Europa, demokratin och utanförskapet

Jag läser sista delen av Karl-Ove Knausgårds romansvit "Min kamp". I denna del får Adolf Hitler och utvecklingen av nazismen stort utrymme. Hitler skrev ju "Mein kampf" som var hans ideologiska manifest. När "Mein kampf"  gavs ut blev den närmast hånad av recensenterna och det politiska etablissemanget. Men - det vi alla vet idag är en dåligt skriven bok med en rad galna idéer blev den ideologiska basen vars konsekvens ledde till Europas största tragedi någonsin.

Hur kunde det gå så - svaret är naturligtvis mångbottnat, men kombinationen av en svag demokrati utan reell legitimitet i kombination med utanförskap och fattigdom hos stora grupper var en starkt bidragande orsak.

Till våren är det val till EU-parlamentet. Jag har aldrig varit någon EU-vän av rang, men nu inser jag att just detta val troligen är betydligt viktigare än vårt eget riksdagsval.

Varför? Jo i takt med att utanförskapet ökar bland i EU-länderna får den ultranationalistiska idéerna med inte sällan nazistiska inslag allt större fäste. Dessa mörkblå och bruna rörelser mobiliserar inför detta val och rider på en våg av missnöje. Våra Sverigedemokrater är naturligtvis med på tåget och satsar mycket mer än de andra mindre partierna.

Visserligen har mycket hänt sedan Hitlers Tredje rike föll, men där finns paralleller som vi inte får negligera. Ett Europa med större utanförskap och ojämlikhet sätter även nu demokratin i gungning.

Jag tror att många av dem som inte är inkluderade och får vara med och dela på kakan upplever att demokratin inte är något för dem. Demokratin är för de som redan har och som vill ha ännu mer.

Konklusion - resurserna måste delas mer jämlikt och alla måste känna att jag behövs. Lättare sagt än gjort. Men - gör vi EU-valet till en fråga om jämlikhet och inkludering kan vi återupprätta en del av den demokratiska legitimiteten. Alternativet kan bli mörkt värre är jag rädd...