Det har varit en lång mörk, blöt och halkig tid som knappast fyllt ut ordet vinter med dess rätta värde. Så kom då lördagen som var. Det var som att ljuset har väntat. Ja, väntat mycket länge, för nu nu när det till fullo återkom var det med en kraft av sällan skådat slag. Eller så kändes det bara så efter detta långa mörka blöta grå.
Allt låg åter möjligt och fullkomligt vidöppet. Vägen som plötsligt som är synlig ger förhoppningen om livet, äventyret och framtiden.
En dörr som öppnas. Plötsligt badar rummet av ljus....det är dags att vandra vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar