torsdag 27 mars 2014

Två bilder av ljuset...
















Det har varit en lång mörk, blöt och halkig tid som knappast fyllt ut ordet vinter med dess rätta värde. Så kom då lördagen som var. Det var som att ljuset har väntat. Ja, väntat  mycket länge, för nu nu när det till fullo återkom var det  med en kraft av sällan skådat slag. Eller så kändes det bara så efter detta långa mörka blöta grå.

Allt låg åter möjligt och fullkomligt vidöppet. Vägen som plötsligt som är synlig ger förhoppningen om livet, äventyret och framtiden.

En dörr som öppnas. Plötsligt badar rummet av ljus....det är dags att vandra vidare...


lördag 22 mars 2014

Den möjliga möjligheten...
















Det är lördag morgon i Svens stuga i Ryssbält. Platsen dit vi åker år efter år, vår som höst. Dagen därute utanför stugfönstret ligger den möjliga möjligheten.. Dagen är vit, den är blå. Ja...den är alla möjliga färger. Dagen är ingen plikt, utan just möjligheten att pröva sig fram i egen riktning.

Dagen börjar med förströdda ord, uppvaknande, frukosten allt till toner av Bach.

I livet ligger just möjligheten att pröva sig fram, på nytt, utifrån den angivna position som livet har givit här och nu. Platser som dessa, Ryssbält, och andra  vilsamma platser ger livet dess eftertanke det behöver.

Här sker ett återvändande till allt som varit, tid som passerats och sådant som brustit. Med distansen, med naturen följare och i samtalen får allt sin mening. Blir artikulerat. Talar om försoning och det som brukar kallas helande. Hel blir jag aldrig, men så länge jag lever något mer hel dag för dag.

Med den något brustna men mer hel blick ligger möjligheten, som är dagen, som är framtiden framför mig. Jag vet inte när, jag vet inte hur, men jag vet att möjligheten är jag, är du ...är livet självt.

Kanske fortsätter dagen med en skidtur.

tisdag 18 mars 2014

Europa, demokratin och utanförskapet

Jag läser sista delen av Karl-Ove Knausgårds romansvit "Min kamp". I denna del får Adolf Hitler och utvecklingen av nazismen stort utrymme. Hitler skrev ju "Mein kampf" som var hans ideologiska manifest. När "Mein kampf"  gavs ut blev den närmast hånad av recensenterna och det politiska etablissemanget. Men - det vi alla vet idag är en dåligt skriven bok med en rad galna idéer blev den ideologiska basen vars konsekvens ledde till Europas största tragedi någonsin.
Hur kunde det gå så - svaret är naturligtvis mångbottnat, men kombinationen av en svag demokrati utan reell legitimitet i kombination med utanförskap och fattigdom hos stora grupper var en starkt bidragande orsak.
Till våren är det val till EU-parlamentet. Jag har aldrig varit någon EU-vän av rang, men nu inser jag att just detta val troligen är betydligt viktigare än vårt eget riksdagsval.
Varför? Jo i takt med att utanförskapet ökar bland i EU-länderna får den ultranationalistiska idéerna med inte sällan nazistiska inslag allt större fäste. Dessa mörkblå och bruna rörelser mobiliserar inför detta val och rider på en våg av missnöje. Våra Sverigedemokrater är naturligtvis med på tåget och satsar mycket mer än de andra mindre partierna.
Visserligen har mycket hänt sedan Hitlers Tredje rike föll, men där finns paralleller som vi inte får negligera. Ett Europa med större utanförskap och ojämlikhet sätter även nu demokratin i gungning.
Jag tror att många av dem som inte är inkluderade och får vara med och dela på kakan upplever att demokratin inte är något för dem. Demokratin är för de som redan har och som vill ha ännu mer.
Konklusion - resurserna måste delas mer jämlikt och alla måste känna att jag behövs. Lättare sagt än gjort. Men - gör vi EU-valet till en fråga om jämlikhet och inkludering kan vi återupprätta en del av den demokratiska legitimiteten. Alternativet kan bli mörkt värre är jag rädd...

söndag 16 mars 2014

James Vincent McMorrow

Det går inte komma ifrån....Spotify har vidgat mitt musikaliska liv avsevärt. Jag är annars knappast någon konsument av rang, men ny och ofta nyskapande musik tar jag del av....visst är det än sorts konsumtion, men en konsumtion som inte skapar mättnad, utan öppnar sinnena och glädjen inför livet.

Det finns så mycket bra, men jag tycker att James Vincent McMorrows senaste "Post tropical" med sin skönt vilsamma pop får bli musikens budbärare nu när vi går mot en  allt ljusare årstid.

McMorrows toner tillsammans med det blågröna skymningsljuset över Norra hamn ger kvällen sin inramning och skönhet den förtjänar. Lyssna...efter ett par spelningar tror jag du håller med...

tisdag 11 mars 2014

Om meteorologers språkbruk...

Lyssnade ikväll på den unga meteorologen i TV-rutan. Han lät berätta att södra Sverige kunde få  få riktigt milt (varmt) imorgon, men "hotade" med att det kunde bli någon minusgrad på natten. Vi i norr skulle "bara" få några plusgrader ( typ +5). I fårskinnsfåtöljen förundrades jag över den unge mannens språkbruk. Han får +15 grader i södra Sverige  som  att låta som ett normalstånd för första halvan av mars och de några plusgraderna här i norr som rena rama kylan.

För mig blir det ett aningslös bild över människans blindhet över sakernas tillstånd. Här i norr har vi nog haft den varmaste vintern i mannaminne. Om vi nu ska kallar den vinter överhuvudtaget. Egentligen har det varit flera månader av en sorts "ickeårstid" - blöt och evigt halkig, men en litet avbrott - två kalla veckor i januari.

Imorgon anländer våren per definition till Luleå - över en månad för tidigt. Klimatskeptikerna lär förbli klimatskeptiker, speciellt de som kör mycket fossilt.

Något positivt har den allt för tidiga våren i alla fall ställt till med - motoruppvisningen på Norra hamns is är inställd p g a värme och dålig is....

torsdag 6 mars 2014

Järnridå och den globala kapitalismen

Ett vara människa med en chans till utsikt över världen, dess möjligheter och problem är nutiden spännande. Visst är det lätt att bli stor pessimist ibland. Jag tänker närmast på den ohejdade konsumtionskultur den rikare delen av världen lever i och som i rask takt kan göra  samma värld till en obeboelig plats inom en inte alltför avlägsen framtid.

Just nu är inte klimatfrågan i fokus utan tidningssidorna är fyllda av artiklar med allehanda hypoteser om vilket som blir Putins nästa infiltrerande drag i Ukraina.

Trots den oro och ilska jag kan känna inför det som sker är jag faktiskt glad över att leva i den värld där jag och du befinner sig idag.  I den globala värld vi numera lever i och det oerhört snabba informationsflöde som finns blir konflikterna snabbt synliga och övergreppen många gånger demaskerade. I fallet Ukraina, liksom många andra konflikter, blir det nära nog omöjligt för Putin och hans maktapparat att härja som så skedde på den gamla Sovjettiden.

Sedan har vi också kanske en positiv paradox av den globala kapitalismen. Det postmoderna samhället gillar inte krig. Krig i inflytelserika länder får börserna att rasa och ekonomisk oro kan sprida sig som en  löpeld.

Informationsteknologi och globalt kapital handlar sällan om det goda livet och freden - men kan faktiskt ibland bli en av fredens förutsättningar...

söndag 2 mars 2014

Konstnären och dennes betraktare





















Konstverket ovan är gjort av Andreas Eriksson vars utställning jag för en tid sedan såg på Bonniers konsthall i Stockholm.
Bra konst kommunicerar med sin betraktare. Ibland kan till synes uttrycken vara väldigt enkla, men trots det och kanske just därför röra om tankar och känslor hos sin mottagare.

Andreas Erikssons vita väv fanns på en liten avskild plats i konsthallen. Här blev jag kvar en stund. Det är någon på bilden...och denna någon är ju jag.
Här tycker jag att konstnären lyckas fånga själva livets essäns. Den vita väven, som blir livets väv. Väven är både tom och fylld med innehåll. Innehållet ska du fylla, det är din livsuppgift och skyldighet för att skapa mening. I livet.
Livet kan var ensamt ibland, ja, innerst inne är vi ensamma. En ensamhet vi måste acceptera för att bli en del av helheten och utvecklas både med och utan andra.
Livsvandraren bär på sin ryggsäck. För vissa av oss är den lätt, för andra betydligt tyngre. Även om ryggsäcken inte alltid är så rolig att bära behöver vi den. Här samlas alla våra erfarenheter. Det är ju med dem som livsreferenser vi kan gå vidare och utvecklas som människor.

Konstverket blev denna dags kommunicerande kärl för mig och livsvandringen känns om blott för ett ögonblick betydligt enklare...