söndag 30 oktober 2016

Uppdraget - söka ljuset



 Just denna dag kommer det oåterkalleliga - vintertiden, eller det som genom alla tider tidigare var normaltiden. Just denna dag har vintertiden till trots varit en av de ljusaste och soligaste på mycket länge. Dessutom har vi fått en extra lång dag att fylla med mening.

Men det blir mörkare, inte bara bland mörkerkrafterna i Sverige och andra mörka krafter ute i stora vida världen. Årstiden bjuder oss i rask takt in till mörkret. Till det kan läggas att vi troligen äntligen får vinter i normal tid här i norr. En tillfällig respit i det globala klimatdramat.

Utan mörker, inget ljus. Vårt uppdrag för att kunna omfamna denna tid är att vårda och söka allt det där fina ljus som trots allt finns. Ljuset hos oss och själva årstidens typiska ljus. När naturen nu har klätt av sig sommarhalvårets kostym och de flesta höstfärger är borta återstår det avskalade...naturens vilande tillstånd. Kontrasterna mellan ljus och mörker blir starkare, då det är mindre som fångar upp.

Tid och årstid bjuder in till en annan stillhet. För den seende och hörande finns en chans att komma ikapp...det yttre och ditt inre ljus kan bli till ett. Det finns mycket att se fram emot...


tisdag 25 oktober 2016

25 oktober 2016, utdrag ut dagboken - mellan högtryck och lågtryck



 Bilden ovan är tagen från min balkong förra veckan. Oktober har varit det mäktiga högtryckets månad. Tills för ett par dagar sedan hade det inte kommit en droppe regn här uppe norr. Hörtryck sent under hösten innebär ofta mulna lugna dagar. Men, ibland spricker det plötsligt upp och kvarvarande höstfärger gör oss på gott humör.

Vädret har sitt eget kontinuum mellan högtryckets lugn och lågtryckens dramaturgi. Det finns mycket i vädret som kan liknas vid människan. Kanske det är just därför vi så gärna pratar om väder...

Det har känts som det långlivade högtrycket är just väntan på en annan tid...lågtrycken och höstruskets tid. I människans värld har det sällan varit så många djupa och rent av farliga lågtryck som nu. I just detta nu vet vi inte om de ytterligare ska fördjupas eller om de ska tappa något av den livsfarliga kraften.

I denna vår tid som borde var den mest upplysta någonsin verkar människors villfarelser om tingens ordning vara en allt mer utbredd och den kritiska blicken satt på undantag. Dessinformation är ofta den nya normaliteten där människors fördomar frodas och mörka krafter söker fäste.

Läser idag en artikel att flertalet människor delar länkar till skrivet material bara på grundval dess rubriksättning utan att de tar del av innehållet. Många kan därför luras till lite vad som helst. I vassen göds konspirationsteorier och hat. Mannen som i ett värsta scenario kan bli USA:s nästa president är väl ett av de otäckaste exemplen på detta.

Tack och lov har vi fortfarande många begåvade personer som kan kommentera vår tid. Ta gärna del av Göran Rosenbergs krönika i söndagens "God morgon världen". Få kan formulera det som också är mina tankar så bra...


söndag 23 oktober 2016

Johans guide till Luleås restauranger 6 - Hemmagastronomi



 Hemmagastronomi öppnade för några år sedan som en delikatessbutik med allahanda godsaker för gom och mage. Efter en tid blev butiken en så kallad matbar med höga ambitioner. Hemmagastronomi har varit ett populärt ställe. Gott om gäster på vardagarna och ofta fullsatt under helger.

Fredagskvällen vi besökte Hemmagastronomi utgjorde inget undantag. När vi anlände anvisades vi till de enda lediga och förbokade platserna. Vill man ha stillhet och avskildhet är inte Hemmagastronomi restaurangen man ska besöka. Köket är öppet, musiken ganska hög och du sitter mycket nära dina bordsgrannar. Decibelnivån är är hög och det vill mycket till om du inte ska höra vad dina bordsgrannar pratar om.



På Hemmagastronomi äter du mellanrätter från en meny som är komponerad utifrån årstid. Du bör äta minst två mellanrätter för känna lite av mättnadskänsla. Den riktigt hungrige vill nog beställa fler, men då drar det iväg i pris.

Som första mellanrätt valde vi vi Hälleflundra med Mjölkudds-shiitake, brysselkål och dill. Som dryck rekommenderades Chablis Goylley eller kvällens Champagne. Ewa valde Champangnen som smakade mycket bra tillsammans med fisken. Rekommendationen Chablis var var ok, men den höjde inte maten nämnvärt och var i mitt tycke inte tillräckligt kyld. Mellanrätten var annars mycket bra - en av de bästa vi ätit. Fisken var underbart len, lagomt saltat och brytet med de övriga ingredienserna fyllde gommen med välbehag. En randanmärkning var dock att vi kände mycket mer av den  kantarell som inte skulle ingå enligt menyn än brysselkål och dill...men det kunde vi leva med.

Mellanrätt två var en komposition av lamm, rökt morot, rödbetor, senapsfrö och salvia. Till mellanrätten fick vi förslag på tre viner. Vi valde Louis de Grenelle. Denna mellanrätt nådde inte samma nivå. Många smaker som på något sätt tog ut varandra och som inte gav några större bestående intryck. Vinet var kraftfullt och smakrikt, men skulle vinna på en längre tids lagring. Inte optimalt till lammet.

Vi avrundade med en dubbel espresso. Espresson var en besvikelse. Lite blaskig och saknade den där klassiska krämigheten som är utmärkande för en riktig god espresso.

Intrycken från Hemmagastronomi är lite blandade.  Mellanrätterna är vackert komponerade, men smakupplevelsen varierar. Personalen är trevlig och försöker ge ett kunnigt bemötande, men vinrekommendationerna var inte helt lyckade. Miljön är naturligtvis också en smaksak, men för vi som gillar sitta skönt tillbakalutat utan att störas av andra är inte Hemmagastronomi något förstaval.

Jag ger Hemmagastronomi betyget 3. Mellanrätterna är för ojämna och miljön för bullrig för att motivera ett högre betyg.

tisdag 18 oktober 2016

I barndomens landskap - Boulongersskogen



 Under förra helgens besök i min uppväxtstad Gävle gjordes naturligtvis en vandring i den stadsnära Boulongerskogen. Boulongerskogen anlades under 1800-talet som ett rekreationsområde för den tidens borgarklass.

För mig blev området platsen för familjens olika utflykter under min uppväxt. På sommaren fikades det i någon hammock i en av de flera caféer som då fanns i parken. Här gjorde jag mina första försök på skidor och ofta blev det pulkåkning i backarna. Gräsänder fanns det i mängd, då som nu. Den obligatoriska matningen med det gamla torra brödet var naturligtvis också ett måste.




 När jag blev något äldre och min far hade förolyckats blev söndagsvandringarna till Boulongerskogen och hans gravplats på den intilliggande kyrkogården en ofta återkommande aktivitet.

Det på helgerna mindre barnvänliga området längst bort i den stadsnära parken var dåtidens festplats för oss unga. Här intogs nog ganska många öl under en period...och det vore fel att säga att kvällarna gick i nykterhetens tecken. Allt avlöpte trots allt väl och jag minns ingen som kom till skada. Det mest dramatiska var nog när någon tog ett ofrivilligt dopp i den på den den tiden ganska förorenade Gavleån.



 Mycket är sig likt i Boulongerskogen efter alla år som gått. Men det känns lite ödsligare än förr. Borta är minigolfen, hammockarna och tre av caféerna. Naturen fortsätter dock att spänna bågen. Alla högt strävande träd vittnar om detta och gräsänderna har inte givit upp hoppet om en torr bit bröd...

söndag 16 oktober 2016

Barndomslandets nära landskap - gården



 Förra helgen besökte jag barndomsstaden Gävle. Förutom umgänge med mamma och syster med familj blev det mycket tid till vandringar i mitt barndomslandskap. Jag gör dessa återkommande vandringar ibland. Det handlar både om återblickar till den tid som var - min uppväxt. Det ger också perspektiv på livets snabba rörelse framåt, men också det som till synes har lämnats kvar.

Bilden ovan är från en innergård i Gävle centrum...mitt nära barndomslandskap under 16 år mot ett vuxenblivande. Längst in i vänstra hörnet bodde jag. Största lägenheten i huset med altanoasen där så många timmar tillbringades.

Denna gråa oktobersöndag är innergården tyst. Ingen människa syns eller hörs. Annat var det då - under ett antal år var gården samlingsplatsen för många barn. Både vi som bodde där och våra kompisar en bit bort. Här lektes "High Caparall" (gammal klassisk västernserie) och kurragömma. Här spelades landhockey på de öppna platserna. Jag var ofta målis där målet var en av många betongfundament. Dessutom var vi retsamma på ungars vis. Det var alltid kul att reta vaktmästare Lundin  och den sure Herr Holm.

När jag går runt på gården kan jag nästa höra rösterna från denna svunna tid. Jag förundras och känner närmast en tacksamhet att gården knappt har förändrats under alla dessa år som har gått. Gungan och sandlådan är kvar och alla buskar verkar vara desamma som jag minns dem. Förundras även över hur mycket roligt vi kunde ha på denna ganska sterila plats.

Tror inte det var bättre förr, men det var definitivt annorlunda att vara barn och vi behövde inte många saker i vår omgivning innan leken var ingång....