I går kom jag till min stuga Grova. Här liksom på andra ställen har det blåst hårt. Backen var full av kvistar, båten hade snurrat runt på stranden, en björk ligger knäckt över elledningen och på hygget en bit bort har det fallit en hel del träd. Senare på kvällen föll lite blötsnö och på morgonen vaknade jag till vitpudrade bergstoppar.
Bakslag förvisso - men vad gäller temperatur och vinterlik nederbörd inte alls ovanligt. Egentligen är det ganska normalt i en annars onormal värld. Det är inte ovanligt med snö i Kiruna på skolavslutningen och så sent som två år sedan singlade snöflingorna ner på självaste midsommarafton här på Grova. Lite onormalt är kanske blåsten. Jag kan inte komma ihåg när vi hade en riktig storm i juni senast.
Jag trivs med naturens och klimatets temperament...en rörelse som tar oss bort från en svettig och sövande kvalmighet. Det höjer vakenheten och närvarokänslan. Det finns en rörelse bortom det mänskliga...det känns mycket fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar