För några dagar sedan gjorde jag en fin vandring upp på Pieljekaises topp. Det är en dagsvandring jag försöker göra varje år. Pieljekaise är ett lättvandrat fjäll som erbjuder en mosaik av fjällvärlden och alla dess naturtyper...alltifrån den florarika fjällbjörkskogen, den vidsträckta fjällheden och det mer alpina toppartiet.
I år sommaren mycket sen i fjällvärlden. Dagarna då temperaturen nått 15 c är lätt räknade. I den högre terrängen är det fortfarande mycket kyligare än så. Årets vandring blev därmed närmast en årstidsvandring. I fjälldalen en spirande försommar där det mesta av floran fortfarande låg i väntan. Redan strax före trädgränsen låg snö kvar och på högre höjd fick jag korsa vidsträckta snöfält.
Detta är på många sätt långsamhetens, tystnadens och vindens landskap. Normalt träffar jag sällan människor här. Mötet av minst 20 unga glada skåningar på toppen var därför minst sagt oväntat. Ungdomarna hade ett annat tempo än jag så snart blev jag kvar i en skön ensamhet tillsammans med vinden och hela Pieljekaise nationalpark framför mina fötter. Ödmjukheten inför naturens storhet växer. Tacksamheten känner inga gränser då jag gång på gång får återse detta...alltid med nya nyfikna ögon. Det är stort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar