Klickjournalistiken och bildningen

Att samhället förändras fort undgår ingen. Frågan är om inte digitaliseringen, den allt snabbare kommunikationen och de sociala mediernas framväxt utgör spjutspetsen i förändringen. Denna revolution gör det möjlighet att få och utbyta information på ett sätt som vi bara för ett tiotal år sedan inte trodde var möjligt.

Myntet har som bekant två sidor...frågan är en denna utveckling bidrar till och göra oss klokare? Vi väljer, men vi väljer också bort. Det senaste ordet i tiden är "klickjournalistik", d v s lättförpackade inslag som läsarna ofta väljer framför seriös nyhetsjournalistik. Bilden av en gullig kattunge har på senare tid fått blivit sinnebilden av vad denna nya klickvärld står för...avskärmning från livets väsentligheter och realiteter.

Det verkar helt enkelt vara så att vi väljer det förenklade och anpassade framför fördjupningen....den som kräver något av oss. Det märks hur journalistiken anpassar sig. I kulturnyheterna tar jag del av ett inslag där en nyhetssajt säger att vi måste närma oss våra lyssnare och läsare. Det låter vackert, men det handlar ju att få så många läsare och lyssnare som möjligt för att överleva i en stenhård bransch. Förflackningen ser jag sedan länge i lokaltidningen som jag har valt bort. Då bara ytan i lokaltidningen finns kvar kan jag hitta det jag behöver på nya nätbaserade sajter.

Utvecklingen gör mig orolig...språket, kunskapen och bildningen som vi får genom fördjupning bidrar till den nödvändiga kritiska reflektionen som behövs för att utvecklas som människa och kunna samverka konstruktivt med andra. Dagens och morgondagens utmaningar behöver inte mer ytlighet. Då står vi inför stora problem.

Med andra ord finns ett inneboende demokratiproblem om klickjournalistiken fortsätter att vinna terräng och förflacka våra sinnen.