Det är lördag morgon i Svens stuga i Ryssbält. Platsen dit vi åker år efter år, vår som höst. Dagen därute utanför stugfönstret ligger den möjliga möjligheten.. Dagen är vit, den är blå. Ja...den är alla möjliga färger. Dagen är ingen plikt, utan just möjligheten att pröva sig fram i egen riktning.
Dagen börjar med förströdda ord, uppvaknande, frukosten allt till toner av Bach.
I livet ligger just möjligheten att pröva sig fram, på nytt, utifrån den angivna position som livet har givit här och nu. Platser som dessa, Ryssbält, och andra vilsamma platser ger livet dess eftertanke det behöver.
Här sker ett återvändande till allt som varit, tid som passerats och sådant som brustit. Med distansen, med naturen följare och i samtalen får allt sin mening. Blir artikulerat. Talar om försoning och det som brukar kallas helande. Hel blir jag aldrig, men så länge jag lever något mer hel dag för dag.
Med den något brustna men mer hel blick ligger möjligheten, som är dagen, som är framtiden framför mig. Jag vet inte när, jag vet inte hur, men jag vet att möjligheten är jag, är du ...är livet självt.
Kanske fortsätter dagen med en skidtur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar