För några veckor sedan....i samband med midsommarhelgen läste jag författaren Kristoffer Ahlströms krönika om att vara ensam i midsommartid. Han berättade om känslan att vara helt ensam i den stora staden under en midsommarhelg, den stora känsla av utanförskap det kan väcka...men också den frihet som döljer sig i just denna ensamhet.
Vi lever på många sätt i en paradoxal tid. Omhuldandet kring de stora helgerna och den känsla av gemenskap som ska finnas verkar vara större än någonsin...inte sällan underblåsta av kommersiella krafter. Samtidigt lever vi ett allt urbanare liv, flyttar både inom och utom landet. Familjeband och god vänskap riskerar att få stryka på foten. Jag är därför rätt säker på att fler människor än tidigare upplever sig ensamma och utanför. De stora helgerna brukar vara en tydlig påminnelse om våra kraften i våra sociala band.
Den som känner sig ensam är ju verkligen ensam. Men ensamhet är inget objektivt tillstånd. Det finns även de som väljer ensamheten framför påtvingade sociala band lika mycket som att de som väljer arbetsfrihet i stället för ett arbete som gör illa.
Frihet kan just vara ensamhet och frånvaron från alla konventioner och ofriheten dess motsats. Jag har alltid uppskattat de som vågar gå sin egen väg och vågar ställa sig vid sidan om. Den som inte vågar möta sin ensamhet är aldrig fri. Det är här du kan möta dig själv....genom att våga möta dig själv fullt ut blir också mötet med andra sundare och klarare.
Räds inte ensamheten och vårda dina relationer....det är två viktiga nycklar till ett rikt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar