En har varit allvarligt sjuk, en har separerat och en tredje har flyttat och kommit tillbaka. Vindarna har blåst ömsom kyligt, ömsom värmande på vår livs resor, men en sak har ständigt återkommit - de gemensamma resorna till Svens stuga i Ryssbält.
Vi är som människor är mest, d v s i grunden olika- en är en kreativ tänkare, den andre poet och den tredje organisatör med vädret i blick. Kanske just våra olikheter som människor och väsen förenar oss. För att uttrycka det manligt, vi spelar på olika planhalvor utan att spela ut varandra. Våra inbördes olikheter gör att konflikterna utgör ett undantag, då vi inte har så mycket att konkurrera och störa oss på. Att vi liksom alla människor i grunden är ensamma, men till skillnad från många trivs med det solitära livet gör vår samvaro enkel. Livet i stugan är vi mycket i våra egna tankar, skrivandet och böckerna. Däremellan möts vi i samtalen kring det lilla och det stora.
Många pratar om att göra resor. Varje resa till Svens stuga är unik resa. Även om platsen är densamma är innehållet under denna helg unikt för varje tillfälle. Som enskild människa bär jag på mina svagheter och tillkortakommanden. Behovet av att distansera från livets trivialiteter och svårigheter är viktigt. I just det vardagliga är det viktigt att inta den reflekterande positionen och det är just där det är lätt att brista.
När vi tre män möts på detta sätt ges erbjudandet om den nödvändiga fördjupningen, avskalat och prestigelöst. Vi fyller på och kan navigera vidare.
Jag gillar resor där jag kan pröva mina tankar och känslor. Just dessa typer av resor kanske är de största vi kan göra.
Läs även andra bloggares åsikter om människor, resor, stugor, män
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar