onsdag 25 februari 2015

Om utveckling och tillväxt
















Det brukar sägas att storleken har betydelse. Det kanske äger en giltighet. Det som definitivt har betydelse och giltighet är orden och hur de brukas. De har både ett symbolvärde och anger en riktning. Just därför tycker jag inte det är helt oproblematiskt då en av Luleå kommuns verksamheter numera har bytt namn från utvecklings till tillväxtkontoret.

Ordet tillväxt verkar vara i ropet just nu, men skulle det vara bättre än utveckling? Jag tycker inte det. Ordet utveckling känns mer sympatiskt...det handlar om förstå mer. I ordet ligger en kunskap och lärandeaspekt. Att söka förstå mer om oss själva, vår plats och våra sammanhang i smått i stort handlar om att leva och växa, men inte nödvändigtvis tillväxa.

Tillväxt däremot handlar just om att växa och helst bli störst. Det finns dock problem. Ofta kan det bli på bekostnad att något annat blir mindre. Sedan lever vi som bekant i en Värld med ändliga resurser. Här finns en annan motsättning...i tillväxten ligger ofta att förbruka mer...och ofta mer än vad som är sunt och vad som är hållbart i det långa loppet.

Med att fokusera på tillväxten tycker jag att kommunen sänder ut helt fel signaler. Tänk så mycket bättre att satsa på utveckling med fokus på hållbarhet. Tror att det skulle kunna föda många kreativa idéer. Idéer som håller det långa loppet...

söndag 22 februari 2015

Den lilla stora staden i norr





















Fredagskväll och en avslutad arbetsvecka brukar för många vara liktydigt med After work. Så har det varit ganska många år nu och företeelsen tycks fortfarande växa. Från att ha varit en i det närmaste gratis taccobuffé  med lika billig öl, är det idag inte lika billiga, men ofta dignande bufféer med öl eller vin till.

Luleå är en ganska liten stad så möjligheten att träffa människor jag känner eller åtminstone ansikten jag känner igen i vimlet är stor. Det är hemtamt och tryggt, men bjuder sällan på några överraskningar.

Senaste After worken inleddes med mina vänner på Friends, en av Luleås stamställen. Ett säkert kort både vad gäller mat, dryck lokalt vimmel.

Lilla Luleå har sedan något år trots allt fått en mer internationell mötesplats. Ett stenkast från Friends har hotell Clarion slagit upp sina portar. Här har vi Skybaren högst upp med panoramautsikten över staden, men har har vi också hotellets lounge  i entréplan.

Det här är platsen om man vill möta något nytt. Här återfinns alltifrån nyrikeryssar som dricker champagne till den bortkomne mannen från någon by med hängbrallor. Det här är en bra plats att avnjuta kvällens sista öl på i en fåtölj och med ögon och öron se och höra alla olika existenser från när och fjärran.

Kul att bo i en liten stad i norr där jag kan vara provinsiell och internationell på samma gång...

tisdag 17 februari 2015

Hos tandhygienisten
















För en tid sedan var jag hos tandhygienisten. Det var inte roligt. Jag hade någon vecka tidigare varit på min regelbundna kontroll hos min tandläkare. Det var ett positivt besök. Jag fick veta att min tandstatus var oförändrad eller t o m lite bättre. Det var bara lite tandsten som skulle fixas av tandhygienisten.

Med lite stärkt självförtroende såg jag emot den behandling tandhygienisten skulle ge mig. Besök hos tandvården var under unga år inte min favoritsysselsättning. Som barn hade jag många hål i tänderna och någon gång under lågstadietiden var det en tandläkare som jag upplevde som ett monster som nära nog misshandlade mina tänder. Efter den  behandlingen tog det ett antal år innan olusten inför tandvården försvann.

Vad som mot alla odds väntade mig hos tandhygienisten var en rejäl uppsträckning och pekpinnar på löpande band. Jag kände mig som ett litet barn som inte gjort min läxa och som en riktig dålig patient. Som grädde på moset vidtog en lång ultraljudsbehandling med minst sagt oangenäma inslag. Efteråt fick jag med samma uppfordrande attityd veta att jag närmast hade mig själv att skylla.

När jag kom hem började min ilska vakna till liv. Även om jag inte är den perfekta tandvårdspatienten så är jag långt ifrån den sämsta. Jag undrar hur det gått om jag hade varit en person med riktigt dålig tandstatus och dessutom haft rädslor inför behandlingen...

Jag jobbar själv inom ett människovårdande yrke och vet att bemötande och attityd är avgörande till om mina möten ska bli framgångsrika och den enskilde ska känna sig hjälpt. Jag har hört flera som känt att de mötts av moralkakor  när de har varit på tandvården. Monstertypen som jag mötte som barn har säkert försvunnit, men tandvården tycks fortfarande ha mycket att lära inom området bemötande och social kompetens.

En sak är i alla fall klar, tandhygienistens förtroende är förbrukat. Det blir byte nästa gång...

tisdag 10 februari 2015

Med tanke på vädret
















Är man som jag...en riktig vädernörd...så har den senaste tiden varit ovanligt händelserik. Vid dagens kortare promenad efter jobbet i grannskapet var det svårt att låta bli att tänka på detta väder. Förra veckan slog staden Luleå snörekord, i lördags natt var det full storm i byarna över Norra hamn och när jag vaknar i morse visar termometern plus 6 grader. 6 grader plus är inget nytt rekord, men det är stora kontraster i görningen och långt ifrån det som brukar vara typiskt för en normal februari...ofta stilla dagar med kyla.

När jag läser att Göteborg aldrig har haft det så varmt i februari sedan mätningarna började är det dags att tänka längre än den egna nästippen. Faktum är att vi är på väg mot ytterligare en i raden av milda vintrar. Visserligen har det snöat ovanligt mycket till skillnad mot fjolårsvinterns regnande...men det är ju typiskt för ett allt mildare väder...mer nederbörd och då beror det ju på vilken sida nollan vi är när nederbörden faller. Så - fler snörekord inom en nära framtid är ingen omöjlighet, men nya köldrekord kan vi nog glömma.
















Ute faller skymningen efter denna soliga och milda dag. Himlen är vacker alltmedan stigen är vattnig och glashal och och skogens vita har grånat och fyllts av av tusentals kvistar som fallit efter stormen.

Där ute skallrar en allt oroligare Värld. Mitt i all oro får vi inte glömma klimatet och miljön. För din, min och allas vår skull...

onsdag 4 februari 2015

Min känsla för snö





















Vi som gillar snö och bor vid Norrbottenskusten har högtidsdagar just nu. Inte sedan mätningarna började har snön legat så djupt i Luleå som den gör nu. Kontrasten är slående till fjolårets tragiska vinter som även på våra breddgrader oftast handlande om regn.

Jag har alltid gillat väder. De som känner mig betraktar mig nog som en riktig vädernörd. Mitt väderintresse har följt mig sedan tidig barndom. Redan som 6-åring blev jag kallad för "vädergubben". Jag gjorde redan då mina egna väderprognoser. Tolkar vädret gör jag fortfarande, oftast med hyfsad framgång.

Just snön har jag haft en speciell känsla inför. Som barn älskade jag att gå ut när det var en riktig snöstorm och jag kunde stå vid ett fönstret länge och bara iaktta den väderdramatik snön ibland gav upphov till.

Väderdramatik har det också varit dessa dagar även om jag har varit bekvämt förskonad i min hyresrätt med varmgarage. Det som har varit speciellt trevligt är att jag inte har hört en enda gnällig kommentar om snöandet. Vi svenskar är ju annars bra på att gnälla...speciellt när det gäller vädret. Kanske det beror på att vi känner glädje över den myckna snön. Vi bor ju trots allt i ett vinterland.

Tror också att vi är lite stolta över att ha slagit rekord. Vi vid Norrbottenskusten brukar ju ofta ha mest soltimmar på sommaren. Nu kan vi dessutom stoltsera med vara den stad som har mest av den vita varan...

söndag 1 februari 2015

Om betydelsen av kvalitet





















Alla som känner mig vet att jag är en stor vurmare för den goda kvaliteten. Till skillnad från flertalet i vår konsumtionskultur handlar jag inte prylar och kläder speciellt ofta. När jag väl gör det så lägger gärna på en extra slant med hopp att den ska hålla länge.

God kvalitet för ett klädesplagg är ett plagg som håller åtminstone 10 år vid regelbunden användning. Jag har flera skjortor som med råge har passerat denna gräns.., ja, även ett par T-shirtar. Bäst är mina Lundhagskängor inköpta i slutet av 1980-talet som nästan håller nyskick. Inget klädesplagg...men ändå.

I vår tid med den eviga tillväxten som mantra får den goda kvaliteten allt svårare att hävda sig. I själva drivkraften att köpa finns det två viktiga vägar för producenterna...skapa ett behov och/eller se till att produkten håller allt sämre så att du måste köpa en ny. Det senare brukar jag kalla modern kvalitet...d v s produkter som håller allt sämre.

När jag för 3 år sedan köpte det jag trodde var en kvalitetsskjorta på Hansens och såg att den redan var utnött och trasig i höjd med armbågarna blev jag sur. Det ska vara en kvalitetsskjorta av känt märke. Visserligen köpt på rea...men dyr ändå.

Att skjortorna går söder på detta vis hade jag aldrig var med om tidigare. Det som brukar hända av de med billigare fabrikat är att de tappar färg och blir noppiga.

Självklart gick jag tillbaka till butiken med skjortan. Jag hade inget hopp att få en ny. Öppet köp var ju liksom för länge sedan passerat...men jag vill höra hur personalen resonerade.

En yngre försäljare (som säkert tyckte jag var lite knäpp) lämnade över min reklamation till en äldre dito. Jag fick ett vänligt och sakligt bemötande. Han hade aldrig varit med om något liknande. Kedjan som producerade skjortan brukar var känd för bra kvalitet. Jag tänkte, men sade det inte, att det är nog ingen som tidigare visat upp en trasig skjorta som har ett par år på nacken.

Lottlös gick jag dock inte från affären. Förutom ett trevligt bemötande så fick jag med mig två par sockor  med mig hem. Dessutom köpte jag två skjortor på rean...förhoppningsvis av god kvalitet...