Jag befinner mig i min stuga Grova i Lappmarken, belägen i Arjeplogs kommun. Kommunen är en av de till ytan största, men till antalet människor en av de absolut minsta. Här finns med andra ord gott om plats och få fridstörare. Här kan jag sitta naken på bastubron utan att någon bryr sig. Inte ens de renar som finns här ser mig. De är ju nära nog blinda.
Grova ligger i Kasker, nybyggarland med anor från sent 1600-tal. Här finns idag ett par bofasta. I övrigt är det stugägare som jag med rejäla avstånd från varandra. Stugorna ligger vackert efter Välmbas vatten, öppna och inbjudande.
Men...här finns ett undantag. När en av dessa stugägare dog så tog ett norskt par över. Det dröjde inte länge förrän de stängslade in hela tomten. Här skulle inga fridstörare och nyfikna komma in. Visserligen är de norrmän...men jag tycker att de saknande kulturkompetens. Så här gör man inte i Kasker. Sedan en tid har de än tydligare markerat att här sätter du inte din fot. Nu har ett lås tillkommit för att hålla den nyfikne på avstånd.
Människans psykologi och rädslor är ofta svåra att förstå. Troligen befinner jag här på en av de fridfullaste platserna på jordklotet...men de gamla norska paret lever med en egen logik. Följaktligen så låser de alltid bommen till den gemensamma vägen...trots att den ska vara olåst när det finns folk i stugorna.
Varför reta upp sig kanske ni undrar...jo, befinner man sig på denna fridsamma plats där det sällan händer något...gäller det att hitta någon anledning att bli irriterad...om än så lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar