tisdag 28 juni 2016

Veden



 Jag hade inte tänkt att kapa och klyva ved i stugan detta år. Veden från byns lokale leverantör var ju redan beställd...mer en vanligt dessutom.

Men så kom då junistormen och med den en knäckt björk över elledningen. När trädet skulle tas om hand blev det ett par till som låg farligt till. Så plötsligt hade jag uppskattningsvis en kubik som skulle göras till ved att ta hand om.

Nu är ju jag av den där sorten som gillar att hålla på med ved. Många ser det som ett nödvändigt ont som de helst vill slippa...men jag och veden är en bra kombination.

Jag gillar ju det där med rutiner och upprepningar. Just detta jobb är synnerligen rutinmässigt. Kapningen lite slitsam med en klen elsåg och klyvningen ett upprepningsmoment med vedklyven, alltmedan vedhögen växer.

När jag tar hand om veden kommer jag kanske kontakt med något ursprungligt. Veden som värmekälla har ju varit viktig i alla tider. När jag klyver så vet jag att att den kommande årets värmeförsörjning är tryggad.

Att hålla på med ved blir också något konkret och påtagligt...här passar den slitna klyschan "att göra skillnad" verkligen bra.

Min arbetsvardag handlar ju mycket om möten och samtal vars avtryck inte alltid är självklara. Då är det tur att jag har veden, en synnerligen vederkvickande aktivitet för en sån som jag...

tisdag 21 juni 2016

Vattenskotrar- en fossil fråga, del 3



Så har jag fått svar från  Patrick Zetterkvist från fritidsförvaltningen angående okynneskörningen med vattenskotrar i Norra hamn i Luleå. Svaret är i sig korrekt, men allt annat än proaktivt. Luleå kommun har satt som en ära att vara bäst i klassen när det gäller olika mätningar kring kommunernas popularitet. Den framsynte vet att frågor som rör vår livsmiljö och framtid kommer få en allt större plats på agendan framöver. Här tycks kommunen fortfarande vara i strykklass, tyvärr. Mycket passivt att bara hänvisa till annan myndighet...här får vi visst göra nästan vilka tokigheter som helst utan att kommunen agerar på något sätt.

Bollen är i rullning och har passats till Länsstyrelsen. Återstår då att att ta kontakt med dem. Får anledning att återkomma!

 Hej Johan, Jag skrev till dig i detta ärende för 2015-08-21 och upplyste dig då om att det är Länsstyrelsen som kan reglera vattenskoteråkningen i norra hamn. Den som framför vattenskotern är befälhavare och har ett ansvar gentemot övrig sjöfart och miljön. Reglerna om att köra vattenskoter finns i förordning (1993:1053) om användning av vattenskoter. I förordningen anges att vattenskoterkörning endast är tillåtet i allmänna farleder och i områden där Länsstyrelsen beslutat om undantag från det generella förbudet. Sjöfartsverket beslutar vad som är allmän farled. Länsstyrelsen kan besluta om föreskrifter för körning till och från allmän farled. Länsstyrelsen kan också meddela föreskrifter om avgränsning av allmänna farleder för användning av vattenskoter.

 Läs gärna bifogad länk. http://www.sjofartsverket.se/sv/Batliv/Fakta-om-batlivet/Vattenskoter/  
Som du ser ovan så ”äger” Luleå kommun inte frågan utan det är Länsstyrelsen som får fatta beslut i frågan. 

 Med vänlig hälsning Patrick Zetterkvist Avdelningschef anläggningar Fritidsförvaltningen. 

Hej! För snart två veckor sedan skickade jag nedanstående fråga till ansvarig tjänsteman/nämnd. Jag saknar återkoppling från kommunen och ser naturligtvis fram emot ett svar…

 Med vänlig hälsning Johan Lodin

 "Luleå är en kommun som vi i många avseenden kan vara stolta över, men det finns sådant som svärtar ner. Som boende i Norra hamn kan jag konstatera att vattenskoteråkningen tillika buskörningen med dessa vattenskotrar ökar år från år. För mig är det en frågan om såväl trivsel, ordning och miljö. På vägarna har vi hastighetsgränser och i utloppet ur hamnområdet knopgränser som de flesta vanliga båtägare respekterar. Kommunen har tidigare konstaterat att transportsektorn (vattenskotern är ju också ett transportmedel, även om den mest används som en vuxenleksak) står för mer än 75% av de klimatpåverkande växthusgaserna i Luleå. Som mål har Luleå satt upp att kommunen ska vara fri från klimatpåverkande koldioxidutsläpp senast år 2050. Min fråga till ansvarig nämnd är hur man avser stävja den tilltagande vattenskoteråkningen i Norra hamn? Det är en ordningsfråga som växer, men framförallt en nog så viktig symbolfråga i det klimatpolitiska arbetet."

lördag 18 juni 2016

I mina marker



 Helgen som var gjorde jag en av mina återkommande vandringar i markerna runt Grova. Jag tog den gamla "kostigen" över myrarna mot Lill-Gaika. En bit upp höjden ansluter jag till en gammal stig som snart inte finns. Från berget vandrar jag ner över det gamla hygget som nu efter många år är välbefolkad med ungskog. På Ganjauredden gör jag mitt fika och kaffestopp innan det bär åter via myr och skog.



Denna fina men lite prövande vandring har jag gjort så många gånger att jag sedan länge har slutat räkna dem. Som den vandrare både i det inre och yttre gillar jag både nya vandringsstråk och de upprepade vandringarna. De fina med de senare att jag kan vila alla sinnen och möta alla intryck fullt ut. Jag vet precis hur jag ska gå och kan vila blick och öron i det så igenkänningsbara...men som sakta och omärkligt, liksom jag...förändras.

Varje vandring är ny, även de välbekanta. Ibland får jag uppleva mycket, andra gånger och det lugnt och stilla. Naturen har tusen ögon...ibland visar de sig, andrar gånger betraktar de den vandrande betraktaren.

Just denna gång var vandringen ganska stillsam. Jag bjöds på få överraskningar. Försommarens typiska fågelsång förstås och ett sträck av sångsvanar en bit bort. Gaikas rovfåglar, Jaktfalk eller fjällvråk syntes ej, blott en korp som fick vara ifred.

Här blir jag en bit av evigheten. Hit hoppas jag få komma tillbaka många gånger än...

 

onsdag 15 juni 2016

Vattenskotrar - en fossil fråga, del 2



Jag har ondgjort mig över buskörningen med vattenskoter i Norra hamn i Luleå. För ett par veckor sedan tog jag kontakt med kommunen för att höra hur de såg på saken och om de ämnade vidta några åtgärder. Efter två veckor får jag efter en påminnelse en återkoppling. Det har blivit ett ärende av min fråga:

 Hej! För snart två veckor sedan skickade jag nedanstående fråga till ansvarig tjänsteman/nämnd. Jag saknar återkoppling från kommunen och ser naturligtvis fram emot ett svar… 

 Med vänlig hälsning Johan Lodin 

 "Luleå är en kommun som vi i många avseenden kan vara stolta över, men det finns sådant som svärtar ner. Som boende i Norra hamn kan jag konstatera att vattenskoteråkningen tillika buskörningen med dessa vattenskotrar ökar år från år. För mig är det en frågan om såväl trivsel, ordning och miljö. På vägarna har vi hastighetsgränser och i utloppet ur hamnområdet knopgränser som de flesta vanliga båtägare respekterar. Kommunen har tidigare konstaterat att transportsektorn (vattenskotern är ju också ett transportmedel, även om den mest används som en vuxenleksak) står för mer än 75% av de klimatpåverkande växthusgaserna i Luleå. Som mål har Luleå satt upp att kommunen ska vara fri från klimatpåverkande koldioxidutsläpp senast år 2050. Min fråga till ansvarig nämnd är hur man avser stävja den tilltagande vattenskoteråkningen i Norra hamn? Det är en ordningsfråga som växer, men framförallt en nog så viktig symbolfråga i det klimatpolitiska arbetet."

 Hej. 
Det är gjort ett ärende av din förfrågan i samband med att du skickade in den till oss för två veckor sedan. Ärendet är också lämnat till kommunsekreterare Henrik Berg. Jag vidarebefordrar och registrerar även denna mail och lämnar till Henrik. Ärendet har Dnr. 2016/796-1522. 

Med vänlig hälsning Monica Lindholm 


Ser med fortsatt spänning fram emot fortsättningen....för någon sorts fortsättning blir det visst. Får anledning att återkomma!

söndag 12 juni 2016

12 juni 2016 - utdrag ur dagboken



 Bilden ovan är inte tagen idag. Den är från en annan fin kväll för en tid sedan vid min stuga Grova i lappmarken. Det du ser är vår vackraste natur...ständigt i förändring. En natur jag aldrig upphör att förundras över.

Naturen är allas vår källa...för överlevnad och för stillsam kontemplation. Den har oändligt många ansikten...alla bilder och avtryck synes lika, men naturen är i någon mening alltid på väg i någon riktning.

En dag som denna då jag nås av beskedet av ett ännu förmodat terrordåd känns kontrasterna mellan naturens inneboende vara och människans kaos större än någonsin.

Människan är på många sätt paradoxal. Det finns säkert inget större hot mot människan än människan själv. Hon visar med sitt beteende att hon på ur historiskt perspektiv relativt kort tid kan klippa sönder förutsättningarna för sin egen överlevnad. Även naturen sargas av människors framfart, men troligtvis så återhämtar den sig...det har tidigare globala katastrofer i förhistorisk tid visat.

Det som kanske kan kännas än mer paradoxalt är det fina ordet demokrati kan påskynda en möjlig mänsklig katastrof. Vi lever i en orolig tid. I tider av oro vinner alltid nationalistiska främlingsfientliga krafter mark. När människor slutar att samarbeta över nationsgränser binder hon ris åt sin egen rygg och lämnar fältet fritt för konflikter. Det kanske är ganska typiskt att bland dessa nationalistiska krafter så hittar vi de främsta klimatskeptikerna. Tyvärr ganska självklart...ska människan överleva kan hon inte stänga in sig och bygga murar.

Just denna dag lever jag långt ifrån de globala hoten i min natursköna miljö. Men...även min och din bekvämlighet och trygghet kan hotas. Det är inte frågan om...utan när...

fredag 10 juni 2016

10 juni 2016 - utdrag ur dagboken



 I går kom jag till min stuga Grova. Här liksom på andra ställen har det blåst hårt. Backen var full av kvistar, båten hade snurrat runt på stranden, en björk ligger knäckt över elledningen och på hygget en bit bort har det fallit en hel del träd. Senare på kvällen föll lite blötsnö och på morgonen vaknade jag till vitpudrade bergstoppar.

Bakslag förvisso - men vad gäller temperatur och vinterlik nederbörd inte alls ovanligt. Egentligen är det ganska normalt i en annars onormal värld. Det är inte ovanligt med snö i Kiruna på skolavslutningen och så sent som två år sedan singlade snöflingorna ner på självaste midsommarafton här på Grova. Lite onormalt är kanske blåsten. Jag kan inte komma ihåg när vi hade en riktig storm i juni senast.

Jag trivs med naturens och klimatets temperament...en rörelse som tar oss bort från en svettig och sövande kvalmighet. Det höjer vakenheten och närvarokänslan. Det finns en rörelse bortom det mänskliga...det känns mycket fint.

onsdag 1 juni 2016

Vattenskoter - en fossil fråga



 De som känner mig vet att jag inte är någon vurmare för varken vattenskotrar eller vanliga snöskotrar. Tvärtom - Sverige är sedan länge ett fullkomligt laglöst land för dessa så kallade fordon. Tidigare var det enbart snöskotern som störde friden och förorenade luften med sitt fossila bränsle. På senare år börjar dess vanartiga kusin, vattenskotern, erövra våra vattendag allt mer.

Förutom att såväl vattenskoter som vanlig skoter är en fridstörare av rang är den naturligtvis en miljöförstörare och bidrar växthusgaserna. Dessa fridstörare körs inte sällan av i dubbel bemärkelse fossila män som gillar att leka och skiter i så väl sin omgivning som den planet de bor på.

Då jag märker att okynneskörningen med vattenskoter ökar år från år där jag bor i Norra hamn  i Luleå har jag skickat en fråga till kommunen med följande lydelse:

"Luleå är en kommun som vi i många avseenden kan vara stolta över, men det finns sådant som svärtar ner. Som boende i Norra hamn kan jag konstatera att vattenskoteråkningen tillika buskörningen med dessa vattenskotrar ökar år från år. För mig är det en frågan om såväl trivsel, ordning och miljö. På vägarna har vi hastighetsgränser och i utloppet ur hamnområdet knopgränser som de flesta vanliga båtägare respekterar. 

Kommunen har tidigare konstaterat att transportsektorn (vattenskotern är ju också ett transportmedel, även om den mest används som en vuxenleksak) står för mer än 75% av de klimatpåverkande växthusgaserna i Luleå.

Som mål har Luleå satt upp att kommunen ska vara fri från klimatpåverkande koldioxidutsläpp senast år 2050.

Min fråga till ansvarig nämnd är hur man avser stävja den tilltagande vattenskoteråkningen i Norra hamn? Det är en ordningsfråga som växer, men framförallt en nog så viktig symbolfråga i det klimatpolitiska arbetet."

Nu ser jag spänning fram emot kommunens svar. Jag lovar att Nordlig utposts läsare kommer att få ta del av det!