söndag 12 juni 2016

12 juni 2016 - utdrag ur dagboken



 Bilden ovan är inte tagen idag. Den är från en annan fin kväll för en tid sedan vid min stuga Grova i lappmarken. Det du ser är vår vackraste natur...ständigt i förändring. En natur jag aldrig upphör att förundras över.

Naturen är allas vår källa...för överlevnad och för stillsam kontemplation. Den har oändligt många ansikten...alla bilder och avtryck synes lika, men naturen är i någon mening alltid på väg i någon riktning.

En dag som denna då jag nås av beskedet av ett ännu förmodat terrordåd känns kontrasterna mellan naturens inneboende vara och människans kaos större än någonsin.

Människan är på många sätt paradoxal. Det finns säkert inget större hot mot människan än människan själv. Hon visar med sitt beteende att hon på ur historiskt perspektiv relativt kort tid kan klippa sönder förutsättningarna för sin egen överlevnad. Även naturen sargas av människors framfart, men troligtvis så återhämtar den sig...det har tidigare globala katastrofer i förhistorisk tid visat.

Det som kanske kan kännas än mer paradoxalt är det fina ordet demokrati kan påskynda en möjlig mänsklig katastrof. Vi lever i en orolig tid. I tider av oro vinner alltid nationalistiska främlingsfientliga krafter mark. När människor slutar att samarbeta över nationsgränser binder hon ris åt sin egen rygg och lämnar fältet fritt för konflikter. Det kanske är ganska typiskt att bland dessa nationalistiska krafter så hittar vi de främsta klimatskeptikerna. Tyvärr ganska självklart...ska människan överleva kan hon inte stänga in sig och bygga murar.

Just denna dag lever jag långt ifrån de globala hoten i min natursköna miljö. Men...även min och din bekvämlighet och trygghet kan hotas. Det är inte frågan om...utan när...

Inga kommentarer: