söndag 28 april 2013

Kvällens skapelse
















Igår kväll var det nog en av årets första magiska kvällar ute vid kustbandet. Tiden är nu kommen då havet så sakteliga börjar släppa den långa vinterns grepp. Någon islossning är det ännu inte tal om, men väl små vakar i anslutning till kallkällor och där skogens bäckar rinner ut i havet.

Kvällen har en laddad tystnad som då och då bryts av vårens alla flygande återvändare, ett par tranor som trumpetar i skogen, sångsvanarna som sjunger i Hästviken, ett par orrar som tar ton och en rödvinge som försiktigt gör sin stämma hörd.

Allt detta har vi hört många gånger förr, men just denna variant av naturens återupprepning är en av det finaste som finns och dessutom fullständigt naturligt.

Det är roligt att vara med tidigt i vårens skapelseakt när det händer. Lördagskvällen var en just sådan kväll. Här känner tacksamheten inga gränser...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


torsdag 25 april 2013

Något äldre

Vi blir alla äldre. Det är helt inget vi kan göra något åt, utan förhålla oss till och i det bästa fall göra något bra av. Vid middagen idag pratade vi lite om just detta att bli äldre. Som ung var en ålder runt 45 något avlägset och sågs nästan pensionärsmässigt. Åren går fort brukar det sägas. 45-årsdagen är nu sedan länge passerad och numera tillhör jag sedan några år 50+ klubben.

Det lustiga för mig att bli äldre i vår tid är att jag inte känner mig gammal. Jag tror att att det handlar om någon förnekelse, utan mer om att jag är lyckligt lottad att i huvudsak få vara frisk och leva i ett land där jag har tid att sköta om såväl kropp som själ.

Olika saker i det yttre ger mig trots allt oftare påminnelsen om tidens gång. På arbetsplatsen är jag ännu inte äldst, men konstaterar att 20 år yngre kollegor inte längre är någon ovanlighet. På det sociala mediet Facebook ser jag den riktade reklamen har äldre män i fokus, alltifrån erbjudanden om kontaktsidor där det påstås att yngre kvinnor söker äldre män  till alla slags hjälpmedel mot förmodade ledbesvär. När jag går på ett musikevenemang för att lyssna på någon gammal favorit ser jag att vederbörande redan hunnit bli pensionär eller snart ska bli. Ofta har den gamla ärrade artisten någon yngre förmåga som förband. Det senare tycker jag är trevligt. Jag inser att så länge jag uppskattar nya unga kreativa musikaliska intryck så finns det fortfarande hopp om mig.

Att jag blir äldre och äldre kan jag inte påverka, men väl innehållet vad jag vill göra av min ålder och mitt liv. Så länge jag bärs av en lust till nya upplevelser och intryck har jag inget att frukta. Nyfikenheten i kombination med all den erfarenhet livet har givit är ingen dum kombination.

Konklusion - åldern saknar på många sätt betydelse, det som har betydelse är vad du gör av det liv du har, då kan gammal bli ung och vice versa...

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


söndag 21 april 2013

Tre generationer

Som människa kan jag förhålla mig på olika sätt. Min utblick och hur jag förhåller mig till människor och företeelser talar också om vem jag är. I vilken ålder jag är har också sin betydelse. Ibland blir det tydligare än annars. Förra veckan satt jag på min arbetsplats och för en stund blickade ut över det pågående livet utanför fönstret. Först ser jag en gammal kvinna komma gående i sakta mak med sin rollator. Blicken är mest riktad nedåt. Strax  senare kommer ett medelålders par ivrigt samspråkande med varandra. Paret avlöses strax av två tonåringar. Har är deras blickar stadigt riktade mot den mobiltelefon som de håller handen.

Det jag ser är på många sätt typiskt för livet och för vår tid. Att bli gammal med allt mer inskränkt rörlighet innebär att döden på gott och ont börjar vara något konkret och inte allt för fjärran. Den nedåtriktade blicken kanske omedvetet står för kontakt med den jord vi alla ska återvända till. Att vara mitt i livet innebär för många av oss kommunikation med partner, vänner och andra som vi delar tankar och erfarenheter med. För den unga generationen tar den digitala kommunikationen på gott och ont över allt mer. Det är på sitt sätt en revolution som vi säkert bara har sätt början av. Kanske den gamle med sin rollator inte ens en aning att den pågår.

En sak kan vi i alla fall vara ganska säkra på. Kommunikation och socialt samspel är och kommer att förbli viktigt för oss människor. Det är brist på detta konflikter och i värsta fall krig blir lösningen. Den digitala revolutionen öppnar nya möjligheter. Om det blir av godo eller ondo är däremot öppen fråga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


tisdag 16 april 2013

Fjärdens färger och jag


Beger mig på en kortare skidtur på fjärden. Dagen på fjärden avspeglar väl mitt vara i denna stund. Jag vill varken distansera mig eller vara nära. Vill vara i mig själv för en stund. Dagens väder förpliktar inte till mycket. Moln och dis dominerar. En dag som gjord för det egna varandet. Stannar för en stund och tar del av den frusna fjärdens färgspel. Mot väster kontrasterar det vita mot det brutna himmelsblå. Mot öster det vita mot det grå och ger en blick ut mot någon sorts gränslöshet. Två aspekter av natur, väder och också mig själv. Livets resa kan just vara pendlandet mellan att upphäva gränser, men även sökandet av det motsatta, fasta gränser, klarhet och struktur.

Naturen kommenterar det som är livets möjligheter och dess begränsningar. Jag ser det, blir en medlevare i det och låter livet pröva mig vidare...

lördag 13 april 2013

Tre män i en stuga - också en resa

















En har varit allvarligt sjuk, en har separerat och en tredje har flyttat och kommit tillbaka. Vindarna har blåst ömsom kyligt, ömsom värmande på vår livs resor, men en sak har ständigt återkommit - de gemensamma resorna till Svens stuga i Ryssbält.

Vi är som människor är mest, d v s i grunden olika- en är en kreativ tänkare, den andre poet och den tredje organisatör med vädret i blick. Kanske just våra olikheter som människor och väsen förenar oss. För att uttrycka det manligt, vi spelar på olika planhalvor utan att spela ut varandra. Våra inbördes olikheter gör att konflikterna utgör ett undantag, då vi inte har så mycket att konkurrera och störa oss på. Att vi liksom alla människor i grunden är ensamma, men till skillnad från många trivs med det solitära livet gör vår samvaro enkel. Livet i stugan är vi mycket i våra egna tankar, skrivandet och böckerna. Däremellan möts vi i samtalen kring det lilla och det stora.

Många pratar om att göra resor. Varje resa till Svens stuga är unik resa. Även om platsen är densamma är innehållet under denna helg unikt för varje tillfälle. Som enskild människa bär jag på mina svagheter och tillkortakommanden. Behovet av att distansera från livets trivialiteter och svårigheter är viktigt. I just det vardagliga är det viktigt att inta den reflekterande positionen och det är just där det är lätt att brista.

När vi tre män möts på detta sätt ges erbjudandet om den nödvändiga fördjupningen, avskalat och prestigelöst. Vi fyller på och kan navigera vidare.

Jag gillar resor där jag kan pröva mina tankar och känslor. Just dessa typer av resor kanske är de största vi kan göra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 8 april 2013

Hilma af Klint
















Att gå på en konstutställning kan vara allt från den lilla bagatellen som inte ger något avtryck hos mig till den stora konstupplevelsen. När jag för en tid sedan tillsammans med många andra fick ta del av Hilma af Klints retrospektiva samlingsutställning var det inte bara stort, det var större än så. Jag brukar vanligtvis ha lite svårt för den här typen av samlingsutställningar. Det lätt alldeles för överlastat, men ingen regel utan undantag. 

Hilma af Klint verkade i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Hilma var en pinonjär inom den abstrakta konsten. Merparten av hennes kvarlåtenskap har aldrig ställts ut tidigare. I sitt testamente skrev hon att hennes alster för fick visas för offentligheten först 20 år hennes död. Hilma lämnade livet 1946. Hilma bars av tanken att hennes samtid inte skulle ta emot hennes måleri.

Hilmas måleri omsluter mycket, bärande element är livet, andligheten och dialektiken. I måleriet återkommer tankarna om en högre ordning långt bortom människans fattningsförmåga. Det är nog ingen överdrift att kalla Hilma för en tidig feminist. Hennes olika bilder av det manliga är inget för oss män att vara stolta över.



Ibland kan det nog ha sina fördelar att bo i den stora staden i söder. Hade jag gjort det hade det blivit ett återbesök. Har du vägarna förbi Stockholm får du inte missa denna utställning på Moderna muséet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


torsdag 4 april 2013

Söndagsflanör i stora staden

Det var länge sedan jag gjorde en stadsvandring i Stockholms innerstad, men för ett par veckor sedan blev det av. Stockholm är staden med många ansikten. Staden jag aldrig skulle vilja bosätta bosätta mig i, men som jag gärna besöker.

 Denna vackra vårvintersöndag gjorde min bror Göran mig följe. Vårt mål var Moderna muséet och vi utgick från Görans lägenhet på Rosenlundsgatan på söder. Ju närmare vi kom stadens absoluta centrum desto folktätare blev det. I Luleå vandrar vi på isen så här års. I Stockholm finns inga isvägar, men väl många vattennära stråk.



Bland alla gallerierna på Horngatan stannade vi till vid Café Tårtan. Det är bra att ha en bror med sig som kan berätta om caféets historia. Här spelades följaktligen barnprogrammet Tårtan in, men lokalen har också en mörk historia. Under andra världskriget samlades svenska nazister i lokalen och smidde sina planer.

I Luleå går man alltid gratis på konst. Ofta brukar det vara ganska lite människor på vernissagerna. På Moderna muséet  får vi betala 130 kronor för Hilma Af Klints samlingsutställning. Vi får köa för en biljett och det är massor av människor i utställningshallen. Det är skillnad på Luleå och Stockholm i mer än ett avseende.



Jag tar adjö av min bror och vandrar mot Kungsträdgården. I avvaktan på mitt flyg hem stannar jag till på ett av Kungsans caféer och tar mig en cappuccino. Stockholmarna gillar att fika utomhus så fort det finns en möjlighet. Det är sen eftermiddag och temperaturen ligger runt nollan, men det hindrar inte alla. Själv tar jag mitt kaffe i skydd av caféets värme tillsammans med ett antal shoppingstinna ryssar.

Snart sitter jag på Arlanda express och ser förorterna rusa förbi. Det är en annan värld och jag är på väg hem.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,