söndag 19 juli 2015

Ensamhet och frihet



 För några veckor sedan....i samband med midsommarhelgen läste jag författaren Kristoffer Ahlströms krönika om att vara ensam i midsommartid. Han berättade om känslan att vara helt ensam i den stora staden under en midsommarhelg, den stora känsla av utanförskap det kan väcka...men också den frihet som döljer sig i just denna ensamhet.

Vi lever på många sätt i en paradoxal tid. Omhuldandet kring de stora helgerna och den känsla av gemenskap som ska finnas verkar vara större än någonsin...inte sällan underblåsta av kommersiella krafter. Samtidigt lever vi ett allt urbanare liv, flyttar både inom och utom landet. Familjeband och god vänskap riskerar att få stryka på foten. Jag är därför rätt säker på att fler människor än tidigare upplever sig ensamma och utanför. De stora helgerna brukar vara en tydlig påminnelse om våra kraften i våra sociala band.

Den som känner sig ensam är ju verkligen ensam. Men ensamhet är inget objektivt tillstånd. Det finns även de som väljer ensamheten framför påtvingade sociala band lika mycket som att de som väljer arbetsfrihet i stället för ett arbete som gör illa.

Frihet kan just vara ensamhet och frånvaron från alla konventioner och ofriheten dess motsats. Jag har alltid uppskattat de som vågar gå sin egen väg och vågar ställa sig vid sidan om. Den som inte vågar möta sin ensamhet är aldrig fri. Det är här du kan möta dig själv....genom att våga möta dig själv fullt ut blir också mötet med andra sundare och klarare.

Räds inte ensamheten och vårda dina relationer....det är två viktiga nycklar till ett rikt liv...


måndag 13 juli 2015

Sufjan Stevens

När Sufjan Stevens 2005 kom med den fina skivan "Come to feel  the ILLINOISE" hittade jag en ny intressant musiker och låtskrivare.

Ibland kan kreativitet närmast vara en belastning. Därefter gjorde Sufjan Stevens ett antal mer eller mindre utforskande plattor som jag inte alls kunde känna igen mig i.

Så när Sufjan Stevens 10 år senare kommer med sin nya skiva så känns det som att han har hittat hem...åtminstone i mitt musikaliska universum. Sufjan Stevens med sina spröda röst sprider en känsla som få. Den senaste skivan är lugn och mycket avskalad. Den handlar naturligtvis om livet...familj, saknad och uppbrott...allt sådant som hör livet till.

Denna sommar verkar erbjuda många möjligheter att luta sig tillbaka i inomhussoffan. Gör det med Sufjan Stevens och bara njut...

tisdag 7 juli 2015

En klimatpåminnelse



 Bilden är tagen från min balkong...regn. Typisk för denna sommar skulle nog många säga. Denna gång har det snart regnat ett dygn med olika intensitet och mer ska det visst bli.

Visst har det varit regnigt...eller på väderspråk nederbördsrikt. I maj kom ca 400% av normalnederbörden och under juni nästan 3 gånger mer än vad som normalt ska falla ner. På årsbasis har det kommit mer än dubbelt så mycket nederbörd än vad som ska vara normalt under det första halvåret. Den som bara klarar den enklaste matematik räknar ut att vi på halva året fått hela årsnederbörden. Det senare är dock bara nästan sant då det kommer mer nederbörd på hösten än våren statistiskt sätt.

Och kallt tycker vi också att det har varit...det senare är inte lika sant. Sett över halvåret har vi fortfarande ett temperaturöverskott på 3-4 grader. Till stor del beror det naturligtvis på den rekordmilda vintern, men faktum är att maj och juni inte varit speciellt kalla. Maj hade ett marginellt temperaturunderskott och juni var dryga graden kallare än normalt. Troligen så finns det många junimånader som har varit kallare, men jag antar inte så många med alla dessa regndagar.

Det vi ser är en typisk illustration vad vi har att vänta oss i framtiden...allt mildare vintrar och dito blötare somrar.

Klimatskeptikerna får väl fortsätta att gömma huvudet i sanden, köpa sig att hemsolarium och drömma sig bort. Vi andra kanske inser att framtiden redan är här och agerar därefter...

torsdag 2 juli 2015

Årstidsvandring



 För några dagar sedan gjorde jag en fin vandring upp på Pieljekaises topp. Det är en dagsvandring jag försöker göra varje år. Pieljekaise är ett lättvandrat fjäll som erbjuder en mosaik av fjällvärlden och alla dess naturtyper...alltifrån den florarika fjällbjörkskogen, den vidsträckta fjällheden och det mer alpina toppartiet.
















I år sommaren mycket sen i fjällvärlden. Dagarna då temperaturen nått 15 c är lätt räknade. I den högre terrängen är det fortfarande mycket kyligare än så. Årets vandring blev därmed närmast en årstidsvandring. I fjälldalen en spirande försommar där det mesta av floran fortfarande låg i väntan. Redan strax före trädgränsen låg snö kvar och på högre höjd fick jag korsa vidsträckta snöfält.




















Detta är på många sätt långsamhetens, tystnadens och vindens landskap. Normalt träffar jag sällan människor här. Mötet av minst 20 unga glada skåningar på toppen var därför minst sagt oväntat. Ungdomarna hade ett annat tempo än jag så snart blev jag kvar i en skön ensamhet tillsammans med vinden och hela Pieljekaise nationalpark framför mina fötter. Ödmjukheten inför naturens storhet växer. Tacksamheten känner inga gränser då jag gång på gång får återse detta...alltid med nya nyfikna ögon. Det är stort...