Då nu vår vandringsresa fått en lite annorlunda vändning så innebar det en del bussåkande. Torsdagen var en riktigt regnig dag väl lämpad för ändamålet. Vi skulle först till Swansea för att uträtta ett par ärenden och sedan ta oss vidare mot Oxwich.
När vi satte oss på morgonbussen lät den sociale busschauffören meddela att det hade uppstått problem. På hans grova och snabba dialekt blev vi aldrig klara över om någon chaufför hade försovit sig eller om det var något annat problem. Det vi däremot förstod var att det skulle bli en lååååång bussresa innan vi nådde Swansea. Vi stannade upprepade gånger under färden. Vår chaufför såg emellanåt mycket uppgiven ut. Han pratade ömsom med medpassagerarna som andra chaufförer som dök upp och försvann. Ett tag var vi riktigt osäkra om vi skulle komma till Swansea överhuvudtaget. Vi kände oss lite som i Ruben Östlunds film "De ofrivilliga" där en av filmsekvenserna utspelar sig just i en buss.
Men fram kom vi till slut...och när vi senare på dagen skulle ta oss till Oxwich, ja, vem möter vi då om inte samma busschaufför...nu på ett utmärkt humör. Han var verkligen av den pratsamma typen...inte tyst en sekund på väg ut till Oxwich.
I Oxwich skulle vi bo fint. Då det inte fanns något enklare boende i närheten var det bara att gilla läget bland "grevar och baroner". Första natten skulle vi inkvarteras i ett annex till finhotellet. Här visade det sig inte vara finare än att rummet var ostädat....så guldkanten mattades av en hel del.
Vi var i alla fall inkvarterade efter denna transportdag. Regnet hade upphört och vi gjorde en kortare rekognoseringstur inför kommande äventyr.
Kvällen avslutade vi i fina restaurangen...här kunde vi utöver den goda maten glädja oss åt att mat och dryck upp till 50 pund ingick i rumspriset. Nu kändes det fint igen och vi tog för oss därefter....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar