vintercyklist med min gamla Hermes. Då - d v s på den gamla goda tiden var det mycket sällan regn och ishalka som gjorde cykelturen till jobbet omöjlig. Däremot kunde sträng kyla och kraftiga snöfall ställa till det. Men allt som oftast cyklade jag då snöröjningen i regel var bra och minus 20 inte var några problem med rätta kläder.

Men - nu är det andra tider. Jag märkte en bit efter milleniumskiftet att något var på gång. Klimatet började bli mildare och det vådliga cykelturerna på isiga vägar började bli alltvanligare.

Sedan några år är jag stadsbo. Jag kan sakna cyklandet, då det ger en enkel vardagsmotion. Däremot känner jag tacksamhet inför att slippa cykla på vintern. Tacksamhet är egentligen inte rätta ordet...utan jag är naturligtvis mest bekymrad över vad vi människor håller på att göra med klimatet och vår Värld. Det här handlar inte om några naturliga variationer, utan jag kan ser en gradvis förskjutning mot allt kortare och hopplöst blöta och hala vintrar.

Decembers stora mörker förstärks av väta och halka. Skulle moder Jord kunna gråta skulle hennes tårar falla ymnigt. Kanske hon gör det i det kalla regnet och råa blåsten. Jag ser det i alla fall så...

söndag 14 december 2014

Storebror ser dig













Vi lever i ett övervakningssamhälle, men inte den typ av övervakningssamhälle som George Orwell skissade upp i sin klassiska bok "1984". Nu är det 2014 och vi för ännu tänka och tycka fritt i vår skyddade del av Världen...en yttrandefrihet som vi aldrig kan ta för given. Samhället och dess institutioner kan förändras fortare än vad vi anar.

Men övervakade är vi. Så fort vi har vår dator eller mobil igång är vi sedda. Med andra ord är vi sedda mest hela tiden. Vi har fått ett kapitalets övervakningssamhälle. Detta osynliga kapital ser alla rörelser du gör på internet. Jag blir varse det nästan varje gång jag gör någon sökning på nätet...vips brukar det finnas någon produkt som på något sätt kan kopplas till min sökning.

Produktreklamen är som en envis mygga och kan dyka upp lite var som helst...alltifrån på min facebooksida till i någon spalt i web-versionen av Dagens nyheter. Vad jag tycker om det - skit, varken mer eller mindre. Jag kan bara förhålla mig till det som är och ser fram ett web-baserat myggmedel mot oönskad reklam.

Lite kan jag le åt eländet också...när jag för en tid sedan sökte efter en hälsokostprodukt drog naturligtvis reklamarsenalen igång med diverse mer eller mindre suspekta hälsoprodukter...och Hampa! Hampan är en del av den välkända växten Cannabis sativa. Jag är narkotikarådgivare...det verkar kapitalets övervakarblick ännu listat ut. Men nu vet dom....

torsdag 11 december 2014

Miljöpartiet i den politiska kylan





















December är som vanligt numera osedvanligt varm. De iskalla nordanvindarna har istället tagit sin tillflykt in i politiken och då i synnerhet runt Miljöpartiet. Inom politiken har Miljöpartiet blivit mångas hackkyckling. Det började med att Sverigedemokraterna ifrågasatte dem, sedan tog Alliansen vid och idag har självaste LO gått till storms mot Socialdemokraternas samarbetspartner.

Av detta väl samverkande team av Socialdemokrati och Miljöparti som fanns för en vecka tycks nu inte längre finnas ett spår. Stefan Löfven säger nu att lagt kort inte längre gäller. Gemensamma uppgörelser och budget har snabbt blivit förpassade till historien.

När hör jag på kommentarerna så tycks de flesta vara glada och tacksamma. Det är som att Miljöpartiet plötsligt ses som någon sorts paria och belastning. Maskrosen har åter blivit maskros - ett ogräs som ska renas bort.

Jag blir bekymrad. Jag tror att Löfven gör ett misstag. Åtminstone jag uppfattar honom som velig...var har vi honom och hans Socialdemokrater egentligen. Jag tror att borgarna jublar...de kan visa upp det sammansvetsade team Löfven inte har. Helt plötsligt har vi inte tydliga politiska alternativ inför valet. Jo vi har ett...Alliansen och en socialdemokrati som vi inte vet om den kommer att gå till höger eller vänster.

Det värsta är dock att det är risk för tvärbroms för naturen och framtida generationer. Miljöpartiet behövs för att driva på debatten och fatta livsviktiga beslut för allas vår framtid. Hejdå Norrbottniabanan är jag rädd kommer att bli en av dessa konsekvenser är ett norrländskt perspektiv.

Idag vred vi tillbaka den politiska kompassen ett par varv....tyvärr

tisdag 9 december 2014

Hycklaren Bert Karlsson

















Om jag av någon outgrundlig anledning skulle vinna en helkväll tillsammans med Bert Karlsson så skulle jag resolut och utan någon som helst reservation tacka nej.

Bert Karlsson är definitivt en person som väcker känslor och de oreserverat negativa hos mig. Att Bert Karlsson väcker känslor är säkert fullständigt medveten om...men det tror jag han skiter fullständigt i så länge han kan tjäna pengar.

Att tjäna pengar är Bert Karlsson duktig på. Vid sidan av Ingvar Kamprad är han troligen en av de framgångsrikaste kapitalisterna i Sverige.

Det är väl inte fult att tjäna pengar säger någon...nej, men det är sättet det sker på. Rå kapitalism som saknar moral, god etik och samvete kan omöjligt vinna något gillande.

Den som kan sin politiska historia vet att Bert Karlsson vara en av Ny demokratis ledargestalter. Ny demokrati hade tydliga drag av dagens Sverigedemokrater. Ny demokrati blev tack och lov en dagslända i svensk politik.

Sedan en tid har Bert Karlsson blivit en av flyktingpolitikens huvudpersoner...men inte att förfasa sig över den....tvärt om ...här finnas stora pengar att tjäna på flyktingmottagandet. Den norrbottniska glesbygden har på senare tid  fått känna av Bert Karlssons framfart då han hyrt eller köpt upp anläggningar för att sälja flyktingplatser till staten. I nästan folktomma Porjus finns hundratals flyktingar, hotell Tornedalia i Övertorneå blir ett flyktingboende och spaanläggningen Cape East ska snart ge plats för 600 flyktingar i Haparanda.

Bert Karlsson har naturligtvis inga skrupler. Går de att göra stora pengar på flyktingar är det bara att hänga på. Jag blir bekymrad...inte i första hand för att det luktar pengar och dubbelmoral av Bert Karlsson utan de stora påfrestningar redan hårt ansatta bygder ställs inför. Ett mottagande ska vara värdigt och ske i nära samförstånd med närsamhället.

Som svar på det skulle nog Bert Karlssons svar vara - Buisness as usual!

torsdag 4 december 2014

Klickjournalistiken och bildningen












Att samhället förändras fort undgår ingen. Frågan är om inte digitaliseringen, den allt snabbare kommunikationen och de sociala mediernas framväxt utgör spjutspetsen i förändringen. Denna revolution gör det möjlighet att få och utbyta information på ett sätt som vi bara för ett tiotal år sedan inte trodde var möjligt.

Myntet har som bekant två sidor...frågan är en denna utveckling bidrar till och göra oss klokare? Vi väljer, men vi väljer också bort. Det senaste ordet i tiden är "klickjournalistik", d v s lättförpackade inslag som läsarna ofta väljer framför seriös nyhetsjournalistik. Bilden av en gullig kattunge har på senare tid fått blivit sinnebilden av vad denna nya klickvärld står för...avskärmning från livets väsentligheter och realiteter.

Det verkar helt enkelt vara så att vi väljer det förenklade och anpassade framför fördjupningen....den som kräver något av oss. Det märks hur journalistiken anpassar sig. I kulturnyheterna tar jag del av ett inslag där en nyhetssajt säger att vi måste närma oss våra lyssnare och läsare. Det låter vackert, men det handlar ju att få så många läsare och lyssnare som möjligt för att överleva i en stenhård bransch. Förflackningen ser jag sedan länge i lokaltidningen som jag har valt bort. Då bara ytan i lokaltidningen finns kvar kan jag hitta det jag behöver på nya nätbaserade sajter.

Utvecklingen gör mig orolig...språket, kunskapen och bildningen som vi får genom fördjupning bidrar till den nödvändiga kritiska reflektionen som behövs för att utvecklas som människa och kunna samverka konstruktivt med andra. Dagens och morgondagens utmaningar behöver inte mer ytlighet. Då står vi inför stora problem.

Med andra ord finns ett inneboende demokratiproblem om klickjournalistiken fortsätter att vinna terräng och förflacka våra sinnen.

tisdag 2 december 2014

Framtiden...?














Det enda med visshet kan säga om vår framtid är att vi inte vet hur den kommer att gestalta sig. Vi kan spekulera och göra sannolikhetskalkyler kring olika tänkbara scenarior. Inte sällan med dystopiska inslag. Det vi däremot med stor visshet är att tillvaron och även den relativt nära framtiden ger snabbare och större förändringar än vad vi kanske anar.

Det är som allt människor gör tenderar att få ett allt kortare "bäst före datum". Det som inte fanns igår finns idag och imorgon ersatt av något annat. Människan har en relativt lång historia, men demokrati och i någon mening relativt väl fördelning av resurser och välfärd har i historiskt perspektiv en mycket kort sådan. Vissa landvinningar vill nog de flesta av oss ska konserveras för evig tid...som ett demokratiskt system och ett öppet samhälle.

Vad framtiden har att säga om om dessa förhoppningar kan bara morgondagen ge svar på. Även de mest goda intentioner kan surna. Just denna dag då Sverigedemokraterna bidrar till ett parlamentariskt kaos tycker jag mig se att vi börjar få del av en situation som länge har pågått i Central- och Sydeuropa. Främlingsfientliga partier tar plats och de etablerade partierna vurmar mer för sin egen makt än utsträckta händer.

Kanske rådande läge i någon mån kan skyllas på den individualistiska kultur vi sedan länge levt i. I en sådan kultur sätt egennyttan och självet först framför gemensamma intressen. Jag tycker mig se samma tendenser inom den nuvarande politiken...utsträckta händer förkastas...kosta vad det kosta vill.

Demokratin och framtiden behöver många utsträckta händer. Vill tro att något gott frö ska gro när den värsta elden har lagt sig....