Vår sista dag i Rhossili ägnades bl a åt en lång strandvandring. Vi gick i ebb och återvände i flod. Att gå timtals längs efter en strand är en skön sysselsättning som inte kräver så mycket mer uppmärksamhet än att just gå. Det som var lite trist i allt det storslagna och vackra var allt skräp som fanns på stranden. Egentligen inte så konstigt...här är det ju trots allt Atlanten som rullar in...och vi vet ju att vårt livs vagga...världshaven är en soptipp av gigantiska mått. Ibland skäms man över att vara människa...
Vid den långa strandens ände hittade vi en fin plats för vårt fika och möjligheten att ta in alla intryck i det generösa solskenet. På vägen tillbaka hade havet stigit. Nu flockades stranden av såväl surfare som fiskare. Vad detta fiske gick ut på blev jag aldrig riktigt klok på...men antog att fisken följer tidvattenströmmarna mot stranden.
Den vackraste dagen i Rhossili blev till kväll. Efter ytterligare en smakfull middag i den mysiga restaurangen gjorde vi en kortare tur just innan solen når horisonten. Kvällen var ljum och stilla. Till och med Vormes Head såg intagligt ut. En sista natt återstod på denna fina plats. Sedan var det dags för nya äventyr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar